Varför inte killar som mig

Från spårvagnshållplatsen hem till mig tar det ca 4-5 minuter att gå. Tre om man är rask. Man tänker att det inte kan gå att hinna med så mycket aktiviteter på den tiden. Och det gör man inte, på dagen. Jag brukar trassla ut sladden till mina lurar och starta Spotify, och en halv låt… Varför gillar inte killar mig? Ungdomar frågar – svar som fungerar, band 1 Varför gillar inte killar mig? ... Tjejer dras inte till killar som inte kan behålla ett jobb för att de är för lata eller leker bort tiden. Vad tjejer säger: ”Jag skulle önska att en del killar tog lite större ansvar. Man blir ju avskräckt om de inte gör ... Om jag inte hade erkänt så hade inget av detta hänt, vi skulle ha varit sams. Men nu är det inte så. den killen gjorde mig glad. Det var som om jag kunde vara en förbättrad version av mig själv som skrattar och ler. Jag skulle kunna gå runt en hel dag och le fånigt på grund av honom. Jag förstår inte vad problemet är med mig? Varför undviker killar mig? Det har aaallldddtiiiig hänt att en kille snackar med mig? Nästa sommar har vi bal och jag lär ju få gå med mitt tjejgäng då jag inte ens har någon killkompis hah, tragiskt. Jag som drömt om balen och få gå med en kille sen jag gick på lågstadiet. Köp varför gillar killar bröst så mycket? Låt mig räkna vägarna. Om det någonsin finns en kille som säger att han inte gillar bröst, ja, han är antingen en älva eller en lögnaktig pervers som gör smutsiga saker för sig själv. Här berättar jag varför män gillar bröst så mycket. Bröst för en man är vad godis är för en ... Tro mig, du kan snacka hur mycket och hur länge som helst med en kille via nätet, och när ni sen till slut ses är det ändå sex som gäller Men om hon inte ligger på första dejten, och gör det klart för killarna att hon vill ha ett förhållande först och ta det sakta, så tror jag nog det går bättre.. Vad killar säger: ”Jag tycker att en tjej har blivit för efterhängsen om hon måste ha reda på precis allt jag gör eller om hon inte har något socialt liv eller några andra intressen än mig.” (Darren) ”Om en tjej som jag nyligen lärt känna sms:ar mig hela tiden och vill veta vilka som är med mig, om det är några tjejer där ... Killar stirrar på tjejer alla tid. Och i introduktionen skulle du ha läst om varför killar är bara så rädda att närma sig tjejer, men är så modiga när det gäller att stirra på tjejer. Killar stirrar på tjejer . Så låt oss vara raka på varför killar stirrar på tjejer. Några killar stirrar på att de inte vet vad de ska göra. Anledningen till varför en kille inte gillar dig kan vara någon av dessa eller flera andra. Men vad som är viktigt är vad du ska göra om det när en kille inte visar något romantiskt intresse för dig. I stället för att fråga 'varför tycker han inte om mig?' ?? ge honom några subtila tecken och vänta på hans svar. Jag lovar, jag är inte här för att föreläsa ditt trasiga hjärta om smärtan med att vara kvinna, patriarkin, etc. Jag har fått mitt eget hjärta krossat i riktigt bra vid mer än ett tillfälle och ingen undrar från att undra 'Varför tycker inte hon / han om mig tillbaka.

En guldklimp hittad på Flashback

2020.08.31 02:14 Poop_Meister69 En guldklimp hittad på Flashback

Hittade denna post på Flashback ett tag sen och tänkte då att den kanske kunde få fram några skratt.
"Detta var för flera år sedan. En varm sommarkväll om jag inte minns helt fel. Jag och en bekant, "Pelle", stod utanför en bankomat i centrum ute i en svenssonförort en bit utanför staden. Vi var tvungna att "fixa" en grej med några bankomatkort, jag behöver inte gå in i detalj vad det handlade om, ärligt talat vet jag inte äns i detalj vad det faktiskt handlade om. Det var Pelles lilla projekt och det involverade flera personer, varav 4st satt i en bil en bit bort på en parkering. Jag hängde mest med honom av en tillfällighet. Hursomhelst, vi står där vid bankomaten. Pelle fixar med korten och matar ut sedlar. Jag står och skymmer honom lite, kollar mig runt lite ängsligt, gillade inte riktigt situationen. (Elektriska spår, övervakningskameror och sån skit nojade mig alltid på den tiden jag var en ”bad guy”). En bit bort sitter en högljudd flock fjortisar runt en fontän. För unga för att komma in på krogen, för dumma för att hitta på något annat än att stå och hänga som jävla drönare. De gjorde helt enkelt vad skitungarna gör bäst en fredagskväll.
"Hanarna" tävlade om vem som kunde röka flest cigg samtidigt som de försökte befästa sina positioner genom att skrika "Kom då!" samt "Jävla fitta" åt varandra. Det påminde om rytande lejon på en vidsträckt savann. Bara det att lejonen hade väldigt, väldigt små könsorgan.
"Honorna" höll sig på sin kant med sitt jävla kacklande där den med den mest renodlade bimbo attityden vann. Små brunstiga kvigor vilka alla tävlade om chansen att förlora oskulden till gängets fjuniga alfahanne, ty han hade minsann testat "tabletter" och gick varje helg runt med en butterfly i byxfickan.
Vidriga fän. Då som nu tycker jag samma sak. Skillnaden är att jag då inte gjorde mer än att reflektera lite enkelt över deras närvaro. Det var först när några ur gänget bestämde sig för att ta ut pengar det hela började bli intressant.
Pelle var långt ifrån klar, och långt ifrån snabb. Han stod och tittade på en liten vit lapp med anteckningar, sedan på skärmen, sedan på lappen igen, kontrollerade att det var rätt kort, slog in koden med sina helt vilsna fingrar och tittade en sista gång på lappen. Det tog helt enkelt en jävla tid. Bakom oss blev kreaturen allt mer högljudda, markerade för hela kvarteret hur viktiga dom var och hur jävla mycket folköl de fått i sig. En av dom, om det var ett luder eller en oskuld vet jag inte, råkade dunsa in i mig. För kraftigt för att egentligen vara ok, men jag vände mig inte äns om. Fokuserade mig hellre på vad Pelle gjorde, fjortisar är skit, men samtidigt är de ju bara ungar. Inget värt att lägga energi på i det långa loppet. Efter ett tag blev de dock otåliga, undrade varför det tog sådan tid, vem i gänget som skulle ha pengar, vart de skulle efteråt och om "Hassan" (vem fan det nu var?) kunde fixa braj. Sedan dog deras jävla oväsen sakta ut. Man kunde höra hur de småpratade bakom våra ryggar, konspirerade. Jag och Pelle var centrum för deras hemliga intresse. Det ville sig nämligen inte bättre än att de fått syn på den näve femhundringar Pelle höll lite slarvigt i ena handen. Den lilla gruppen började tissla och tassla intensivt, man kunde känna hur spänningen steg för varje sekund. De slutade att föra liv och stack ifrån bankomatkön, istället omgrupperade de sig en bit bort och iakttog oss. Några i gruppen stack, några andra verkade nervösa/osäkra, en del påminde nu nästan om hyenor.
Om vi nu ska se över situationen lite:
Två medelåldersmän (jag och Pelle) står vid en bankomat, ganska sent på kvällen, och matar ut femhundringar via olika kort och koder. Vi är båda klädda i mörka kläder och har på oss kepsar som sitter djupt och gör oss ganska anonyma.
Vem som helst fattar ju att det inte riktigt är två regelrunkare som står där och läser högt ur lagboken. Det trodde jag att även dessa småungar förstod. Men nej, dom verkade vara fysiologiska misstag.
När Pelle äntligen blev klar och vi båda i rask takt började bege oss mot bilen lämnade en grupp på fyra självsäkra grabbar huvudflocken och började följa efter oss. Jag gav dom en lång blick, som för att säga: "passa er småglin, passa er jävligt noga". Men åh nej. Bilden jag mötes av kommer aldrig att lämna mitt huvud: Fyra skitungar som knappt fått pungkulor, kanske 14-17 år gamla, de marscherade mot oss likt de vore Sveriges most wanted. I spetsen gick en ful, men ganska lång arab som spatserade värst av dom alla. Tupac själv med bihang. Bakom dom stod resten av flocken. Grabbarna som önskade de kunde göra samma sak, men inte vågade för mamsen. Småflickor som självklart låtsades vara oberörda och nästan irriterade, men vilka i själva verket troligtvis blev småfuktiga av tanken att få förlora oskulden till självaste scarface.
Bad boy. Killen vill vara en, tjejen ha en.
När jag såg att min blick inte gjorde mer än en piss i oceanen vände jag mig till Pelle och påpekade för honom att några närmade sig. Pelle var helt inne i att räkna pengarna, helt öppet och likgiltigt. Han slängde en snabb blick bakom sig, kollade på mig och frågade om jag menade kidsen. Jag svarade att så var fallet och fick ett torrt skratt till svar. ”Kidsen” började dock småjogga mot oss och innan vi visste ordet av det stod dom på alldeles för nära avstånd, viftandes med småknivar. Aggressiva och pratandes i munnen på varandra. Ett jävla jiddrande! Alfahannen pekade på Pelles sedelbunt och upprepade: ”CASHEN! CASHEN! CASHEN!” ett antal gånger. Jag stod helt tyst och spände blicken i den ungjävel som valt att måtta sin kniv mot mig. Pelle fattade först inte vad det var frågan om. I hans värld fanns inte konceptet att bli rånad av barn. När det gick upp för honom, då skrattade fanskapet bara! SKRATTADE!?
Arabjäveln kom av sig helt.
Pelles skratt var genuint och som vanligt, stört. Ungefär samtidigt glider en bil upp precis bakom smårånarna och ut stormar 4 steoridpumpade, söndergaddade och fullständigt livsfarliga killar med all anledning att hjälpa oss. Vi hade nämligen hunnit till parkeringen och Pelles 4 övriga vänner hade suttit i bilen och sett det lilla överfallet ifrån första parkett. Dessa var alltså individer minst lika ljusskygga som Pelle och alla delaktiga i hans lilla projekt. Det var delvis deras pengar som hotades, samt deras käre vän Pelle och hans för dom relativt okända pundarkompis (jag då’rå), dessutom var de höga på både det ena och det andra, aggressiva och paranoida som få. På en helt tom parkeringsplats skulle dessa killar felparkera om det gav dom chansen att puckla på en parkeringsvakt.
Jag stirrade fortfarande in i ögonen på min tilltänkta ”baneman” och när det likt en blixt ifrån en klar himmel gick upp för honom att de fuckade med helt fel människor kände jag mig nästan pånyttfödd. Pelle använde förvirringen och överraskningselementet till att ge araben en riktig lavett. Inte ett knytnävsslag, utan en sån jävla lavett att man kunde höra hur några tänder studsade mot en tegelvägg meter därifrån. Arabens kumpaner insåg att flykt var enda alternativet när de såg sin ledare falla till marken som en trasdocka. Några av våra "muskelvänner" började blixtsnabb ta upp jakten på småkillarna och Pelle lyckades nätt och jämt kommendera dom att ge fan i det och komma tillbaka. En av killarna, en stor zigenare, höll redan sitt vapen i handen. Jag vette fan vad som hade hänt om de fått tag på någon av glinen... Jag proklamerade lite nervöst att vi skulle dra men Pelle hade dock ingen brådska. Innan vi drog böjde han sig sakta ner till araben. Rullade ihop en femhundring och pillade in den i killens näsborre och stoppade därigenom blödningen galant.
Skit ska skit ha. Ibland blir det så. Men som ni förstår kunde det hela samtidigt gått riktigt åt helvete."
submitted by Poop_Meister69 to sweden [link] [comments]


