För sex par att

4. De gör tid för sex. Att planera sitt sexliv låter sjukt tråkigt och, tja, osexigt. Men att hålla i gång sexet genom att schemalägga när man ska ha sex kan faktiskt göra under – både för lusten och för intimiteten i relationen. LÄS MER: 9 skäl att skiljas eller börja kämpa . 5. De pratar igenom dagen Samtidigt har många tonårskillar inte den känslan, erfarenheten och kunskapen om sex som krävs för att förstå när det inte är skönt för tjejen. – Jag vill inte skuldbelägga någon här. Just kommunikationen kring sex måste vara otroligt noggrann. Jag har suttit med unga par där tjejen ska visa på en skala hur ont samlag gör. Hur brukar det känns för dig att ta intiativ till sex? Tycker du det är lätt eller svårt? Vad tycker du bäst om när det gäller ”förspel” (t.ex. kramar, kyssar och smekningar)? Vad kan jag göra för att ge dig maximal njutning? Vad kan jag göra för att du lättare ska få orgasm? Hur känns det för dig att få en orgasm? Att bara ha sex i samma rum lockar inte. I mångt och mycket så tänkte vi nog att det skulle bero på vad det är för par vi hittar. Och lite så är det väl. Samtidigt så kan vi nog känna både Love och jag att om det andra paret bara hade velat ha sex i samma rum, då hade det nog aldrig blivit någon träff med det paret. Vi har gjort Bäst i Test, recenserat dem samt skrivit om deras för och nackdelar. Ha i åtanke att vissa sexleksaker passar bättre för par av samma kön och vissa passar bättre för par med olika kön. Men vi lovar att det finns något för alla. Vill ni bli några av Lovebuddy´s testare? Klicka här ‎Lägg bara till varje spelares namn och LoveGame tar hand om resten! Följ instruktionerna, oavsett hur galna de blir! LoveGame hjälper dig att upptäcka din partner, det är den bästa sexleken för par. Med över 1000 konsekvenser kommer du att ha kul med din partner! 4 SPELNIVÅER • OSKYLDIG – Lär känna… Yasmine är en ung tjej som bor i en svensk storstad och försörjer sig genom att sälja sex. Att hyra lägenheter för att göra jobbet är en säkerhet, menar hon. – De som hyr ut lägenheten ... Dessa par är på nätet just nu, klicka för att se dem knulla. Du måste vara minst 18 år! Titta på människor knulla på ocensurerade webbkameror dygnet runt. På knulla.me hittar du bara riktiga amatörer. Vi har exotiska par från hela världen som älskar att knulla framför kameran. Prata om sex - de par som pratar om sex har bättre sex - prata därför om sex med din partner. Allt vi klarar av att prata om kan vi hantera och det som faller utanför samtalet får vi oerhört ... Att man som par har lite sex kan vara ett tecken på att man har glidit ifrån varandra, enligt Suhinina. Samtidigt påpekar hon att regelbundet sex inte garanterar ett lyckligt förhållande.

Känner mig så ledsen och besviken på min sambo

2020.09.11 14:09 lostpassword3896 Känner mig så ledsen och besviken på min sambo

Det här ska ju egentligen gå till off_my_chest eller så men jag lyckas verkligen inte få ut det här på englesk och dessutom vill jag helst slippa amerikanska moralister. Well. Moralisterna kanske kommer här också iofs. Ska försöka att inte tråka ut er med detaljer.
Jag och min sambo träffade när hon var 18 och jag 27. Vi var först kompisar som ibland hade sex med varandra och efter ett tag så flyttade hon ihop med mig eftersom att hon behövde någonstans att bo. Några månader efter flytten så blev vi ett par och mindre än ett år efter det föddes vårt första dotter. inte den mest optimala tågordningen men nu blev det så.
Vårt förhållande har varit stormigt från dag ett. Vi har båda psykisk ohälsa som vi brottas med. Två gånger har vi gjort slut. Första gången var 2017 och vårt andra barn hade just fötts några månader tidigare. Vi var isär i typ två månader innan jag kom tillbaka. Vi lovade att vi skulle jobba på vårt förhållande och gå i terapi. Att vi skulle bli bättre på att finnas där för varandra. Inget va detta hände och vi pratade mindre och mindre om sådant som inte rörde hemmet eller barnen. Det gick typ sex månader mellan gångerna vi hade sex.
Det tog slut sommaren 2018. Hon tycker att jag gjorde slut, jag ser det mest som att det var oundvikligt att det gjorde det. men ja. Det var väl jag som sa de sista orden "då finns det väl inget mer att göra då".
Vi träffades några gånger under hösten, mest med barnen. Vi låg två gånger och båda gångerna blev vi ledsna och arga på varandra. Det var en shittorm och verkligen inte värt det. Maj 2019 får jag ett sms från henne. Hon vil ses och ligga. Tydligen har hon drömt om mig. Egentligen borde jag väl sagt nej men jag tänkte nog mest "vafan. varför inte?". Sedan dess har vi setts hela hösten och i februari blev vi ett par igen.Det kändes så mycket bättre. Vi såg till att ha roligt. Vi reste bort tillsammans för att komma ihop oss igen. Vi var i ett bättre headspace än förut. Vi båda var bättre medicinerade och hade väl hunnit lära känna sig själva lite mer.
Vi skulle inte flytta ihop! Hon var iofs tydlig med att hon ville ha samboliv igen men inte så snabbt inpå. Dessutom ville hon inte att jag skulle flytta in bara för att mitt andrahandskontrakt tog slut. Låter väl löjligt men hjärnspöken finns där och jag ville inte heller stressa. Jag fixade en ny, större lägenhet och det tog väl typ två veckor för henne att flytta in.
Det funkade. Det rullade på. I juli skulle vi gå ut och ha det mysigt på htell bara hon och jag. på en pub träffade hon en kompis och hon började hänga med hans gäng. Det blir ofta så när hon/vi går ut så jag fick väl hänga på även om det kändes rätt surt. Hon började snacka med en kille och glömde typ bort mig.
Helgen efter så hängde hon hos honom från fredag till söndag. Hon var nästan omöjlig att få tag i och kunde inte berätta när hon tänkte koma hem. jag var rätt förbannad och när hon väl kom hem så bråkade vi. Hon kallade mig kontrollerande. Måndag kväll kom det fram att hon var förälskad i snubben. Hon ville åka och träffa honom igen. Hon ringde mitt i natten för att tala om att hon inte tänkte komma hem. Jag talade om att jag började bli trött och utmattad
Alltså. jag har inget emot det här i sak. Jag har själv helt klart pollytendenser och har velat ha ett öppet förhållande men valt att inte pusha för det iom att hon inte velat ha det. Att hon nu bad om att öppna vårt förhållande var en chock men det kändes spännande. En oväntat utveckling som kunde bli kul.
I början fungerade det bra. Det kändes som att vi stärktes och vi bekräftade varandra mer. Men det tog kanske max två veckor innan det vände. hon blev sämre, ja rent sagt usel, på att håla överenskommelser och vara ärlig. Hon sa att hon skulle komma hem men var borta ett dygn till. Vi missade två möten på banken för att hon försov sig. Hon ringde mitt i natten och sa att hon tänkte stanna kvar istället för att komma hem. jag sa att jag började bli trött av att jobba heltid, hämta barnen, sköta allt hemma och vara stressad över att inte veta när hon skulle vara hemma. Hon blev först arg och kontrade med att det var många ensamstående som levde som jag gjorde nu. Sedan lovade hon mig att jag skulle få sova ut en söndag. Klockan 01:17 ringer hon och säger att hon sitter i en park och att det är för långt att åka hem. När jag blir sur så lägger hon på men jag hinner först höra hur hon gnäller över mig som att hon var värsta tonåringen.
När hon är hemma pratar hon bara om den här killen och hans gäng. Hon blir irriterad när jag försöker ge henne en kram eller annan närhet. Hon säger inte att hon älskar mig förutom när jag säger det först.
Min hyresvärd vill flytta tillbaka. Eller det vill hon ite alls men hon orkar inte hyra ut mer i andra hand eftersom att föreningen klagar på oss. jag har inte berättat det för henne för att jag inte vill att hon ska stressa över det. Vi har sagt att det smartaste vore att flytta in i hennes tvåa. Det blir trångt men får gå. Hon tycker att vi ska vänta med att planera något. Det är tre veckor kvar innan jag måste vara ute.
I förgår låg vi och tjafsade halva natten. jag lyfte att jag inte känner det som att hon vill vara med mig längre. Hon berättar att hon vill flytta tillbaka till sin lägenhet för som det är nu är jag bara en tråkig partner att komma hem till. hon vill att vi ska ses när vi faktiskt vill det. Hon ville bara vänta med att tala om det för mig.
I en månad har jag litat på henne även om hon inte gett mig ett enda skäl att göra det. jag har tänkt att det är för att allt är nytt för henne, för att hon vill leva ut lite av sin ungdom som ju gått förlorad. Jag har litat på att hon har kvar känslor för mig eftersom att hon lovat att säga till om det ändras. Istället har hon behandlat mig som skit. Jag har knappt sett henne på en månad och som jag skrev så pratar hon inte om annat än den här kilen. Hon har kanske träffat barnen någon kväll i veckan. Jag har fått ta allt ansvar för hennes hund, som jag egentligen inte ens skule få försöka uppfostra. Men värst är alla gånger hon sagt att hon ska komma hem., sagt att vi ska spendera tid med varandra men sedan inte gjort det. Som när vi såg 25 minuter av en film innan hon drog iväg för att gänget skulle ut.
Jag känner mig så ledsen och sviken av henne. Jag är inte längre arg. jag orkar inte vara det.
Jag ville mest skriva av mig. Jag har få vänner som jag kan snacka om det här med och den som skulle förstå har just nu nog med sitt eget. Så jag lämnar det till er typ.
submitted by lostpassword3896 to sweden [link] [comments]