2020.04.26 20:01 Lyktan En full pojke i huvudstaden

Igår samlades jag och några vänner på en bar i Stockholm, och fick en hel nedervåning för oss själva. Avstånden hölls, händerna tvättades och enheter förtärdes. Många sådana.
Jag bestämmer mig för att åka hem när krogen stänger och jag inte kommer in någonstans, och bestämmer mig även för att ta mig till tågstationen med Voi (elscooter). Att jag var full var ingen fara - jag kan hantera en scooter, tänkte jag.
På vägen till Voien ser jag tre grabbar sitta och röka. Jag får för mig att hälsa. Sen frågar jag om de vill höra något kul. De vill de inte och ber mig gå. Jag frågar ”varför han är så negativt inställd till livet”. Han besvarar min filosofiska fråga med ”Snälla låt oss vara bara”.
Jag suckar och går förbi. Hittar min voi ungefär 50 meter bort. Startar den, åker fem meter innan jag väjer för en stolpe och landar på nyllet. I ren stress stänger jag av appen, får betala 19kr för besväret och går tillbaka mot gatan där grabbarna satt. Denna gång var det inte läge att berätta något kul, så de slapp mig.
När jag är på väg att gå till en kompis inser jag att ”fan, måste kolla hur jag ser ut”. Spräckt läpp, spräckt näsa och jävla massa skrapsår i nyllet. Blir stoppad av två killar som undrar vad som hänt och om de kunde hjälpa. Men när jag berättade att det var voi som hände går de därifrån skrattandes.
Det blev en lång natt i den numer lite mer blodiga huvudstaden.
submitted by Lyktan to swedishproblems [link] [comments]


2020.03.26 16:36 tratex891 Försvarsmaktens reklam på instagram...

... är enligt mig bra men 1) Moderatorerna måste ha änglars tålamod med tanke på all skit som skrivs i kommentarerna 2) varför ser jag bara en massa barn som i princip säger ”hurr durr försvaret dåligt killar starkare än tjejer” och får en massa uppröster? Många snubbar som typ säger ”aaAHh PK asså föfaan jävla skit feminist försvaret jae så djävla stark asså ni vet inte” och så har de typ _07 i sitt användarnamn? Har deras föräldrar satt i dom de fasonerna eller vad är det frågan om? Det är inte ens en engångshändelse, välj valfri bild och det är minst x10 kommentarer som säger ungefär samma sak Blir lika lack varje gång alltså, hur kan så många vara såpass tappade?
submitted by tratex891 to sweden [link] [comments]


2020.03.14 17:34 agestaa En förvirrad Pelle

Hej kära reddit tjejer, jag har en seriös fråga men ska ge er en kort backstory. Killar kan även ge input om ni har varit med om liknande.
Jag träffade en tjej, vi vibear skitbra och vi känner att vi mår bra i varandras company. Vi är inte tillsammans direkt men strular till och från. Vi säger att de har gått några veckor framåt. Notera att jag ej har känslor för henne, och att hon har gått ut med att hon vill ej ha ett förhållande, vilket jag respekterar. En dag så säger hon; Jag hoppas du inte bryr dig att att jag håller på med andra. Då är min fråga vad fan menas med detta? Speciellt om vi inte är tillsammans eller känner att vi har någon connection i just "känslor för varandra". Då som kille antar man att tjejen inte heller bryr sig om man håller på med andra, eller har jag fel?
Frågorna jag vill ha svar på är; Vad fan menas med : Jag hoppas inte du bryr dig om att jag håller med på andra killar? Och fråga 2, Har tjejen rätt i en sån situation att bli sårad? Jag köper gärna att hon tappar känslor för mig men varför gå en sån omväg isåfall?
submitted by agestaa to Sverige [link] [comments]


2019.06.08 19:16 Loganhell Korta tjejer vs Korta killar, vem får lättast ragg?

Till och börja med, detta är inte för att kränka någon här eller för att jag ska känna mig bättre på något sätt. Men jag har länge funderat på varför egentligen korta tjejer skulle ha svårare att skaffa en kille. Jag menar, visst långa tjejer är sexigare och killar vill inte ha små tjejer, men medellängden för svenska män är ca 180 cm så tjejer över 160cm skulle inte vara för korta för många killar ändå.
Och korta killar, hur svårt är det för dem egentligen? Jag menar, är man nånstans mellan 170-175 så är du trots din något korta längd jämfört med andra killar fortfarande en ganska bra bit längre än de flesta tjejer eller iaf längre. En tjej av medellängd på ca 168 borde ju egentligen inte klaga på en man som ändå är 5-10 cm längre än hon själv...
Hur som helst, hur ligger det till egentligen. Har korta killar 175- svårare att få ragg än en tjej på 165- har att få ragg? Gärna logiska förklaringar bakom varför också, för jag fattar inte riktigt.
submitted by Loganhell to sweden [link] [comments]


2019.02.23 22:21 Yitzhaq Världens roligaste teveprogram

Tillåt mig att berätta om det absolut ROLIGASTE teveprogrammet jag NÅGONSIN sett. Jag tackar Gud och mina lyckoamuletter att jag fick nys om det genom en kompis för många år sedan, än mindre att detta program ens existerar. Det har skänkt mig så OERHÖRT mycket grädje och tårfyllda skratt under många år, så därför kände jag mig nödd och tvungen att dela med mig av detta fina till ER, mina landsmän.
Möjligen känner några av er till programmet redan, då det vid det här laget har några år på nacken (säsong 8 skall börja sändas i slutet av mars). Det har sänts på Comedy central i Sverige i några år, och dessutom gick det under en kort tid en penibel svensk blåkopia på programmet som säkert tyvärr gjorde sitt för att svärta ned originalprogrammets rykte, men avfärda nu inte originalversionen bara för det, för jag tror att man kan få upp ögonen för det om man bara får en liten knuff i rätt riktning. Det här är den knuffen.
Programmet i fråga heter Impractical Jokers och programidén är att fyra killar från Staten Island i New York som varit kompisar sedat tonåren utmanar varandra på olika sätt inför människor som filmas med dold kamera. Normalt sett går en efter en av killarna ut med hörsnäcka bland intet ont anande personer och målet för utmaningen kan variera, men vanligtvis handlar det om att säga och utföra det som de andra killarna i stunden instruerar. (Det innebär att den som utför utmaningen kan höra de andra tre och dessa tre kan i sin tur se och höra den som för tillfället utför uppdraget). Programmen består av ett antal av dessa utmaningar och den som flest gånger under programmets gång vägrat att utföra instruktionerna i utmaningarna, blir i slutet av programmet på grund av detta bestraffad av de andra tre.
Den stora kvalitén i programmet, menar jag, ligger i killarnas personligheter och otroligt bra humor. Dessa fyra; Brian, James, Joe och Sal, är helt vanliga killar vars värdighet och skamkänsla på ett naturligt sätt försvårar för dem själva att utföra uppdragen. Lägg därtill amerikanarnas generella trevlighet som gör det extra laddat att säga och utföra dessa pinsamma saker.
Exempel på dessa uppdrag kan till exempel vara -smeta på solskydd på en person som ligger vid en pool -stoppa in någons fingrar i din mun -stoppa så många blyertspennor på en annan som möjligt utan att den märker något Liknande uppdrag blir ännu roligare när de kontextualiseras på olika sätt, exempelvis genom att -starta ett kuddkrig med kunderna på ett IKEA-varuhus när de själva är utklädda till personal -håll ett seminarium framför en personalgrupp med säljare med hjälp av en urusel powerpointpresentation som de andra killarna har gjort.
De humoristiska sakerna som skall utföras, reaktionen hos den joker som måste säga det, reaktionen från de som utsätts för det och reaktionen från de tre som står bakom monitorerna, dessutom med en superb efterhandsklippning, skapar en humorladdad kedja som är en ren fröjd att beskåda. Finessen ligger också i att det pinsamma alltid faller över de fyra killarna och i regel inte över människorna de möter. Detta har också varit en faktor i varför programmet har blivit omtyckt hos alla generationer, från unga till gamla, vilket tidigare bara skett med ett fåtal program i USA:s TV-historia.
Efter åtta år har de blivit experter på att både utföra och briljera i de utmaningar som de planerar för sig själva och det har knappast blivit långtråkigt, utan snarare blivit roligare och roligare alltefter som säsongerna avlöst varandra. Jag tror att jag vid det här laget har sålt in programmet tillräckligt och nu är det dags för dig att förse dig med några avsnitt och se om detta kan vara något för dig! Det är hög kvalité redan från första början, så det är bara att blunda och peka på ett avsnitt och börja orientera dig i Impractical Jokers underbara värld, och så hoppas att det kan få komma att få betyda minst lika mycket för dig som det har gjort för mig!
-Programmen avspelade från TV kan du hämta på de flesta stora trackers, t.ex. The Pirate bay.
-Flera avsnitt ligger uppe i sin helhet på YouTube, exempelvis Parks and wreck, B I N G NO
-Komplett avsnittsguide
Tack för att du läste. Ha kul nu.
submitted by Yitzhaq to sweden [link] [comments]


2018.12.04 17:32 studiox_swe What's up med alla jävla fötter I tunnelbanan?

Förut var det tjafs i alla medier om killar som visade pungen, dvs satt särbent, något jag själv inte såg speciellt ofta.
Nu går det inte att sitta ner utan där har någon sin fot, eller fötter. Spelar ingen roll om det är nån dum brud som sitter lutat mot fönstret och vrider sig så att hon tar upp fyra jävla platser med sina läderstövlar eller om den är en kille som har ena foten på knät ut mot mittgången, eller båda.

Idag verkar hela idén med att åka tunnelbana vara att bre ut sig så jäkla mycket det bara går. Sitter någon bredvid dig? fuck inte mitt problem, jag ska ha min väska där, eller mina armbågar här. Ska du av eller på? Jaha, varför ska jag bry mig, jag har ju placerat mina fötter här av en anledning och du vet dom går inte flytta på ...sooo....sorry..

Är det bara jag i min fantasi som tycker så eller känns det som att man inte längre borde åka tunnelbana?
submitted by studiox_swe to swedishproblems [link] [comments]


2018.11.07 18:03 swe93 Något som hände mig i helgen

Det här hände i helgen på en klubb i Stockholm, jag är en man.
Jag stod i baren, det var packat på dansgolvet så mycket att de som dansade trycktes upp mot baren. Under tiden som jag står här och väntar känner jag hur en person är upptryckt mot mig, så vi står rygg i rygg. Vänder mig om lite snabbt och ser att det är en tjej så bryr mig inte så mycket, det här håller på i kanske 5 minuter tills jag ska betala för min öl, då ska jag fiska upp plånboken ur bakfickan och precis då trycker hon sin rumpa rakt bak mot min, min hand/arm hamnar då liksom mellan hennes skinkor när hon gör detta, tillräckligt mycket för att jag ska känna av det.
Jag vänder mig om för att jag ville signalera ett "ojdå, jag skulle ta upp plånboken" men möts av att hon skriker "vad fan gör du?" eller nått liknande. Försöker signalera för henne att jag skulle ta upp plånboken men hennes tjejkompisar omringar mig och det blir hotfullt väldigt snabbt. Ingen vill lyssna på vad jag säger utan skriker bara på mig, musiken är ju så jävla hög också så hör inte ett ord vad någon säger när alla pratar i mun på varandra. Jag blev sjukt nervös och kan ha börjat le men kommer ärligt inte ihåg, gör ofta det när jag är obekväm eller rädd. Sen smäller en av tjejerna till mig, tror att det var hon vars rumpa jag råkade nudda, det var rätt hårt i ansiktet och fick ett märke efter hennes klocka.
När allt det här händer blir två killar i baren involverade som är betydligt större än mig och tjejerna säger åt dem att dra med mig ner till vakten, att jag är en jävla våldtäktsman osv. Så en av killarna tar mig i armen och jag försöker förklara för dessa killar vad som hänt men de vill inte lyssna heller. Blev jävligt arg när den här killen tog tag i mig så jag slet mig loss och sa nått i stilen med "håll käften och lyssna på mig en sekund" men det blev typ knuffande från alla håll för det var massa folk och tjejerna försökte knuffa mig mot vakten. Killen får tag i mig igen och vrider min arm rätt hårt.
Så nu har jag nästan gråten i halsen när alla ser mig bli bortdragen mot en vakt av de här killarna med 4 tjejer som följer efter. Vakten tar sen ner alla oss till garderoben där vi tydligen ska reda ut hela situationen. Det är då jag och 2 killar, 4 tjejer och en vakt och ingen bryr sig om vad jag har att säga. Så jag får ställa mig bredvid medans vakten ska lyssna på vad tjejerna har och säga och jag får inte säga ett ord, polisen kommer upp när allt det här händer och ska då lyssna på vad tjejerna har att säga och jag får återigen vänta.

Efter några minuter frågar polisen mig vad som hände och jag säger exakt som det var, polisen berättar då versionen som tjejen har berättat som var helt annorlunda och inte sant. Ställer mig frågor om varför hon skulle sagt på det här sättet och varför hennes tjejkompisar också delar samma historia. De sa då att jag hade limmat på henne länge och varit obehaglig, sen tafsat på henne och kallat henne hora m.m. Inget av det hände.
Så nu har jag gråten i halsen och kan inte riktigt få ur mig något utan det känns som om jag säger ett ord kommer jag börja böla vilket jag inte ville. Alla pratade i munnen på varandra och jag skämdes så mycket att jag bara låste allt ute, kunde känna pulsen i mina öron. Mitt minne är rätt luddigt av vad som blev sagt dessa minuter men tjejerna går upp mot dansgolvet igen och vakten och polisen är kvar med mig, killarna hade redan gått upp igen innan tjejerna. De ber mig hämta ut min jacka och säger att det är dags för mig att gå hem. Även fast jag säger till polisen att en av tjejerna slog mig så säger de bara att det ord mot ord, de bryr sig inte alls om vad jag har att säga.
Så när vi kommer ut går polisen ut med mig bort en liten bit och säger bara att jag ska åka hem och sova av ruset. Så försökte få tag i polarna men ingen svarade så tog en uber hem. Kunde knappt beställa en uber för jag skakade så mycket på händerna.
Mått piss sen dess, skämdes så jävla mycket och spydde när jag kom hem när adrenalin rushen la sig.
Berättat allt för polarna dagen efter och de garvade bara, ingen tog det speciellt seriöst. Ville bara skriva av mig.

EDIT
Har fått mycket personer som uppmanat mig att anmäla denna tjej. Jag kommer inte gå vidare med detta utan vill bara lägga det bakom mig. Valde att sluta att svara på kommentarer och meddelanden när den här tråden fick mycket mer uppmärksamhet än vad jag trodde.
Tusen tack för att stöd det hjälpte mycket att höra och var självklart trist att höra att det hänt liknande saker för andra. Ta hand om er allihopa.

submitted by swe93 to sweden [link] [comments]


2018.10.04 11:49 gronagubben Varför är manshat accepterat?

Tja, jag orkar inte gå in på ämnet för djupt, men jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Det är helt accepterat att vara uttalad manshatare. Varför då?
Om man kollar på TV när dom debatterar sexism eller feminism så tycker jag att många uttalanden är orättvisa.
Sexism och feminism är uppenbarligen ett väldigt känsligt ämne för alla, män i media måste väga sina ord försiktigt för att inte bli anklagade för att stödja patriarkatet osv. Medans män och kvinnor som trycker ner män får frikort i debatten.
Jag tycker man ska göra en avvägning och prova att vända plats på "man" och "kvinna" i ett uttalande och känna efter om det är rättvist och feministiskt. Mycket av det som kallas feminism egentligen är sexism.

Jag googlade lite om manshat, hittade en poddcast som heter "#manshat". Ett avsnitt handlar om sex, där dom pratar om att det enda killar vill är att ligga och att dom samtidigt är jättedåliga på att göra sexet skönt för kvinnor.
Tänk om jag skulle starta en poddcast som hette "kvinnohat" där jag pratar om att tjejer bara vill ligga och att många är dåliga på att suga kuk.
Hur accepterat hade det varit?

Det finns många kvinnor och män, som väljer att inte kalla sig feminist och tar avstånd ifrån det, för att dom tror att feminism är manshat. Det är dom mest extrema som får mest gehör. Jag tycker manshatarna förstör hela den feministiska rörelsen. Det inte hållbart i längden och gör att feminism får svårt att få ett bestående fäste i samhället.