2020.06.12 18:51 madieu Genomgång: Hammarby

Hej alla fantasyspelare! För att öka aktiviteten i denna subreddit tänkte jag presentera en genomgång av fantasytillgångarna i Hammarby. Drömmen hade varit om supportrar till andra lag eller övriga insatta hade kunnat presentera liknande genomgångar för övriga 15 lag.

Formation:

Hammarby spelar 4-2-3-1 under Stefan Billborn. Som alla säkert vet vid det här laget är det ett väldigt framåtlutat spelsätt, vilket gör offensiva spelare mer attraktiva och defensiva spelare mindre attraktiva. Återstår att se om laget kan vara uppe och nosa på de otroliga 75 mål som gjordes ifjol, men klart är att spelsystemet inte lär ändras särskilt mycket.

Startelva:

Ousted
Sandberg Magyar Fenger Widgren
Bojanic Andersen
Kacaniklic Khalili Tankovic
Paulinho

Sandberg kommer missa premiären pga skada. Söderström ersätter som högerback.

Målvakter:

David Ousted 5.5 NY
Kommer med största sannolikhet vara förstemålvakt. Oavsett så är inte målvakter den positionen som bör investeras i om man ska ha Hammarbyspelare i sitt lag. Laget släpper in en hel del mål, vilket sex nollor på trettio matcher förra året visar. Ousted är faktiskt enda målvakten i spelet som kostar 5.5, vilket placerar honom mitt emellan premiummålvakterna som kostar 6.0-6.5 och budgetmålvakterna som kostar 4.5-5.0. Hammarbys försvarsspel blev mer solitt under hösten, och bara ett insläppt mål i cupen visar på framsteg. Dock skulle jag inte inleda säsongen med Ousted i laget, utan snarare vänta och se.
Davor Blazevic 5.0 44p 2019
Förra säsongens andremålvakt fick mer speltid än vad klubben hade räknat med då Johan Wiland gick sönder (vilket inte var så oväntat). Gjorde inte bort sig men ger ett stundtals fladdrigt intryck, varvar monsterräddningar med osäkerhet i luftspelet och med fötterna. Kommer inleda säsongen som andremålvakt, men skulle ta över vid skada eller om Ousted inte imponerar. Om han får speltid är han ett intressant val pga det låga priset, men undvik i början pga bänkplats.
Oliver Dovin 4.0 0p 2019
En av landets största målvaktstalanger (fyller 18 i sommar) men är tredjemålvakt här. Skulle kunna duga som andremålvakt i fantasy om ens bygge innehåller en 4.0-keeper. Kan mycket väl skickas på lån till Frej. Hyperintressant alternativ om han skulle få speltid, men det är ett väldigt avlägset scenario i stunden.

Försvarare:

Simon Sandberg 5.5 96p 2019
Given högerback i Billborns Hammarby, så länge han är skadefri. Dock brukar han inte alltid vara det, kommer missa premiären (och kanske några matcher till) och har dragits med en del skador de senaste åren. Väldigt offensiv i sin spelstil och antagligen den spelare som gemene man skulle identifiera som Hammarbys bästa back. Dock är han i mitt tycke en aning överskattad, speciellt i Fantasy. Trots att han nästan spelar som ytterforward så är poängproduktionen ganska låg. Sju assist är förvisso starkt, men noll mål imponerar föga. Om Hammarby börjar hålla nollor kan han vara guld värd, men tills dess skulle jag säga att det är varningsflagga på Sandberg. Vald av nästan 20% också så man sticker inte ut särskilt mycket.
Dennis Widgren 5.5 106p 2019
Lika given vänsterback, och mindre skadebenägen än Sandberg. Tog faktiskt 10 fler poäng på färre spelade minuter i fjol, bara fem assist och noll mål förvisso men tog färre kort än Sandberg. Ett osexigt val men traditionellt sett det bästa valet i Billborns backlinje. Dock är hans pris uppe på samma nivå som Sandberg i år, och mycket av värdet är därför borta. I min mening är Widgren den ytterback man bör ha i laget om man ska ha en Hammarby-back, men det är inte lika självklart värde i honom som förra året.
Richard Magyar 5.5 61p 2019
I mitt tycke är Magyar Hammarbys mest underskattade spelare. Han spelade 14 matcher förra året efter att han kom från Tyskland under sommaren. De matcherna slutade med 13 segrar och ett kryss. Gott så. Stadgade upp Hammarbys väldigt skakiga backlinje under hösten och var nyckeln till den hysteriska form som laget visade upp efter uppehållet. Är inte helt ofarlig på fasta situationer med två mål och en assist på de 14 matcherna, och är given i laget. Dock är priset lite väl dyrt. Gör ej assist som Sandberg och Widgren, och Hammarby har traditionellt varit dåliga på att hålla nollor. Bara vald av 2.2%, att jämföra med Sandberg och Widgren som båda ligger över 13%, och därför sticker man ut rätt rejält. För 5.0 hade jag tagit in Magyar i laget direkt, men inte lika lockande för 5.5. Jag anser dock att Magyar och Widgren är de två backarna som är värda att satsa på.
Mads Fenger 5.5 67p 2019
Relativt given bredvid Magyar men ganska skadebenägen spelare. Väldigt fin passningsfot men mycket svagare på huvudet än Magyar och gör därför inte alls lika mycket poäng framåt. Kommer starta så länge han är hel, men då han kostar samma som övriga startande backar är det inte särskilt lockande. Tog bara sex poäng fler än Magyar förra säsongen trots att han spelade dubbelt så många minuter. Det finns bättre alternativ.
David Fällman 5.0 53p 2019
Bänkad efter Magyars intåg. Förvisso 0.5 billigare än de startande backarna, men kommer inte vara en del av Billborns tilltänkta startelva om alla är skadefria. Bör därför undvikas om han inte tar tillbaka sin startplats. Inget hot framåt på fasta situationer heller.
Jean Carlos de Brito 4.5 2p 2019
Andravalet på vänsterbacken. Fick chansen i början av förra säsongen men visade sig inte alls vara redo. Kommer bara spela om Widgren går sönder. Om han tar en startplats kan han vara småintressant pga det billiga priset, dock.
Oscar Krusnell 4.0 0p 2019
Tredjevalet på vänsterbacken. Kommer ej spela ens om Widgren och de Brito blir skadade.
Kalle Björklund 4.0 0p 2019
I och med Hjalmar Ekdals utlåning är Björklund officiellt fjärde mittback. Hammarby har tunn trupp bakåt men om det går så långt gissar jag att Widgren eller Sandberg går in och spelar mittback istället för att Björklund slängs in i hetluften.

Mittfältare:

Muamer Tankovic 11.0 181p 2019
Stundtals Allsvenskans bästa spelare ifjol och även den spelare som tog flest poäng av alla i Fantasy förra året. Har därför blivit den delat dyraste spelaren i årets upplaga. Avslutade dock förra säsongen ganska trögt och gjorde "bara" två mål och noll assist i cupen. Finns såklart en massiv potential i Tankovic, men den produktion han visade upp under hösten berättigar inte priset som dyrast i laget. Sitter dessutom på utgående kontrakt och det är inte säkert att han spelar kvar i klubben efter sommaren. Det finns mer prisvärda alternativ på det här mittfältet. Kan dock vara ett sätt att sticka ut på då han "bara" är vald av 22%, inte ens hälften av Kacaniklics procent. Ordinarie straffskytt tills vidare.
Darijan Bojanic 9.5 148p 2019
Bojanic är något av Allsvenskans Andrea Pirlo med en blick för spelet och en passningsfot som står i särklass i Allsvenskan och som håller yppersta landslagsklass. Dock något temposvag. Har funnits flyttrykten kring honom men är alltjämt kvar i klubben. Vann assistligan förra året och kan absolut upprepa den bedriften i år. Dock är han inte alltid involverad tillräckligt högt upp i banan för att få ännu fler assist, vilket han nästan borde ha som lagets odiskutabla spelfördelare. En del av hans fantastiska passningar blir hockeyassist istället, men sådana ger inga poäng i Fantasy. Tar hand om hörnor och frisparkar, vilket ökar hans poängmöjligheter (dock kanske Paulinho tar över frisparkarna). Har absolut kapacitet att upprepa fjolåret, men priset får mig att tveka en aning. Gör inte särskilt många mål och saknar därför förmågan att explodera för 15-20 poäng i en omgång, något som Kacaniklic/Tankovic definitivt har. Jag håller mig borta från Bojanic till priset 9.5 då jag anser att det finns mer prisvärda alternativ i laget, men han är absolut inte ett dåligt val.
Alexander Kacaniklic 10.0 130p 2019
Inledde säsongen segt men fullständigt exploderade på hösten. Gjorde 10+7 på de 15 sista matcherna i Allsvenskan förra året, och höll uppe tempot under våren med 4+3 på tre matcher i cupen. Den överlägset mest valda spelaren i årets Fantasy med 45.6% som tagit med honom i sina lag i skrivande stund. I min mening är det fullt berättigat och med den formen han har varit i tycker jag faktiskt att Kacaniklic är ett måste att få in i bygget. Att vara utan kan komma att kosta väldigt många poäng.
Jeppe Andersen 7.0 101p 2019
Hyfsat given bredvid Bojanic och är lagets spelförstörare. Gjorde dock 2+6 förra året och är inte helt ofarlig framåt. Dock leder hans fula spelstil till att han drar på sig väldigt många kort. Allsvenskan Fantasy är mer skonsamt för defensiva mittfältare än Fantasy Premier League med tanke på bonussystemet, vilket gör att det inte är ett heldumt val att ta med Andersen i laget. Dock finns det ingen potential till poängexplosioner, och det finns andra på mittfältet jag hade prioriterat högre.
Abdul Khalili 7.5 NY
Hyperintressant spelare som smugit under radarn. Enligt Disco så är han högaktuell att ta över Djurdjics roll som tia, och har sett glödhet ut på träningarna. Lär med största sannolikhet starta premiären. Lär knappast upprepa Djurdjics imponerande poängskörd på 13+8 från förra året, men som spelare i Hammarbys offensiv har man alltid chansen att göra ett par poäng per match. Finns såklart en rotationsrisk, och om han inte presterar lär han bli bänkad. Jesper Jansson har bland annat sagt att Paulinho är värvad som ersättare till Djurdjic, men indikationerna på försäsongen är att det är Khalili som får chansen där. Dock - trolig startspelare i Hammarbys offensiva fyra. 7.5 i pris. Vald av endast 6.7%. Finns massiv potential här, Khalili är en väldigt intressant joker och jag har med honom i min omgång 1-elva. Var beredd på att byta ut honom om det blir flopp av det hela, men det finns chans att vara med på tåget tidigt här.
Imad Khalili 7.5 90p 2019
Abduls kusin är inte ett lika sexigt val men har ändå gjort jobbet de senaste säsongerna. En Billbornfavorit, men lär få svårt att ta en plats i laget i år. Startade 17 matcher förra året och gjorde 8+2, men kommer få börja från bänken i år. Får säkert en del speltid, men inte värt att satsa pengarna på någon som kommer inleda som inhoppare. Kan få spela OOP (out of position) som anfallare vid behov, men har också fått vikariera som högerback. Är inte lika målfarlig nuförtiden som när han vann skytteligan för sju år sen.
Vladimir Rodic 7.5 64p 2019
Avslutade höstsäsongen i hysterisk form men var långt ifrån given i laget större delen av säsongen. Har fått vikariera som högerback vid vissa tillfällen. I och med den ökade mängden byten så kommer han garanterat få en del speltid, men är knappast en startspelare i dagens trupp. Är därför inte värd de 7.5 han kostar i nuläget, men om han väl får en startplats pga skadorotation är han ett mycket bra alternativ. Avvakta, men håll ögonen på hans speltid.
Junior 6.0 24p 2019
En annan klassisk Billbornfavorit som var Hammarbys bästa spelare i perioder 2017-2018, men som drog korsbandet på hösten 2018 och var borta i ett år. Numera bänkspelare, men inte otänkbart att han lyckas vinna tillbaka en startplats. Oavsett så är han mycket nyttigare i verkligheten än i Fantasy, med bara 1+1 säsongen 2018 trots att han var given i startelvan större delen av säsongen.
Tim Söderström 5.0 24p 2019
En annan Billbornfavorit som kommer inleda säsongen som startande högerback då Simon Sandberg är skadad. Om Sandberg skulle dra på sig en långtidsskada skulle Söderström möjligen kunna vara ett intressant alternativ, men går som mittfältare på spelet och inte som back och möjligheten för honom att samla poäng är därför begränsad.
Aimar Sher 4.5 1p 2019
Hammarby tror väldigt mycket på 17-åringen Aimar Sher som faktiskt fått en del speltid i cupen. Innermittfältare som skulle kunna ses som backup till Bojanic, men Junior går definitivt före så han är i bästa fall fjärdevalet på positionen. Kommer dock få en del inhopp under året. Om han på nåt sätt skulle lycka slå sig in i startelvan så blir han ett måste att ha med på grund av den extremt billiga prislappen, men tills det händer är det bäst att observera på avstånd.
Abdul-Halik Hudu 4.5 0p 2019
Ryktas bli utlånad till Sundsvall och har till skillnad från Sher ytterst små chanser att få speltid i Hammarby år 2020. Inte ett alternativ i Fantasy.