Om det är någon som blir jättearg av att läsa det här och får lust att skälla ut mig, så får ni gärna göra det på ett trevligt och konstruktivt sätt.
submitted by gronagubben to sweden [link] [comments]


2018.09.19 09:35 solo-mattae Ångrar gymnasieval i år 3!

Nu har jag varit i en bra skola gymnasieskola men rätt höga antagningspoäng. Har gått teknik vetenskap och är på mitt tredje år och har inget på F även om mitt snittbetyg inte är super. Nu har jag insett att jag ångrar mitt val stort.
Anledningen varför jag gick hit var för att jag var rätt bra på matte i 9an tyckte jag osv. Jag gillar också att gamea för att jag kommer från syd Korea och gaming kulturen är stor där. Lite svag anledning varför att gå Men helt enkelt jag tyckte jag var lite av en "nörd"
När jag började tyckte jag det var helt okej och bara körde på. Men när jag tänker på framtiden så vill jag inte jobba med nått yrke som tekniker eller nån scientist skit. Jag önskade att jag hade gått ekonomi program eftersom det är det Jag vill jobba med.
I min klass finns det 3 tjejer (inkluderar mig) och typ 29 killar. Jag önskar att jag kunde bara gå tillbaka 2 år haha. Jag vet inte heller hur jag ska göra för asså att jag har haft en dålig tid i typ 3 år är whatever liksom men jag vill verkligen inte sluts upp med nått tekniker yrke.
Jag märkte att jag inte är lika stor nörd som andra och anledningen varför jag valde teknik är för att kunna gå industriell ekonomi men det är ingen chans att jag kommer få dom betygen som behövs så jag vet inte vad jag ska ta mig till och har blivit as deppig pga av det...
submitted by solo-mattae to sweden [link] [comments]


2018.03.11 01:42 SirCheekus Varför drar sig alla "utsatta" grupper till Mariaskolan?

Kan någon som har gått i Mariaskolan (Stockholm, södermalm, f.d Maria folkskola) innan mig som var med under 2000-talet förklara varför alla emon hamnade där, det är i alla fall det jag har hört skedde. Nu är det hoper av radikala feminister och folk från LBTQ+ gemenskapen som dras dit och jag förstår verkingen inte varför det är så. Vi killar som blivit utsatta för dom har fan börjar få nog! Anklagelser av mordhot osv... Och nej, jag är inte homofob. Jag tycker endast att allt radikalt suger stor fet balle.
submitted by SirCheekus to sweden [link] [comments]


2017.11.30 22:45 divideByNulls Var det en hård en?

Så var på campus och kände att jag verkligen behövde gå på toaletten. Vi har dessa bås som både killar och tjejer får gå på. Det verkade lugnt där inne och kan inte se att någon annan använder något av båsen så går in på det närmaste. Sätter mig ner och gör vad jag ska. Det var en riktigt jobbig jäkel så hustade och frustade mer än jag vill erkänna och vinklade mig fram och tillbaka samtidigt som jag gjorde alla möjliga konstiga ljud tills jag äntligen är klar.
Öppnar då dörren och samtidigt öppnar dörren brevid mig. Var en riktigt söt tjej i 19 års åldern typ. Känner hur jag bara vill sjunka genom golvet och försvinna. Vi båda går fram till handfaten och tystnaden är nära på att ta livet av mig, sneglar på henne lite snabbt i spegeln bara för att se ifall hon skrattar eller något. Men det gör hon inte.. När hon tvättat klar sina händer så ska hon ta en servett, men det är slut. Så hon frågar mig,
-Är det några borta vid dig?
och jag som fortfarande är helt borta efter toa incidenten hör bara "-Var det en hård en?". Jag kollar upp och kollar på henne helt förstummad och svarar med,
-Ja det var en hård en!
och skrattar lite för att bryta spänningen. Hon bara tittar på mig och typ här fattar jag vad jag sagt. Känner mig nu ännu mer död innombords och frågar
-Eller vad sa du?
Hon upprepar och jag försöker denna gånga att processera informationen i min reptil hjärna. Svarar då med "Jadå, självklart." men vet inte varför för jag har inte kollat. Hon går runt mig och kollar, det är slut. Hon går vid detta lag ut.
Sitter nu hemma och tänker igenom mina livsval. Kan ju inte gå tillbaka till plugget, ska nog lämna landet.
submitted by divideByNulls to swedishproblems [link] [comments]


2017.06.16 12:07 EasySniperTarget Övertyga mig att inte rösta SD

Jag har vuxit upp en liten bit utanför Göteborg, där det finns flera invandrartäta områden, och vuxit upp bredvid Angered. Som liten hörde man mycket om vad som händer i Angered och man tänkte, jaja, det är väl mycket påhitt eller överdrifter. Men sedan när jag varit i Angered så har jag blivit trakasserad flera gånger med folk som hotfullt ropar på en, jag har stått i butik och två killar har slagit mig bak på huvudet, skrattat och gått iväg, och folk jag känner har upplevt liknande samt blivit rånade.
Under sommaren så kommer ungdomar från Angered till mer “svenska områden” och förstör busshållplatser på kvällarna. När jag var tonåring och gick av bussen från skolan så blev jag rånad under dagtid och mordhotad av två stycken, för att de ville ha min mobil, mp3 spelare och fickpengar.
Trots allt det, så ville jag inte vara rasist, försökte ta det som separata händelser, och jag gick jag ett år på Burgården som under den tiden var mest invandrare (tror det är annorlunda nu), och jag var en av tre svenskar i min skolklass på 24. Där blev jag också mobbad och trakasserad för att jag var Svensk och folk kallade mig Bengt, för det var väl roligt av någon anledning. Efter det bytte jag till en annan skola som var blandad mellan svenskar och invandrare, och allt var okej där, förutom en dag när klassen diskuterade Islam så blev jag mordhotad av två väldigt hetsiga muslimer för att jag sa att det var fånigt att säga att en muslim som dödar någon inte längre är en muslim. De sa att det skulle höga ihjäl mig med kniv för det, lite ironiskt. Efter det blev sista året på skolan mer skrämmande, och de uppträde sig hotfullt, men jag vågade inte gå till rektorn eftersom jag kunde bli anklagad för rasism.
När jag nu som vuxen tänker på hur flyktingkrisen har hanterats av Sverige så tänker jag, okej, så det kommer alltså bli flera av dessa områden i staden, och problemen större. Det kommer bli flera såna här situationer för andra som växer upp i de här områdena. Det kommer alltså bara bli värre, med tanke på att som det nuvarande är så har inget gjorts mot den här situationen, istället har vi bara sagt att vi ska hantera allt med att vända andra kinden och rasism mot svenskar existerar inte eftersom det inte passar in med ideologierna.
Vänsterns retorik är, det är egentligen synd om de människorna som har gjort illa mot mig, de har vuxit upp i, eller kommer från problematiska områden, de flyr från krig, och det är helt sant. Men jag måste också kunna säga, nej, jag vill inte bli påtvingad våld och mordhot, och vi kan inte bara säga “kom hit och gör vad du vill”, vi måste kunna sätta krav på de som bor här och vill ha fristad.
Jag tror att allt är kulturellt baserat, och jag gillar att jag kan träffa folk från hela världen i Göteborg. Man ska inte bedöma individer efter grupper. Men det betyder inte att kultur inte finns, och av alla mina upplevelser så kan jag inte säga att muslimer går ihop med den svenska kulturen. De som betett sig bra eller som andra svenskar har varit minoriteten, och de som lyfts upp som modellen i media, ser man bara just i media.
Med allt de i åtanke, så tror jag det inte finns någon studie som säger att det är bättre att ta in flyktingar än att återbygga samhällen de har kommit ifrån. Sverige älskade Hans Rosling och all fakta han tog upp, men så fort detta pratades om så var det helt tyst. Hälften av Syriens population har flytt landet p.ga. löften från europeiska politiker, hur ska det landet någonsin kunna återuppbyggas från det här? De har haft en kris med regering, terrorist-grupper, och nu har Europa gjort så att landet har en populations-kris. Hur ska mellanöstern klara någonting alls ifall västvärlden tar varenda person som gör bra för sig? Finns det någon förklaring till varför invandrare ska hit istället för att göra där de kommer ifrån ännu bättre?
Det känns som att det finns en bubbla med alla småstäder och finare områden som bor utanför multikulturella samhällen och tycker att allt är bra för att de får flera restauranger och maträtter från världen, och sedan finns det vi som bor i eller runt multikulturen. Varför bor inte vänsterns politiker och anhängare i de här områdena eller ens nära dem? Även när jag umgicks med en krets vänner som för det mesta var kommunister så bodde de i flottiga lägenheter i innerstan med rika föräldrar, och när de får chansen att flytta så väljer de hellre någon annan plats. Med allt det i tanke så tänker jag rösta på SD, för trots att partiet är fullt av idioter så litar jag mer på Jimmie Åkesson än politiker som bott 60 år i en annan verklighet.
submitted by EasySniperTarget to svenskpolitik [link] [comments]


2017.06.07 15:31 KillenMedEnFraga Hjälp: oklart om min nya goda kompis vill ha någonting mera