Anfallare:

Paulinho 10.5 90p 2019
En klasspelare som för första gången kommer spela allsvenskt i en annan tröja än Häckens. Kämpade dock med skador förra säsongen, och har inte blivit yngre. Borde starta premiären som nummer nio då Aron Johannsson är sjuk. Priset på 10.5 är väldigt saftigt, och är vald av hela 23.7%. Det finns en chans att det blir en explosion då han har skyhög poängpotential, men jag hade avvaktat för att se om han kan lägga beslag på en av startplatserna till 100%. Är ej given som startspelare, och inte omöjligt att han får sitta en del bänk. Kan vara en bra idé att ta in honom i laget inför första veckorna och sen ta ut honom om han inte levererar eller får speltid, jag håller mig borta dock. Oklart om han kommer vara första frisparksskytt i laget, men han har ett väldigt giftigt tillslag och är god för ett par frisparksmål per säsong.
Aron Johannsson 9.0 16p 2019
Fick en hel del förtroende under tidig höst förra året utan att leverera, men blev sedermera bänkad. Spelade bara 416 minuter totalt, men noll mål och en assist på den tiden är underkänt för en forward i Hammarby. Startade som nia under cupen och gjorde tre mål. Har blivit hypead av diverse sportjournalister som menar att han "såg het ut i cupen", gissningsvis kollade de bara på statistiken. Två av hans tre cupmål var av den typen att valfri alkis i Björns trädgård hade kunnat slå in den (öppet mål från en meters avstånd) och det tredje var en helt fri nick. Han borde i sanningens namn gjort ännu fler mål i cupen då han missade några superlägen. Det finns en chans att allt lossnar för Aron i år, och då är han en potentiell skytteligavinnare. Han har dock inte varit särskilt bra hittills i år, och i och med sjukdom kommer han inte starta premiären. Jag har svårt att tro att han kommer vinna tillbaka startplatsen när han är frisk (även om det såklart kan hända). Om nu Zlatan skulle skriva på för Bajen så skulle Aron dessutom garanterat förpassas till bänken, och om det inte händer är det stor chans att Paulinho/Ludwigson tar den platsen ändå. Det finns hög potential här, men jag låter andra ta den risken som han medför.
Gustav Ludwigson 6.5 NY
En som faktiskt såg het ut på riktigt i cupen är Gustav Ludwigson. Imponerade stort när han fick speltid, och jag tror att han har potential att faktiskt ta över startplatsen i anfallet, eller möjligen som ytter om det skulle bli skadeproblem. Tolv mål i ÖIS förra året i Superettan. Väldigt tuff att möta och med en enorm löpkapacitet, jag tror att Ludwigson kommer bli en Billbornfavorit. Kommer nog inte starta direkt, men så fort han börjar etablera sig i startelvan tror jag att han kan bli ett riktigt kap. 6.5 är som hittat för en anfallare, och startar man som anfallare i Hammarby anno 2020 kan man nästan snubbla sig till ett mål per match (se: Johannsson, Aron). Ludwigson tror jag har potential att bli en av de riktiga kometerna i årets Hammarby och tveka inte att ta in honom i laget om han lyckas ta en startplats. Som bekant är det tuff konkurrens dock, och den kan bli ännu tuffare om Zlatan skulle komma.
Filston Mawana 4.5 0p 2019
Liten och snabb anfallare som suttit en del på bänken förra året men fortfarande inte debuterat i Allsvenskan. Fortfarande relativt ung (20) och har potential. Dock är han nog snudd på utanför matchtruppen som det ser ut nu i och med den enorma bredd som finns på de offensiva positionerna. Det billiga priset är intressant, men svårt att tro att han ska få speltid i år.
Akinkumni Amoo 4.5 NY
Hypead nigeriansk talang som är nyss fyllda 18 och därmed kunnat skriva proffskontrakt med Hammarby. Ses på sikt som en ersättare till Tankovic som vänsterytter och har massiv potential (stora europeiska klubbar ryckte i honom). Genombrottet lär inte komma i år, dock. Går dessutom som anfallare i spelet vilket leder till sämre poängskörd om han nu skulle få chansen.

Slutsats

Hammarby är ett lag fullt med valmöjligheter, särskilt på de offensiva positionerna. Laget är framför allt inriktat mot premiumspelare, men det finns även ett antal dolda guldklimpar.
Givna valet
Alexander Kacaniklic - 10.0.
Allsvenskans formstarkaste spelare under hösten har fortsatt ösa in poäng under våren. Är förvisso vald av nästan hälften av spelets managers, men jag tror inte man har råd att stå utan.
Säkert kort
Darijan Bojanic - 9.5.
Sprutar inte in poäng i samma takt som Kacaniklic, men hans passningsfot gör att assisten kommer fortsätta komma in. Lite dyr dock, men finns en väldigt hög lägstanivå i Bojanic.
Sticka ut
Richard Magyar - 5.5.
Supergiven i backlinjen och farlig framåt på fasta situationer. Hammarby har sett mer stabila ut försvarsmässigt under våren och förra hösten än vad man kan tro. Bara vald av 2.2% så man sticker ut väldigt mycket mer än om man tar Sandberg eller Widgren.
Jokern
Abdul Khalili - 7.5.
Svårt att veta var man har Khalili, men han kommer med stor säkerhet inleda säsongen som startande tia. En startspelare i Hammarbys offensiva fyra för ett såpass billigt pris måste ses som ett jättefynd. Finns en chans att han blir bänkad och då är det bara att gå vidare till ett annat alternativ, men blir han bofast i startelvan kan detta vara årets fynd.
Håll ögonen på
Gustav Ludwigson - 6.5
Inte långt ifrån startplatsen som nia. Väldigt billig och har bevisligen en näsa för mål. Enorm löpkapacitet, vilket uppskattas av Billborn. Kan mycket väl ta en plats i elvan relativt snabbt, och då är det svårt att hitta en mer prisvärd forward.
Varning
Muamer Tankovic - 11.0
Spelets dyraste spelare tog förvisso flest poäng av alla förra året, men formkurvan under hösten var dalande. Har inte imponerat lika mycket i cupen som Kacaniklic har gjort och sitter dessutom på utgående kontrakt. För det priset krävs det att han hittar tillbaka till sommarens form.
Det var allt för den här genomgången! Har valt att fokusera på Hammarby då det är mitt lag, och det enda laget jag har tillräckligt med kunskap om för att skriva en sån här genomgång för. Om andra kunde göra liknande för övriga lag hade det uppskattats. Hoppas det här kunde vara till hjälp för er andra managers!
submitted by madieu to FantasyAllsvenskan [link] [comments]


2020.06.08 21:01 Norci Ny subreddit för Corona: r/Sweddit_corona.

Edit: Vi rullat tillbaka subben efter feedbacken.

Hej alla! När vi först började med samlingstrådar för Corona trodde vi det var en tillfällig grej som skulle blåsa över om ett par månader. Nu sex månader senare är det fortfarande högst aktuellt ämne med hundratals kommentarer i varje samlingstråd som inte verkar avta någon gång inom snar framtid.
Tyvärr är samlingstrådar ingen vidare plattform för långvarig konstruktiv diskussion, nya kommentarer syns inte så bra och man får inga previews på länkar osv. Så vi tänkte prova något nytt och skapar ny subreddit dedikerad till ämnet: sweddit_corona.
Vi kommer fortsätta göra undantag för stora nyheter kring Corona på Sweddit, men hänvisar resten till sweddit_corona, inklusive memes, vardagliga nyheter, selfposts och politisk corona käbbel. Vi kommer utvärdera regler efter behov, tills vidare samma regler som på Sweddit gäller, dvs inga påhopp, undvik reposts osv. Och inga konspirationer om att regeringen vill mörda alla med flit.

Detta är inte satt i sten, säg till oss om ni föredrar att vi fortsätter med megatrådar istället.

Mvh, Sweddit-mods.
submitted by Norci to sweden [link] [comments]


2020.02.20 08:25 Fintrent Hur man blir av med oönskade saker när man flyttar

Hur man blir av med oönskade saker när man flyttar

https://preview.redd.it/7kxzaodf61i41.jpg?width=1000&format=pjpg&auto=webp&s=3982a267c1823e693f9b13585f02247a256493a8
Utan tvekan, om du har bott i ett mysigt och bekvämt hem många år, har du säkert samlat på dig en mängd föremål under tiden - praktiska vardagliga föremål, värdesaker, minnessaker, samlarföremål, småsaker etc. Vissa av dem kommer att ha stort sentimentalt eller monetärt värde, andra kommer va absolut värdelösa. Visst kommer det att finnas några saker du inte kan gå en dag utan, vissa saker som du använder sällan eller bara vid speciella tillfällen, och vissa saker du till och med har glömt bort. Under förutsättningen att du har tillräckligt med utrymme och dina ägodelar inte skapar för mycket röra, kan du ha samlat på dig en mängd saker som bara är fina att titta på, eller påminner dig om något eller någon speciell, eller som kan användas igen i framtiden, eller så vet du bara inte vad du ska göra med etc.
När dagen kommer och du ska flytta ut från ditt hem och du står inför den stora uppgiften att packa ner alla dina materiella ägodelar, så kanske du har tänkt flera gånger på dina samlade "skatter". Ju fler ägodelar du tänker ta med dig i händelse av et bostadsflytt städhjälp, desto mer förpackningsmaterial kommer att krävas, desto mer tid kommer du att behöva investera i packningsprocessen, desto större lastbil kommer du att behöva och desto mer kommer du att betala för leveransen. Så när du lägger alla dessa faktorer i din flytt ekvation kanske du kommer till slutsatsen att skiljas med några av dina tillhörigheter är bra alternativ.
När du väl fattat beslutet att lämna vissa saker bakom, kommer du att stöta på en annan besvärande fråga - ” Hur blir du av saker när du flyttar? ”. Vi har tagit fram de sex bästa sätten att bli av med oönskade saker innan du flyttar - ta fördel av de sätt som fungerar bäst för dig.
Det första du ska göra är att titta runt omkring dig och få en klar uppfattning om hur mycket saker du faktiskt har. Även om du känner dig överväldigad av det enorma antalet saker finns det ett enkelt sätt att få ordning till kaoset - det kallas klassificering.
Sortera ut dina tillhörigheter och bestäm deras öde i enlighet därmed
Hemligheten med att uppnå en smidig och problemfri flytt är att förenkla den så mycket som möjligt. För att göra din flytt enkel behöver du felfri organisation och färre saker att ta hand om. Så gå igenom alla hörn i ditt gamla hem och bestäm dig vad du ska göra dig av med innan du flyttstädning.
Titta i varje skåp, låda och garderob i ditt hem, kolla vinden, källaren och garaget, öppna upp glömda dammiga lådor, kolla under sängarna och de översta hyllorna och lägg varje enskild sak du hittar i en av följande kategorier:
· Absolut nödvändigt - detta kommer att vara antingen mycket praktiska saker du behöver dagligen eller saker med extremt sentimentalt värde. Oavsett så kommer du inte att vilja skilja dig från sakerna i denna grupp.
· Värdefullt - detta avser mycket dyra ägodelar, ärvda föremål, värdefulla konstverk och alla dina (och din makas och dina barns) favoritsaker. Vissa av dessa kanske inte är särskilt användbara, men du kommer säkert inte att lämna ditt guldarmband din tvåhundraårig gamla linneskåp eller ditt barns favoritnallebjörn bakom, eller hur?
· Nöjessaker– Detta refererar till minnessaker, böcker, samlingar, vad som helst som får dig att le när du tittar på det, vare sig det är praktiskt eller inte;
· Saker som längre inte behövs - föråldrade eller urvuxna saker (kläder, skor, leksaker, spel, böcker, tidskrifter, affischer, CD-skivor och andra saker som antingen är för gamla eller för små eller för obekväma eller bara olämpliga för barnens ålder, etc.); duplicerade artiklar; specialutrustning som ingen är intresserad av längre (sportutrustning, musikinstrument etc.); möbler, apparater och verktyg som du inte kan använda i ditt nya hem; alla gåvor och souvenirer du inte gillar;
· Oanvändbart - allt som är trasigt, illa skadat eller för slitet för att användas igen.
När du har sorterat och kategoriserat dina ägodelar blir beslutet om vad du ska behålla och vad du ska göra dig av med när du flyttar mycket lättare. Du kommer definitivt att ta föremål från de två första grupperna med dig till ditt nya hem och du kommer definitivt att göra dig av med saker från de två sista grupperna. Du måste bara lägga lite mer tanke i "nöjes" gruppen och ta med de saker som verkligen är meningsfulla för dig för att inte ta med onödiga saker till ditt nya liv.
Det är en bra ide att skapa en detaljerad inventeringslista av allting som du ska behålla och ta med dig till ditt nya hem. Det är också en bra idé att göra en inventering av alla oönskade saker som fortfarande är i gott skick och som kan användas och uppskattas av någon annan. Enligt det gamla ordspråket är en mans skräp en annan mans skatt, Så du rekommenderas att hitta en ny ägare och / eller ett nytt syfte till dina inte längre önskade ägodelar. Det finns flera bra sätt att göra det på och vi har sammanfattat grunderna för dig som hjälper dig att bestämma hur du ska bli av med dina saker när du flyttar.
Det bästa sättet att bli av med oönskade föremål är naturligtvis att sälja dem - du sparar inte bara tid och pengar för att transportera dem till ditt nya hemstädning, utan kommer också att få lite extra pengar i fickan. Glöm inte att rengöra dem noggrant för att återställa deras utseende och tilldela rättvisa priser (du vill verkligen sälja dina ägodelar med vinst), men om du prissätter dem för högt riskerar du att inte få några pengar alls). Ta hänsyn till marknadsvärdet och det aktuella tillståndet för dina varor för att sätta ett korrekt nummer på prislappen.
Att sälja saker online är enklare än du tror - du har ett stort urval av webbplatser där du kan posta dina saker och du blir kontaktad av personer som är intresserade av ditt erbjudande. Allt du behöver göra är att skriva en iögonfallande annons (inkludera eventuellt ett märkesnamn, lite bakgrundsinformation, specifika funktioner och viktigast av allt - ett par attraktiva bilder) och snabbt besvara alla förfrågningar du får. Var kort och objektiv i artikelbeskrivningen och undvik falsk reklam men glöm inte att locka potentiella köpare med intressanta detaljer och en chans till rabatt. Bestäm hur föremålet ska skickas och vilka betalningsmetoder du är mest bekväm med. Försök dock att göra processen så enkel och enkel som möjligt - det kommer att vara dig till fördel.
Den enda bristen med online försäljning är det faktum att lång tid kan gå innan du lyckas göra en försäljning. Det är därför du bör undersöka och lägga ut dina varor på kända och pålitliga webbplatser som har bred publik eller på specialiserade webbplatser vars målgrupp kommer att vara intresserad av den typ av varor du har till salu. Amazon, eBay och Craigslist är bland de mest populära webbplatserna för att sälja saker online och ger vanligtvis en utmärkt upplevelse. Var och en av dem har olika fördelar, så du bör välja efter dina specifika behov och preferenser ( Amazon låter dig koppla din artikel direkt till Amazon-listan för produkten, så alla som handlar efter den kommer att se din begagnade artikel listas tillsammans med den nya sådana; eBay är den vanligaste auktionswebbplatsen på nätet och har vunnit ett avundsvärt rykte för högkvalitativ kundservice; Craigslist låter dig sälja direkt till ditt folk i ditt närområde, etc.). Att använda specialiserade webbplatser har också stora fördelar - Threadflip är en utmärkt marknadsplats för kläder, Chegg och Half.com bör beaktas när man säljer böcker etc.
Organisera en gårdsförsäljning
Det finns inget slutligt svar på frågan om det är lättare och mer fördelaktigt att sälja saker online eller på en gårdsförsäljning - allt beror på dina preferenser och resurser. En gårdsförsäljning är svår att organisera i dåligt väder eller om du inte har en rymlig trädgård, medan online handeln är för överväldigande för människor som inte är vana vid högteknologiska lösningar. En garageförsäljning gör att potentiella köpare faktiskt kan se och / eller prova en specifik sak de är intresserade av och ger fördelen med direkt kommunikation med potentiella köpare. Internet sparar dig ansträngningarna och den tid som krävs för att anordna en gårdsförsäljning.