Disclaimer: jag har inte talat eller skrivit på svenska på väldigt länge. Ber om ursäkt om det finns stav- och språkfel.
Jag är en bisexuell man och det har jag vetat ganska länge. Det är inte nånting som jag brukar berätta åt folk men det är absolut ingen hemlighet heller. Jag är ingen macho karl men jag har alltid fått överraskade reaktioner när jag har avslöjat det.
Min kompis (en kille, alltså) är en studiekamrat och vi pluggar samma huvudämne. Jag hade sett honom många gånger tidigare men vi började pratas först ungefär 2-3 månader sedan. Det visade sig att vi har oerhört mycket gemensamt: likadan smak i musik, humor, intressen, åsikter, webbsidor (därför postade jag här istället för engelskspråkiga subs) osv. Vi kan prata om vad som helst hur länge som helst, helt utan rusmedel eller andra aktiviteter, och det gör vi i flera timmar. Sista gången vi sågs så såg han lite ledsen ut när jag måste sticka hem fast vi hade snackats hela natten.
Vi har pratat om tjejer och jag är ganska övertygad om att han inte är bög men jag har inget bevis på att han inte skulle kunna ha bitendenser. Han har faktiskt gett mig ett par komplimanger som, om han var kvinna, jag skulle läsa som försiktiga flirtförsök. Ingenting snuskigt men sånt som jag brukar inte höra bland andra manliga polare. Å andra sidan skulle det här inte vara den första gången jag har en kompis som skämtar med semi-flirtiga komplimanger. Svårt att säga.
Jag är oftast i full kontroll över mina känslor och jag har aldrig fallit för nån som jag inte kunde vara ihop med. (Jäkla tur med tanke på tonåren...!) Det här fallet är inget undantag men om han plötsligt tog ett steg åt det hållet skulle jag troligtvis vara ombord. Han är väl ganska attraherande på sitt eget sätt och jag känner mig bekväm i hans sällskap. Varför inte...
Jag har nästan noll erfarenhet med att vara med vare sig män eller kvinnor. Dejtandet är något som jag inte haft tid, ork, eller mod för men det börjar bli dags så småningom. Därför, som en blyg människa, tror jag att jag inte skulle våga ta de första stegen även om han verkligen skulle råka tycka om mig. Min magkänsla säger att det måste vara något nytt (kanske t.om. förvirrande) för honom om det är sant men å andra sidan finns det bara de här två instanser som jag kan försöka tolka situationen med.
Min rädsla är att om jag säger eller gör någonting dumt så kommer han att ta avstånd. Jag har haft det lite svårt med att hitta nära vänner efter precis alla, inklusive jag, i min gamla kompisgäng flyttade utomlands. Det skulle vara jäkla synd att ha allt rinna mellan fingrarna när det har börjat så bra. Men ändå vill jag att han skulle kunna öppna sig för mig i fall det här inte är bara i mitt huvud. Han och omvärlden där vi bor har ingenting emot bögar men det är inte samma sak när man börjar ifrågasätta sin egen sexualitet. Jag vet att det tog mig 5 år att veta vad jag är för nånting och ytterligare 5 år att bli OK med det. Vad borde jag göra? Bara ta det lugnt?
Tl;dr: En kompis har gett mig ett par flirtiga komplimanger och trivs i mitt sällskap bättre än nån annan tidigare. Jag vet att han gillar tjejer men vet inte om killar. Jag har inga känslor för honom men jag skulle inte tacka nej heller.
submitted by KillenMedEnFraga to sweden [link] [comments]


2017.01.27 06:15 Valefor3 "Det är tungt att leva med att jag är en av de som skapade detta kaos"

INSÄNDARE – FRÅN SJUKLÖVERN TILL SD
Det startade precis i början på 1980-talet. En lugn och trygg högstadieskola i en lagom stor, mellansvensk stad. Min son född 1970, och dotter född 1972 gick i klass sju, respektive klass nio. En dag i augusti kom sonen hem helt vit i ansiktet. Han, en idrottsintresserad 15-åring hade för första gången i livet bevittnat en misshandel. En grupp ynglingar från ett muslimskt land hade dykt upp på skolan och hotat och slagit flera av eleverna. Han var som sagt helt vit i ansiktet, det närmsta han varit hot och våld var lite munhuggeri i samband med fotbollsmatcher i den lokala serien.
Jag som väletablerad akademiker förmanade honom direkt, man benämner inte sina kamrater med vilken religion de tillhör. Jag reflekterade inte ens över mitt agerande, redan på 80-talet var diskursen utstakad i samhället. Jag förklarade vidare för honom att de här kamraterna säkert hade en jobbig bakgrund, jag kallade alltså de här muslimska killarna för kamrater. Menade att det var hans kamrater!
Det hände inte så mycket mer, sonen läste gymnasiet med bra betyg, inga obehagliga möten med den begynnande mångkulturen. Myten om de iranska tandläkarna visade sig stämma, flera av de andra eleverna i hans klass var duktiga pojkar från Iran, två av dem blev faktiskt tandläkare, jag är patient hos en av dem idag. Bra pojk på alla sätt och vis. Han röstade SD 2014 förresten, men det får han skriva en egen historia om.
Lika så för min dotter, högstadiet gick bra, dock lite obehagliga möten med killar med muslimsk bakgrund. Men både jag och hennes mamma förklarade att det har inget med kultur eller religion att göra. Det var inget allvarligt, men det var obehagligt för henne att tittas ut och möta lite, i och för sig positiva kommentarer, men på ett obehagligt sätt.
De blev vuxna och bra medborgare.
Således tänkte jag inte så mycket mer på invandring, invandrare och det nya, lite mer spännande Sverige. Jag anställde mellan 1985 och 2011 säkert 150 invandrare i de olika bolag och verksamheter jag arbetade med. Thaitjejetanter, några från Libyen, och lite iranier såklart. Bra folk rakt igenom. Thaitjejerna utmärkte sig alltid som duktiga, snälla och omtänksamma, de hade aldrig problem med att göra det där lilla extra. Arbetade hårt. Till och med de som flyttat hit, till svenska män med god ekonomi jobbade hårt, trots att de säkert inte ens behövde, inte säkert att det ens uppskattades av deras gubbar. Några iranska ingenjörer, artiga och stillsamma osv.
Någon gång kring 2010 vaknade jag till, det gick som över en natt. Vaf** höll på att hända, de arbetssökande som kom från arbetsförmedlingen var inte längre genuint intresserade, de var inte artiga och de visade inte respekt. Jag var och är ingen patron som vill mötas som en övermänniska. Men jag kräver respekt av medarbetare, medmänniskor och min omgivning.
Helt plötsligt ville jag inte anställa utlänningar mer, det var så min tanke formulerade sig, utlänningar. I en verksamhet jag sällan besökte, men som tog mycket av koncernens energi hade det kommit flera nya medarbetare med uttalad muslimsk identitet, deras personlighet var annorlunda. Islam var inte en liten obetydlig del i deras liv och i deras identitet. Problem mellan arbetarna och en stor personalomsättning blev följden. Bolaget ifråga finns inte kvar idag.
Jag mötte kvinnor i slöja, i mitt yrkesliv, på City Gross och hos frisören. De fäste inte blicken, de hälsade inte, de verkligen avvisade enkla inviter. Jag har aldrig varit rädd för att säga hej eller växla några ord med folk jag möter, oavsett i vilken situation.
Men här var det stopp, gensvaret var noll.
Än mer förvånad var jag när jag märkte samma tendenser hos män, de var inte undflyende, men de fäste aldrig blicken och de hälsade inte. De hade skägg och bilar av lite högre modell, jag brukade, och brukar fortfarande fundera på varför de här familjerna alltid kör den sortens bils som skulle kunna beskrivas högbil. Inte minibuss, snarare personbil med högre tag (ett sidospår).
2012 var jag i mitt inre inte längre (L), jag hade börjat tvivla på deras förmåga flera år tidigare. Men nu var jag överens med mig själv. Det här måste få ett stopp. Vi kan inte låta Sverige fullständigt falla samman. Första gången SD blev 2014.
Under min politiska och personliga utveckling har jag speciellt tagit med mig hur våra politiker ljuger, hur journalister driver en agenda av hat och fördömanden. Jag känner att de är mig de pekar på. Den i deras ögon framgångsrika mannen, fint hus, framgångsrik karriär, uppskattad medborgare och stor arbetsgivare. De hatar mig, de hatar den omständighet att jag kunde välja vilka jag vill anställa, de hatade min snygga fru, de hatar mina barn.
Vad har jag gjort för fel, som jag skrev ovan. Jag reflekterade inte ens över hudfärg eller vilken gud folk hade. Snarare tvärtom. En gång i tiden kunde jag till och med se det positiva med mångfald, riktig mångfald. Inte kvoterade araber eller homosexuella. Missuppfatta mig rätt, både arab och homosexuell äkan vara en tillgång, men inte för att de är arab eller homosexuell, utan för att de kan ha intressanta synsätt och tankar. Men allt sådant engagemang är sedan länge borta från min agenda. De nya stora invandrargrupperna drömmer inte om att få ett jobb som städare, nattetid på en teknisk industri strax utanför Ljungby i Småland. De vill inte arbeta, de vill inte bli svenskar.
Pratade med en gammal kollega igår, han hade haft en tjänst ute, liknande den jag precis beskrivit. 102 sökande, sex kallade på intervju, en kom på utsatt tid. Han var svensk, fick jobbet direkt. Fyra invandrare, nyanlända var kallade, men det dök alltså inte ens upp.
Som ni förstår har tiden efter att jag bekräftade för mig själv att jag var Sverigedemokrat knappast fått mig att fundera på att vända tillbaka. Tvärtom, jag hoppas att SD flyttar fram sina positioner, unnar sig lite hårdare retorik och börjar prata klarspråk.
För som det är nu, finns det ingen väg tillbaka. Vi måste börja om. Men det är inte min strid, den får mina barn och barnbarn ta. Jag sitter kvar i den stora fina fastigheten med sjöutsikt, drömmer mig tillbaka till tiden för min ungdom, när jag började studera och sedan arbeta, när mina verksamheter växte, när barnen var barn var små. Tiden mellan 65 och 70 gick fort för mig, 2011 gick jag i pension.
Nu är jag en gammal änkeman som blir glad när barn och barnbarn kommer och hälsar på. Några kvällar i veckan brukar jag dricka lite Calvados och titta i några av mina säkert 100 fotoalbum. Ibland känner jag frustration. Men oftast blir jag ledsen. Det är tungt att leva med att jag är en av de som skapade detta kaos, jag lät ohederliga politiker dra Sverige ner i avgrunden. Jag skäms över mitt bidrag till historien. Att jag som drygt 70 år gammal har vaknat till är knappast någon tröst.
KG
Rätt intressant text!
submitted by Valefor3 to svenskpolitik [link] [comments]


2017.01.25 09:38 MilestogoN Har längden betydelse?