Men om du har tillräckligt med tid och utrymme och vädret är trevligt kan din loppis visa sig vara mycket lönsam och ganska rolig. Var bara försiktig och resurs full:
· annonsera evenemanget ordentligt för att se till att så många som möjligt kommer och ser dina saker och välja ut va de vill ha;
· gör området attraktivt och håll det säkert;
· visa dina saker på ett snyggt och systematiskt sätt;
· håll en lista med motsvarande priser till hands;
· Ha bra med växel och kontanter;
· Sälj saker ihop och va redo att erbjuda rabatter;
· Var vänlig mot besökarna och behålla ett gott humör.
Bra sålt och farväl!! Du kommer inte bara att bli av med oönskade hushållsartiklar utan kommer också att lägga till pengar i din flytt budget, så du bör definitivt överväga att sälja dina välbevarade och inte längre nödvändiga ägodelar innan du flyttar. Om inget av ovanstående alternativ fungerar för dig, kan du överväga att ta dina oönskade föremål till secondhandbutiker men de flesta av dem kommer endast att betala dig efter att dina saker har sålts och det kommer inte bli mycket vinst. Begagnade bokaffärer är ett bra ställe för att bli av med böcker som du inte har råd att ta med dig, dina favoritböcker kommer att köpas av andra bokälskare som kommer att dra nytta av dem och du kommer att få lite pengar.
Men du kanske inte kan sälja allt du vill bli av med eller så kanske du helt enkelt föredrar att inte sälja dina personliga föremål. I så fall bör du överväga att ge bort dina oönskade ägodelar. Någon annan kanske blir glad att få dem och kan utnyttja dem.
Ge bort till familj och vänner
Kanske en vän till dig verkligen gillar din samling av kristallfigurer eller din granne som alltid ville ha ett uteplatsparaply precis som det du har? Kanske har en av dina kollegor ett litet barn som säkert kommer att ha kul med leksakerna som din egen tonårsson eller dotter inte längre bryr sig om? Eller kanske de snygga högklacklackade skorna som dina fötter hatar faktiskt passar din kusin perfekt? Om det finns någon av dina vänner, släktingar etc. som gärna vill ha och använda dina oönskade föremål, som kommer att värdesätta dem och använda av dem, tveka inte ett ögonblick! Ge personen i fråga vad han / hon skulle vilja ha som en trevlig farvälgåva. Det är en win-win-situation som får andra att komma ihåg dig för din vänlighet och samtidigt hjälper dig att hitta en ny ägare till ett visst föremål du gillar särskilt mycket eller inte har råd att flytta.
Freecycle är ett annat alternativ att överväga om du har bestämt dig att ge bort några av dina tillhörigheter. Lägg bara ut en lista över de saker du vill skänka bort. Den som är intresserad av någon av dem svarar dig via e-post och kommer för att hämta det.
Donera till välgörenhet
Att donera till människor i nöd känns riktigt bra och dessutom är det ett av det enklaste sättet att bli av med saker när man flyttar. Du kanske inte har tid att organisera en garageförsäljning eller svara på många frågor när du säljer saker online och vänta tills du kan göra en lönsam försäljning. Dessutom finns det så många människor som har stort behov av olika saker, så varför inte hjälpa dem istället för att lägga till extra stress i dina flytt förberedelser när du försöker sälja dina ägodelar? Men för att vara säker på att dina donationer verkligen tjänar en värdig sak, undersök vad olika välgörenhetsorganisationer behöver, liksom vem de stöder. God vilja, frälsningsarmén, flytta för hunger, livsmiljö för mänsklighet, kärleksfulla kramar, direkt lättnad och många andra välrenommerade välgörenhetsorganisationer kommer säkert att använda dina oönskade hushållsartiklar till god användning. Ta reda på vilka av dessa nationella välgörenhetsorganisationer som behöver den typ av föremål du vill donera och kommer att tillräckligt tjäna ditt syfte. Naturligtvis bör allt du bestämmer dig donera väl bevaras och rengöras noggrant. Vissa välgörenhetsorganisationer hämtar dina donationer, medan andra kräver att du lämnar av dem, så se till att deras kontor (kontorsstädning stockholm) och / eller välgörenhetsbutiker är tillgängliga i ditt område först.
Många lokala ideella föreningar har också sina egna butiker med vinsten som går tillbaka till samhället. De levererar också många praktiska hushållsartiklar, som kläder och sängkläder, till lokala skyddsrum och andra föreningar som arbetar med individer för att hjälpa dem att komma tillbaka på fötterna.
Kom också ihåg att inte bara specifika välgörenhetsorganisationer, utan olika andra institutioner kan använda dina oönskade artiklar till god användning:
· Skolor, bibliotek, daghem, bokklubbar och olika kulturcenter kommer att vara bra nya hem för dina gamla böcker, tidskrifter, läroböcker, serietidningar, etc. Kontorsmaterial och elektronisk utrustning uppskattas också på sådana platser (kom bara ihåg att radera all personlig information, lösenord, konfidentiell information och så vidare från din gamla dator för din egen säkerhet);
· Härbärgen och andra liknande insatser kommer att hitta användning för dina gamla kläder, sängkläder, köksapparater, möbler, livsmedelsförsörjning osv.;
· Barnhem är i stort behov av specialiserade babyartiklar, kläder, barnböcker och framför allt - leksaker.
Om du hellre vill hitta ett speciellt syfte för vissa speciella föremål, har du ännu ett intressant alternativ att ge ett nytt liv till de saker du egentligen inte vill bli av med.
Gör om dina oönskade saker
Ibland kan du förvandla saker du inte behöver till saker du gjort och antingen ta det omgjorda föremålet med dig eftersom det kommer att vara användbart eller ge det till någon speciell som en unik present. Du kan förvandla ditt gamla kuddfodral till ett laptopfodral eller dina slitna jeans till ett par nya shorts, din gamla TV till ett akvarium eller dina gamla kokkärl till blomkrukor, etc. - det finns en hel rad möjligheter om du tar till din kreativitet. Naturligtvis är den enklaste (och mest använda) återanvändbara idén att helt enkelt klippa dina gamla tyger i rengöringsmattor och använda dem för att rengöra din gamla egendom när flyttfirman har lämnat eller för att lägga dem i flyttlådor som extra stoppningsmaterial. Det är helt upp till dig och din fantasi.
Återvinna
Din sista utväg för att bli av med oönskade föremål när du flyttar är att kasta bort dem. Tänk dock på att återvinna allt som kan återvinnas. Trasig elektronik, skadade böcker och de stora högarna med gamla tidningar, anteckningsböcker, affischer, kalendrar eller något annat värdelöst pappersmaterial, olika plastbehållare, metallföremål, gamla batterier, flaskor och annat glas, rivna kläder, etc. - allt det här kan och bör återvinnas (liksom allt förpackningsmaterial du inte kommer att använda efter flytten är över). Kom bara ihåg att skölja ut alla burkar och flaskor, ta bort lock från burkar, sortera papper efter typer och placera i lämpliga lådor för transportering. Du kan lägga till en grön hållbar idé till din flytt, så gå efter det och hitta en återvinning nära dig .
När du står inför en överhängande flytt måste du bestämma vad du ska bli av med när du flyttar för att göra din flytt enklare, billigare och problemfri. Hur som helst de saker du kan göra dig av med när du flyttar, alla föremål som har lagrats bort och glömts, alla städfirma stockholm föremål som du vill ersätta med nya mer fashionabla eller mer avancerade, alla saker du inte kommer använda i ditt nya hem på grund av klimatet, eller för att de inte passar in genom dörrarna eller inte passar in på ditt nya ställe eller för att de inte matchar din nya heminredning eller din personliga stil, etc. Att säga hej då till saker som var en del av ditt liv kan vara lite sorgligt men tanken på att någon annan som verkligen behöver dem och värderar dem kommer att ta bort den sorgen. De svåraste sakerna att lämna efter sig är vanligtvis de som inte har något praktiskt eller estetiskt värde men som är förknippade med minnen om lyckliga tider eller kärlek och respekt för den person som har gett dem till dig. Du behöver bara veta att kasta bort ett visst föremål inte betyder att kasta bort dina känslor gentemot en kär person eller dina älskade minnen från tidigare erfarenheter. Låt det förflutna gå och njut av din nya start utan bördan med oönskade föremål i ditt nya hem.
submitted by Fintrent to u/Fintrent [link] [comments]