Jag har börjat träffa en kille som är relativt kort, 171cm, vilket leder till att jag är den längre av oss (173cm). Jag misstänker att han emellanåt ser det som lite av ett problem medan jag faktiskt inte bryr mig. Hur är det generellt för er killar, hur viktigt är det egentligen att vara längre än tjejen? Och om ni anser det är viktigt, vart ligger tyngden i det? Varför spelar det egentligen någon vidare roll?
submitted by MilestogoN to sweden [link] [comments]


2016.12.23 08:56 DetRackerNu Min syn på det som händer i Ronneby (en boendes perspektiv)

EDIT kl. 19:50: Verifikation kommer här, Munktrappan och kyrkan sedd från Ronneby torg. Försenat p.g.a. julstök idag.
Är nu nere och ska handla och när jag körde förbi frisersalongen som ägs av den hotade frisören så stod där en polisbil. Förra veckan var det ett mordbrandsförsök där då de krossat rutor och hällt in bensin (hyreshus med civila boende).
Throwaway. Jag är uppväxt i Ronneby. Flyttade tillbaka för några år sedan, vill nu flytta härifrån igen (lär dock bli svårt att sälja huset nu). Det var tidigare en riktig bruksortsidyll, hände aldrig någonting större än en smocka på krogen, på sin höjd. Vi hade dörren olåst på nätterna, det var en självklarhet att kunna gå ut när som helst på dygnet utan att vara det minsta rädd, och en bilbrand skulle ha försatt samhället i chock. Barnfamiljer flyttade hit då det var en lugn och trygg miljö att växa upp i.
Mellan 2012-2016, i takt med att flyktingströmmen ökade och många av dessa flyktingar blev placerade i små döende bruksorter (som Ronneby), eskalerade det hela till det kaos som ni nu kan läsa om i alla kvällsblaskor.
Jag har tidigare berättat här på Sweddit om saker som hände på boenden för ensamkommande "barn" (knivhot mm) och skolor (10-åringar blir kallade för "hora"), men blev då misstrodd och underförstått anklagad för rasism. Nu har det eskalerat ytterligare - jag vågar faktiskt inte gå ut på stan själv längre, då man kan bli rånad mitt på ljusa dagen (en man blev misshandlad vid 16-tiden en torsdag på en av ortens huvudgator för några veckor sedan; stampades i huvudet av ett gäng killar).
Jag är en kvinna som har hund, men inte ens det hjälper - i grannorten Karlshamn blev en kvinna pistolhotad härom veckan då hennes hund morrat på ett killgäng. Är för första gången i mitt liv rädd för våldtäkter. Går alltid ut med någon i sällskap. Måste säga att jag har aldrig, under mina 30 år som boende/besökare i Ronneby, känt mig så rädd och utsatt som nu. När jag var barn på 90-talet så fanns det inte på kartan att det skulle se ut så här 20 år senare.
Folk är rädda och arga, för vi känner inte igen vår lilla stad. Organiserad brottslighet, våld, rån, hot, bilbränder (vissa veckor en per kväll).. På kvällarna syns bara enstaka gäng med invandrarmän till i centrum. Politikerna har varit oerhört flata, ingen vill ju bli anklagad för rasism och förlora politiska poäng! Droppen var dock när man beslutade sig för att stänga polisstationen i maj i år. Fritt fram för alla kriminella att jävlas ännu mer!
Orkar inte längre. Vill inte bo kvar, men som sagt, lycka till att hitta husköpare idag. Jag bor ändå i ett lugnt område... undviker centrum. Vill att det ska bli som förr.
Angående jättebråket mellan "olika etniska grupper" igår: Varför flyr man från krig bara för att ta med sig konflikten och fortsätta kriga? De borde ta mig fan skämmas.
Det sker ingen som helst "kontroll" av de som kommer som flyktingar - nu får vi betala för det. Känns som om många av våra platser kunde gått till långt bättre behövande flyktingar, de som verkligen vill komma undan krig, våld och oro - och inte till dem som skapar det själva.
submitted by DetRackerNu to sweden [link] [comments]


2016.09.03 07:33 mjauofthedamned Varför "gnäller" Poliser?

Citat från https://www.facebook.com/Martin.Melin.Officiell/
Jag vet poliser som är starka, modiga, orädda och inte skulle tveka en sekund att kasta sig in i en situation där de skulle riskera att åka på stryk, eller kanske till och med ännu värre. De vet vad jobbet innebär, och de vet att fara är en del av det. De här poliserna har stått i tunnelbanevagnar fulla av gapiga fotbollssupportrar, de har stått längst fram vid kravallstaket och blivit både spottade och slagna på. De har kört i 200 kilometer i timmen på hala vägar, för att hinna förhindra brott och de har brottats med psykopater.
De är - vad jag kallar - riktiga snutar. De som jobbar på gatan, dag som natt, helger, övertid, när alla andra sover eller har semester. De är de killar och tjejer som allmänheten önskar ska komma till deras undsättning när skiten träffat fläkten, för att använda det uttrycket.
Det är dom som hjälper dig och mig.
Men, nu är det flera av dom som börjar tappa gnistan och motivationen. Det är inte kul längre, säger dom. Något har ändrats. Viljan att ”gripa bus” har försvunnit.
”Jag vill inte riskera att komma hem till min dotter med halva ansiktet bortbränt”, säger en av dom.
”Jag tjänar 25 000 kronor i månaden. Varför ska jag riskera att få mina tänder utslagna av en sten”, säger en annan.
Det är många som undrar vad det är polisen gnäller på i alla debattartiklar, tweets och inlägg på sociala medier.
Jo, vi gnäller på situationen. Vi gnäller på att poliser har för dålig lön. Vi gnäller på att vi inte kan göra vårat jobb ordentligt. Vi gnäller på att ingen lyssnar på oss.
Vi gnäller för att vi vill kunna göra ett bra jobb.
Vi gnäller för att vi bryr oss.
Vi vill se en fungerande polis. Vi har valt det här yrket för att vi vill göra vad vi kan så att tjejer ska kunna gå på konsert utan att bli tafsad på, att unga män ska kunna gå på bio utan att bli rånade av andra unga män, där knarklangare inte ska kunna sälja hasch till tolvåringar ostraffat och där pedofiler, våldtäktsmän och mördare inte ska kunna härja utan att någon försöker stoppa dom.
Vi vill göra en skillnad.
De allra flesta poliser valde yrket just därför, för att de ville vara den där personen som kommer när någon ropar på hjälp, eller i bästa fall vara på plats innan ropet kommer.
Idag fungerar inte det där, vi känner oss överkörda – av de som styr, av de som bestämmer och av de som har som uppgift att leda oss.
Det är därför vi gnäller, det är därför vi tjatar, det är därför vi inte längre kniper igen, trots att vissa chefer gör allt de kan för att tona ner klagomålen, be oss ha tålamod – ”vänta och se.”
”Allt kommer ordna sig”, säger en chef.
”Ge det bara lite tid”, säger en annan.
Jag är ledsen, polischefer, men en myndighet som polisens måste funka dag ett, det går inte att låta kriminella element ta över område efter område i våra förorter, medan polisen ”organiserar sig”. Det är mark vi aldrig kommer kunna ta tillbaka, aldrig – det är förlorad mark.
Och till de politiker som är ansvariga – varför väljer ni att bara lyssna på cheferna, som tjänar miljoner om året utan att ens komma i närheten av den verksamhet som de styr över, varför lyssnar ni inte på de tusentals poliser som varje dag, med dålig lön och urusla arbetsförhållanden, sliter med att se till att det här samhället inte helt kollapsar?
Varför lyssnar ni inte? Verkligheten kanske inte passar in med den budget som gäller, men då får man väl ändra på budgeten. Jag är ledsen, men det kommer kosta bra mycket mer i det långa loppet med en dåligt rustad och dåligt motiverad polis, än om det skulle satsas rejält på den.
Tänk inte ett år framåt – tänk tio år frammåt.
Snälla politiker - om vi inte får en ändring nu, idag, inte nästa vecka – idag, kommer det gå riktigt, riktigt åt helvete, och i historieböckerna kommer det vara era namn som våra barn och barnbarn kommer läsa om.
Vill ni det?
Visa att även ni har tagit ert jobb av en orsak, att ni också vill göra skillnad, att ni också brinner för att det här samhället ska bli en bättre plats.
För i helvete - på ren svenska - öppna ögonen och inse att vi är på väg mot ett stup, och det rullar fortare och fortare för var dag. Om inte ni ser det här, lyssna i alla fall på de som gör det.
Stoppa det här nu innan det är för sent.
Vi ska dock inte glömma vad vår statsminister har sagt http://www.svt.se/nyheteinrikes/lofven-ingen-poliskris Skämmes ta'me fan.
Jag hade en mardröm härom natten, där jag tillsammans med övriga från min pluton i lumpen blev inkallade för att ta tillbaka mark som polisen förlorat kontrollen över. Lycka till... repmånad med skarpladdade bössor i händerna på småbarns farsor. Vilken jävla katastrof...
submitted by mjauofthedamned to sweden [link] [comments]