2019.10.08 16:55 Loxus Kort biografi han skrev 2006

1991
En vacker försommardag i juni nittiett gick jag äntligen ut grundskolan i Skäggetorp och mitt liv kunde börja på riktigt. Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i kyrkan, vi kramades och sen åkte jag hem till mitt pojkrum på Gräsgatan i Vidingsjö och lyssnade på "Breaking the law" med Judas Priest. Sedan fjärde klass hade jag gått i Linköpings musikklasser, ett Adolf Fredrik för kommunen där "idéer blir verklighet". Vi var första kullen, en slags försöksgrupp. Märkligt nog var musikklasserna överrepresenterade av kristen höger från dom finare områdena i kommunen, någonting man knappast reflekterade över som tioåring men som man senare i livet inte kan se som något annat än en konspiration. Linköping var en korrumperad stad och maffian hette Filadelfiakyrkan. Fast det låter mer spännande än det var. Att musikklasserna placerades i låginkomsttagarnas Skäggetorp kunde naturligtvis ses som en integrationsplan, att här gjorde man minsann ingen skillnad på folk och folk. Men jag tror att starka krafter ville vinna land åt sitt frikyrkliga imperium. Den profana rockmusiken lyste med sin frånvaro i Linköpings musikklasser, men i övrigt sjöng vi allt från "Combaya" till "Dona nobis pacem". Kanske trodde någon att barn och tonåringar inte intresserar sig för rockmusik, kanske trodde någon att barn och tonåringar anser att musik var bäst för hundra år sen. Andra saker rörde sig i mitt huvud dom åren. Allt man inte fick lära sig i skolan var det som skulle fylla mina år framöver. Och allt lärde jag mig 1991.
Den sommaren var jag i Strömstad med min bästa vän på hans föräldrars landställe. Vi satt på kvällarna vid campingens minigolfbana och drack öl och rökte och träffade tjejer från Norge. Vi lyssnade på "Puls" med Gyllene Tider och vi lärde oss G-dur och C-suss på våra gitarrer. Hemma i byrålådan på Gräsgatan låg biljetter till Guns'n'Roses i Globen och vi kunde knappt tro att det var sant. Livet var rättvist. Jag hade långt hår och bandana, trasiga jeans och vit skjorta. Jag var rödbränd och fräknig av västkustsolen. Tånglukten och dom varma klipporna och cigarettröken och skymningsljuset och norskornas parfymer och mopedolja och nyklippt gräs smakade liv, liv, liv. På blandbanden vi hade i bergsprängaren fanns The Dogs D'amour, The Pogues, Black Sabbath, Poison, Jakob Hellman, Tom Petty, Mötley Crüe, Kiss, Springsteen och Ebba Grön. Jag drevs av en frustration redan då, att jag ville fånga allt, inte låta ögonblicken bara dra förbi. Jag ville skriva låtar som förevigade känslorna jag hade där vid minigolfbanan. Jag undrar vad folk gör med alla sina känslor. Min första sång skrev jag när jag var åtta år. Den handlade om min undulat som dog. Sen skrev jag om det svåra med att vara liten och inte få bestämma själv, om skolfröknars tyranni, om vackra vårdagar och om tjejer och deras märkliga språk. Och nu, utanför den ångande sommarorten Strömstad, var jag redo för tonårsromantiken. Jag var kroniskt kär i vem som helst, i alla väder, alla timmar på dygnet. Jag behövde papper, penna och en gitarr. Jag behövde tacka livet.
Till hösten kom jag, på grund av mina dåliga betyg, in på fjärdehandsvalet Omvårdnadsteknisk linje på Ljungstedtska skolan. Det var inte precis vad jag ville, men det gav mig två givande praktikperioder på långvården respektive servicehus. I övrigt gjorde den skoltiden inga bestående intryck. Vad som verkligen hände den hösten var att jag äntligen blev tillsammans med min stora kärlek. Jag skrev en låt till henne som hette Vintertid. Det var en längre sång än dom jag gjort innan, som tog olika vändningar i musiken och inte alls slutade där den började. En stor sång, tyckte jag. En hörnsten på en drömd skiva. Annars skrev jag inte så mycket än. Inte riktigt. Jag hade högvis med sånger, men dom upplevdes inte skrivna, bara påhittade. Som ord och musik som blivit till mer av dunklet från ett ensamt stearinljus eller av höstkvällen som tagit sig in genom fönstret. Jag önskar att sånger kunde hända på det sättet fortfarande, att dom bara trängde sig fram, men det gör dom inte. För många lager att ta sig igenom nu, antar jag. Nu får jag skriva dom av fragment, hitta trådar som går in i varandra, använda känslor som bara kan fångas i korta rader. Då handlade EN sång om bara EN sak, utan ambition att vara komplex eller mångbottnad. Och särskilt bra var det inte, men mycket känslosamt, och på liv och död.
Och kär var jag och vi lärde oss det goda hos livet tillsammans, vi hånglade i soffor och skaffade oss en referens i kyssar och smaker. När året var slut var jag så fylld av intryck att jag trodde huvudet skulle blåsa av som en champagnekork.
1992
Under våren som följde behövde jag inte bry mig om skolan över huvud taget. Jag hade en tjej att vara kär i. När sommaren kom tog jag med henne till Strömstad igen och vi bodde på Krusenska husets vandrarhem några nätter och sen hos min kompis. Vi rodde över till Norge för att köpa starköl som vi drack på klipporna medan solen gick ner och vi gjorde det mesta man ska göra när man är i Strömstad och är sexton år.
Nu hade jag börjat lyssna på Magnus Johansson. Han är viktig. Han har en värme i sina sånger som jag har eftersträvat. Jag lyssnade också på Perssons Pack. Per Persson och Magnus Johansson tycker jag är några av landets bästa låtskrivare. Jag såg packet i Linköpings trädgårdsförening den här sommaren och dom gjorde ett viktigt intryck. Dom gjorde ingenting på skoj. Det är allvar hela vägen, fredagsfyllorna och landsortsromantiken. Per Persson är Jeppe på Berget. Han lever livet och ställer frågorna sen. Dom som gör på annat sätt kan man inte lita på.
Till hösten började jag på social estetisk linje på Katedralskolan. Jag kom in efter två veckor när fem personer hoppat av. Där lärde jag mig ingenting. Men jag fick nya vänner som satt på andra fik och jag gjorde slut med min tjej och ångrade mig men kom över det vips tio år senare. Andra saker som hände nittitvå var att jag skrev Nån annan och att jag somnade ifrån ett ljus och brände upp radhusets övervåning.