2016.01.05 14:36 benpeloquin En fråga angående svenska kommentatorer

Jag är amerikan o har bott i Sverige i snart 5 år. Jag kolla på Boston Bruins - men oftast bara när de spelar under dagen.
Kollade sist på winter classic (Boston v Montreal) o kom på att det suger med svenska kommentatorer. No offense - de är smarta och har bra koll på NHL, men det är inte lika kul för mig att lyssna på två helt ointresserad killar som skulle hellre att det finns ingen fighting, till exempel. De förstår inte riktigt varför det finns fighting eller enforcers/instigators, m.m. Ibland försöker de att förklara reglarna osv för dem som inte kolla på NHL. Det är ändå sämmre med amerikansk fotboll..
Eller vad tycker ni? Skulle ni hellre lyssna på en authentic local broadcast eller är det bättre när de prata svenska? Det är kanske bara för att jag var uppväxt i USA men det är bara inte samma känslan när man kolla på NHL i Sverige..
submitted by benpeloquin to NHLse [link] [comments]


2015.11.10 05:29 Liquidedust En lite annorlunda tanke i det stora hela [Seriös]

Satt och funderade lite, kan väl själv klassificeras som en evig singel nu när jag passerat 30 och närmar mig 40 med stormsteg.
Har aldrig varit en person som kvinnor i största allmänhet varit intresserad av, aldrig haft ett förhållande, aldrig varit på en date.
Inte så att jag inte kan ha en konversation med kvinnor, är ej heller direkt blyg.
Under skoltiden brydde jag mig inte så mycket, höll på med sport, var vältränad men hade lite nördiga hobbies så ansågs väl vara lite annorlunda.
Sedan kom man in i arbetslivet och började jobba, fokuserade på det ett tag men insåg att fler och fler runt omkring en hittade en partner och började bilda familj osv.
Började bli lite mer fokuserad på att hitta någon man kunde dela livet med, träffade en del folk via vänner och bekanta men ledde inte direkt någon vart.
I mångt och mycket verkade mer som man i princip var osynlig för det motsatta könet.
Några år till och man kom in en bit i trettioårsåldern och provade nätdejting för varför inte, har ju misslyckats med allt annat.
Så har kört med ett par olika tjänster och försökt få kontakt med de kvinnor so verkar intressanta men har på tre år lyckats med konststycket att inte fått en enda reply eller intresse från någon av det motsatta könet.
(vilket iofs kanske är lite av ett rekord som man kanske ska vara stolt över)
Så nu när fyrtio börjar närma sig börjar man liksom fråga sig själv, och är egentligen min tanke med inlägget.
Är det dags att börja inse att man kommer vara ensam för evigt och aldrig träffa någon?
--- Uppdatering om mitt liv nedan, och WALL OF TEXT varning ---
Så låt se vart ska vi börja!
Detta ska inte ses som en snyfthistoria på något sätt, och jag tycker inte synd om mig själv och söker ingen medömkan på något sätt så folk är medvetna om det. Försöker bara dela med mig av mitt liv och skriva av mig lite.
Jag var väl ganska ensam som barn, och kanske till och med lite ”speciell” som man sa på den tiden. Umgicks bara direkt med 2-3 vänner och spenderade stor del av min tid i böcker och lärde mig saker via att läsa från tidig ålder (kunde läsa på egen hand från 5 års ålder).
Pga detta så ansågs jag även vara annorlunda av andra barn vilket ledde till viss utstötthet och man blev då ett enkel mål för mobbning och hån, vilket fortgick till stor del av min uppväxt och genom skolgången.
Till det stora hela höll jag väl till mig själv så mycket det gick, och fokuserade på mina intressen. Läste mycket, höll på med TV Spel och även i tonåren började jag träna och höll på med friidrott löpning på korta distanser.
I det stora hela fokuserade jag på det jag tyckte om i mitt liv och fick mig att må bra och till stor del undvek jag sociala sammanhang där jag kände att saker och ting inte riktigt var till min fördel. Hade få vänner och till viss del de jag umgicks med var andra som ungefär var i samma situation som mig själv, vi som var lite ”annorlunda” och inte riktigt passade in bland alla andra.
Tonåren kom och så puberteten, kom in i de tidigt vilket var trevligt för träning, men mindre bra för det sociala spelet; försök vara den första som får skägg och bli hårig, leder tyvärr till mer mobbning och utanförskap när du redan anses vara annorlunda.
Killar började intressera sig för motsatta könet mer och mer, och ska väl säga det gjorde väl en annan med. Tyvärr så blev det så att i mångt och mycket var jag killen som var annorlunda så jag undveks av de flesta och blev till viss del mer isolerad.
Blev helt enkelt att man fick fokusera på annat och göra något av sig själv i stället, så började med datorer och programmering samt skaffade mig ett deltidsjobb för att kunna ha råd med min nya hobby (detta är fortfarande runt tidig gymnasieålder).
Började på estet när det kom till Gymnasiet då jag inte riktigt visste vad det skulle bli av med mig, men jag var bra på att teckna så tänkte ”varför inte”. Som estet på mitt gymnasium tja, ansågs man vara annorlunda helt enkelt. Vi hade vår egen flygel på skolan och umgicks inte direkt med de andra eleverna och man träffade samma 20 pers varje dag.
Då jag hade ett jobb och tränade på fritiden samt ett stort fritidsintresse och ingen direkt intresse för att festa så blev jag lite av den där personen som man inte riktigt brydde sig om. Snackade mest med lärarna på lektionerna och ingen direkt som bjöd in mig på fester eller grejer på fritiden.
Hade dock vänner skall tilläggas, men vi höll mest på med rollspel, figurspel och tv-spel på fritiden. Träffade ytterst få människor utanför min bekantskapskrets som jag ärligt kan säga bestod till 100% av killar vid detta tillfälle.
Runt detta tillfälle blev jag även ”vän” med en person vars egentliga syfte med att ha mig som vän var att i slutänden utnyttja mig i sitt eget syfte gällande brott. Själv förstod jag inte riktigt detta utan var glad att ha hittat en ny bekantskap helt enkelt.
Tyvärr slutade detta i att i slutänden blev dömd för flertalet brott och helt plötsligt blev personen som var straffad innan han hunnit bli myndig. Förlorade även mitt jobb i samma veva då ”vi kan inte ha någon här som är dömd för brott, du måste förstå hur det är i en liten stad”.
Detta började min situation som mycket ensam och hemmavarande för jag medge. Även mina vänner som jag haft försvann en efter en från min hemstad och började plugga eller arbete på annan ort och jag var inte direkt en person som hade lätt att hitta nya vänner.
Efter lite om och men och internet hittade jag lite vänner som hade gemensamma intressen och började driva en communitysida för rollspel internationellt. Sidan gick bra och vi var två personer som lyckades till stor del leva på det i fyra år. Jobbade då som webbutvecklare för sidan och var långe perioder i England då det var därifrån sidan drevs.
Mitt arbete då vi i princip bara var två personer som drev sidan var mitt liv, satt framför datorn heltid och träffade inte många andra människor än min kompanjon. Mitt sociala liv bestod väl i princip av att jag umgicks med min kompanjon på jobbet och privat och i bland gick vi t för en öl då och då. Men skaffade även en del andra vänner i England som än i dag får kallas mina riktigt nära vänner, dock så var det inte direkt så många kvinnor i mitt liv heller här. (dvs. vänner som fortfarande i dag du vet att du kan ringa och undra om det är ok att man kommer över för några dagar och gör något kul tillsammans)
Efter dessa fyra år ville jag ändra lite riktning och göra något annat av mitt liv, och ska även tilläggas var jag lite sugen på att vara i Sverige igen (saknade det lite). Är numera runt 24 skall tilläggas så för 12 år sedan ungefär.
Började en liten enmansbyrå som frilansare konsult, kunde äntligen jobba i Sverige igen då mitt brottsregister var försvunnit med. Jobbade som webbutvecklare och webbkille på min egen enmansbyrå. Jobbade hemifrån till större delen och hade inga direkta vänner kvar längre då jag varit borta från Sverige ett tag.
Det här höll väl på i 7-8 år, bodde ensam, jobbade till större delen ensam och umgicks inte direkt med folk alls förutom i jobbet när man hade möten och liknande. Började känna mig lite ensam men tyckte inte att jag direkt led av det, men kände att jag kanske skulle hitta något annat att göra och börja jobba som anställd i stället för det var lite jobbigt att driva ett företag då man aldrig hade någon direkt fritid.
Skall även tillägga att det är i dessa år jag blir diagnostiserad som Aspergare i vuxen ålder.
Fick jobb rätt snabbt på en designbyrå och blev ansvarig för webbavdelningen, jobbade här i ett par år, sökte mig sedan vidare för andra uppdrag och för att försöka få igång min karriär lite och med lite bättre lön osv.
Mitt jobb i stora hela bestod av att sitta framför en dator i stora hela, avdelningen bestod till 100% av män och de flesta var väl ungefär som jag. Duktiga på det dem gjorde men höll sig ensamma och var nördiga i stora hela.
Fick ett jobb på en liten firma efter detta som enda utvecklare för att system för att hantera byggnader och automatisering av dessa. I princip jobbade jag ensam här, skötte allting ensam och träffade mer eller mindre inga andra än min chef när han kom med specifikationer och förslag.
Kände efter ett år att detta inte riktigt var min grej, då det var ensamjobbet jag hade sökt mig ifrån för ett par år sedan. Lönen var helt ok, och gillade det jag jobbade med men valde att söka mig vidare till ett jobb där jag faktiskt hade lite mer socialt samspel med andra individer.
Vilket leder till min situation i dag.
Har ett jobb jag gillar i Stockholm men bor i en ort cirka en timme iväg med tåg, har en ok lön som jag inte ska klaga på. Dock har jag inga direkta vänner då det inte haft möjlighet att skapa nya bekantskaper under lång tid pga mitt jobb.
Jobbar som utvecklare och min avdelning på jobbet består av två andra killar och vi har vår lilla egna avdelning som är lite bortgömd från resten av företaget och vi träffar mest varandra och vi är väl rätt nördiga hela bunten och ungefär i samma situation hela gänget när det kommer till partnerskap.
Min arbetsdag består i princip av gå upp 0630, tåget 0730, jobba, hemma igen vid 1930~2000, laga lite mat, se någon tv serie eller spela lite tv spel sedan gå att lägga sig vid 2230 de flesta dagar och upprepa.
Helgerna spenderas väl till största delen ensam, om jag inte åker över till de bekanta jag har kvar i England för lite umgänge, detta då jag inte har några vänner kvar i min hemstad och inte i närheten av budget för att skaffa boende i Stockholm och försöka skaffa mig ett större socialt liv där.
Så det är väl mitt liv i stora hela, lever ensam, har inga direkta vänner i min närhet, träffar aldrig direkt personer av motsatta könet. Börjar kännas rätt ensamt i stora hela.
Som slutord, jag lider inte på något sätt av min situation. Jag trivs till stor del av att vara ensam, men om sagt börjar kännas att det saknas något och skulle vara trevligt att ha någon i min närhet att kunna dela livet med.
submitted by Liquidedust to sweden [link] [comments]


2015.06.22 13:23 sewasdmo Jag har ett sexproblem. Råd och åsikter välkomnas!

Jag är besatt av att nöja människor, och nu känner jag mig som en callgirl. Är jag för sexuellt liberal? Eller är en sådan inställning vanlig i Sverige?
Jag har alltid haft en del killkompisar. Det ligger i att jag själv delar samma intressen som de flesta killar, men jag har alltid varit närmare mina tjejkompisar. Jag är en av de typer som inte kan säga nej. Jag vet inte varför, men jag kan verkligen inte göra det.
De killkompisar jag har haft har jag fått genom de IT-program som jag gått genom mitt liv. (Gymnasiet, Högskola) Lite stereotypiskt kanske, men de är inte riktigt vana vid kvinnligt sällskap.
Det började för 2 år sedan när jag satt med min grupp av kompisar i en bar och drack. Vi var alla 19 år gamla och det var jag, 2 killkompisar och 2 tjejkompisar. Som vanligt sade inte mina killkompisar så mycket, men jag är den typen som drar med mig dem ändå. Snart så försvann mina tjejkompisar för att gå till en klubb, och jag stannade med de två killkompisarna. Ena killen (kan kalla honom L) var väldigt nere på grund av att en tjej hade nekat dejt med honom genom Internet. När han blivit lite mer påverkad så mumlade L om hur han aldrig kommer ha sex i sitt liv och hur han kommer vara ensam för evigt.
Det är då det började.
Jag kände så mycket empati för L och tyckte genuint synd om honom. Jag tyckte inte att han var attraktiv för mig, men i slutändan så hade jag sex med honom. 2 veckor efteråt så kom andra killkompisen med samma tal, och jag föll platt igen och hade sex med honom.
Så har det fortsatt. När jag träffat någon kille som verkat upprörd över att vara oskuld så har jag bara instinktivt haft sex med honom, utan att han behöver vara särskilt fysiskt attraktiv... Jag har till och med haft sex med en kille på över 100 kg...
Jag känner mig ganska smutsig, trots att jag inte alls är den typen som har något emot lite casual sex... Men det känns som att det är något fel på mig. Är det fel på mig?
submitted by sewasdmo to sweden [link] [comments]


2015.06.17 21:13 Tlanextic Varför gillar norrmän Sverige?

Har hört från flera personer med koppling till Norge, och även läst om det på norska forum, att norrmän i allmänhet gillar Sverige (och är betydligt mer insatta i vad som sker i det svenska samhället än vad svenskar är insatta i Norge). Norge sägs vara ett av få länder där tjejerna faktiskt gillar svenska killar. ;)
Det är ju såklart trevligt att vara omtyckt, och att norrmän har en hel annan attityd till Sverige än vad danskar och finnar har. Men jag undrar... varför gillar norrmän Sverige?
Genomsnittslönen i Norge är högre än i Sverige (fast det är dyrare i Norge så jag vet inte om de går så mycket vinst egentligen). Och norrmän har en del egenheter för sig, som att man inte äter lunch utan mackor istället, och aldrig jobbar övertid (de enda i Norge som jobbar övertid sägs vara svenskar och polacker). Men det verkar för mig som att Norge lyckas bättre än Sverige på många områden. Arbetslösheten är mycket lägre (i synnerhet bland unga), brottsligheten är lägre och man verkar ha färre sociala problem i samhället.
Så vad är det man gillar med Sverige?
submitted by Tlanextic to norge [link] [comments]


SAKER TJEJER INTE FRÅGAR KILLAR Drängarna - Varför Vill Du Inte Ha Mig  OFFICIELL ... Ställer Kalle frågor som tjejer inte vågar fråga... FRÅGAR KILLE STELA FRÅGOR SOM TJEJER EJ VÅGAR. Ft: Noah imbratt SAKER KILLAR INTE FÖRSTÅR OM TJEJER - YouTube Larz-Kristerz - Varför vill du inte ha mig? - YouTube VARFÖR TJEJER INTE HÖR AV SIG FÖRST MARIA SVARAR PÅ STELA FRÅGOR SOM KILLAR INTE VÅGAR FRÅGA SAKER TJEJER INTE FÖRSTÅR OM KILLAR - YouTube Varför du förstår inte mig.... hela - YouTube

Jag gillar någon som inte gillar mig – Mind Forum

  1. SAKER TJEJER INTE FRÅGAR KILLAR
  2. Drängarna - Varför Vill Du Inte Ha Mig OFFICIELL ...
  3. Ställer Kalle frågor som tjejer inte vågar fråga...
  4. FRÅGAR KILLE STELA FRÅGOR SOM TJEJER EJ VÅGAR. Ft: Noah imbratt
  5. SAKER KILLAR INTE FÖRSTÅR OM TJEJER - YouTube
  6. Larz-Kristerz - Varför vill du inte ha mig? - YouTube
  7. VARFÖR TJEJER INTE HÖR AV SIG FÖRST
  8. MARIA SVARAR PÅ STELA FRÅGOR SOM KILLAR INTE VÅGAR FRÅGA
  9. SAKER TJEJER INTE FÖRSTÅR OM KILLAR - YouTube
  10. Varför du förstår inte mig.... hela - YouTube

'hur beter ni er nÄr ni gillar en tjej?' stÄller frÅgor till killar som tjejer inte vÅgar stÄlla - duration: 13:42. fanny nord 6,326 views Följ mig på insta - @reallokal marias insta - marianozer1 OM DU LÄSER DETTA PRENUMERERA! ... MARIA SVARAR PÅ STELA FRÅGOR SOM KILLAR INTE VÅGAR FRÅGA - Duration: 10:08. Tjejer tenderar att vara sämre på att ta kontakt först, och jag tänkte (försöka) ge er svaret på varför detta sker. NOTE: Ni tjejer som inte har några som helst problem med att höra av ... Hej! I dagens video får ni hänga med på frågor som inte tjejer vågar frågar killar. Jag har med mig min bästa vän Noah som svarar på frågorna. Jag vill återigen påpeka att det här är ... Detta är något vi alltid undrat! Vi har aldrig förstått varför tjejer gör dessa saker. Så kolla hela videon och sprid kärlek genom att ge en like Förra video... Spotify: http://spoti.fi/1xUXTBo iTunes: http://bit.ly/1AJCKJI CDON: http://bit.ly/1wvQPVK Ginza: http://bit.ly/17lteRR Bengans: http://bit.ly/1tMZxxQ Produk... Enjoy the videos and music you love, upload original content, and share it all with friends, family, and the world on YouTube. Följ mig på insta - @reallokal (nytt konto, gamla blev hackat) Marias insta - @marianozer1 Om du läser dethär prenumerera! Detta är endast våra åsikter och vi drar inte någon över en kant! Denna videon förklarar vad tjejer borde förstå om killar Sprid kärlek genom att ge en like ... Drängarna - Varför Vill Du Inte Ha Mig OFFICIELL MUSIKVIDEO 2017 Filmad av Matti Nurmilehto på Sandras i Kalmar 9 Dec -2017