Sen åttiåtta var jag också medlem i ett band som hette Snoddas och vi började nu gå in i en seriösare fas. Vi hade vunnit en lokalbandstävling och fått göra en CD-singel och vi spelade ganska flitigt runt om på fritidsgårdar och studentställen. Vi spelade snabb pop i vågen av Dom Lyckliga Kompisarna. Det var Staffan Palmberg, Tomas Öhman, Anders Johansson och jag och lojaliteten var stark och dom är fortfarande mina närmsta vänner. Vi drog åt olika håll i bandet. Jag ville spela hårdrock eller folkparksrock, dom ville spela mer brittiskt eller Seattle. Men spelglädjen var större än profileringen och vi spelade på alla sätt i alla riktningar bara man fick spela fort. Vi lärde oss stå på scen inför alla sorters publikum och Anders, som senare blev radio och TV-profil tillsammans med Måns, stod för mellansnacket. Staffan, Tomas och jag var kompisar sen fjärde klass och med Staffan hade jag skrivit och lekt fram låtar sen vi var tio år. Han var en intressant låtskrivare, nydanande och oförutsägbar. Till honom skrev jag senare låten Elden.
1993
På vintern nittitre kom Mathias Gurestam till Linköping för att hälsa på Tomas Öhman, dom kände varandra från ett konfirmationsläger i Dalarna. Mathias var från Falkenberg, nästan två meter lång och hade stort krulligt hår. Han var en fixare och alltid spindeln i nätet. Han ordnade en spelning åt oss på Lusthuset i Falkenberg, satte upp affischer på gymnasieskolan och krängde våran singel till alla han kände. När vi kom dit hade han även styrt upp så vi hade en kort spelning i skolans matsal på lunchen, två gig på Lusthuset samma kväll och en akustisk spelning kvällen efter på pizzeria Bon Apetite. På Lusthuset var det nån gymnasiehappening och vi spelade först i cafét tidigt på kvällen och sedan på stora scenen innan kvällens huvudattraktion Ronny och Ragge. I Hallands Nyheter dagen efter stod att läsa: Snoddas och Pökashow räddade avslagen kväll. Great! Vi återkom flera gånger till Falkenberg, både Snoddas och jag själv.
Sommaren samma år spelade vi på Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen. Det var overkligt att få beskedet om att vi skulle få spela där. Vi var osäkra på om det fanns nåt större man kan vara med om. Vi fick backstagepass och ölbiljetter och i logen stod det mer läsk än man kan dricka. Det var första gången jag var på festivalen och vi bodde på campingen med alla andra från Linköping och våra vänner hade gjort flaggor och plakat. Trots att konserten nästan var den enda timme jag var nykter på är det också min enda minneslucka från den festivalen. Jag var så nervös och så mycket där att jag inte kunde vara där mer. Ulf Lundell spelade samtidigt på Hawaiiscenen. bob hund gjorde en beryktad spelning, också på Stora Dans, och kom året efter tillbaka på den näst största scenen.
På hösten mönstrade jag i Karlstad, drack en laglig starköl, såg på Jurassic Park och fick en frisedel av en psykolog som tyckte att jag skulle söka hjälp. Jag fyllde arton år och Tomas och jag hade gemensam fest på Arbis i Linköping. Jag fick en fin flaska whisky av Mathias som jag senare i hemlighet bytte mot tolv folköl.
1994
En dag när jag satt på Café Siesta på Stora torget, vintern nittifyra, kom Mathias Allén från rockföreningen Rock d'Amour fram och undrade om jag händelsevis ville spela förband till Stefan Sundström & Apache när dom kom till Skylten. Jag hade precis upptäckt Stefans skivor och tyckte det var det bästa som hände just då, så jag sa ja. Jag sa visserligen ja till det mesta och hade rätt mycket spelningar på studentställen, pizzerior, firmafester, bröllop och studentskivor. Men ett gig på Skylten var bra bara det och med Sundström skulle det bli utsålt. Ett stort minus vid den här tiden var att jag alltid blev så otroligt nervös för allting och nu skulle jag alltså gå runt och vara nervös i flera veckor. Det kan ha varit det som höll mig så sjukligt smal. Eftermiddagen när jag klev in på Skylten, som var den enda rockscenen och det absolut coolaste stället i kommunen där alla hårda band repade och alla svartklädda människor höll till och där jag hade hängt sen jag var tretton, så skakade kroppen. Stefan och Apache och Johan Johansson satt i fiket och sa hej. Det luktade speciellt på Skylten av svart målarfärg och scénrök, en spännande doft som gjorde sig bra till skinnjackor och hårspray. Från entréns plåtdörr gick en trappa upp med väggarna tapetserade med turnéaffischer från punkband som spelat där. Mitt i lokalen nån meter från scenen stod en bärande, irriterande pelare som skymde sikten. Numera har lokalen flyttat en trappa ner och målats fräscht vit för att kommunen ska kunna hyra ut den till annat än alternativ musik. Man kan bli galen på hur oöverstigligt svårt det verkar vara att driva en ball rockklubb i Sverige. När jag äntligen hade spelat mina låtar svajade jag av scenen och möttes av Johan Johansson och hans plirande ögon. Bra lirat, sa han. Tack, sa jag. Har du gjort någon demo eller platta som man kan få, undrade han och jag svarade att jag just skulle spela in en demo, nämligen imorgon. Vi bytte nummer och när jag återfick balansen i kroppen var jag den lyckligaste mannen på jorden. Johan Johansson hade spelat trummor i KSMB, han hade gjort låtar som jag avgudade och han hade producerat Stefans senaste platta. Nu hade han mitt nummer och jag hans. Dagen efter åkte jag till Askersund där jag bokat två dagar i en dansbandsstudio och vi spelade in min första demo. Första låten var Nån annan. Det var Rille Krantz på gitarr, Helena Tagesson (som syns på omslaget till Dans med svåra steg) på sång, P H Andersson på fiol och min farsa på bas. P H blev sen min följeslagare några år framöver. Jag tog studenten och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i en skolbänk. Med reservation för visskolan i Kungälv som jag sökt till. Kom jag inte in där skulle jag nog ha tagit ett jobb som kampanjartist åt sossarna i Linköping som jag blivit erbjuden. Men jag kom in utan att egentligen veta vad det var jag sökt till. Nåt skulle man söka och jag kunde bara se det som alternativ. Anders kom in på teaterskola i Hudiksvall? och det blev alltså dags att splittra Snoddas. Vi spelade in åtta låtar på en demo och släppte den på vår sista konsert på Skylten i slutet av den varma fotbollssommaren.
Nu följde en termin på folkhögskola med allt vad det innebär av rödvinsdrickande och djupa samtal och nylonsträngade gitarrer och lapsangte och vänsterrörelse. Vi hade utsikt över Bohus fästning och frossade i Cornelis och Fred Åkerström. Jag lärde mig framför allt att utveckla mitt gitarrspel och så var jag hemligt förälskad i nästan alla tjejer på teaterlinjen. Man var så långt från verkligheten där att det tog tre dagar innan jag hörde talas om Estoniafärjan. Jag slutade efter en termin och flyttade hem igen.
Johan Johansson ringde ibland och kollade läget och jag skickade honom låtar i den takt jag skrev dom, men han tyckte jag var för ung för att göra en platta än så länge, men när det var dags ville han gärna hjälpa till. Det lät bra, tyckte jag.
1995
Jag hyrde min första lägenhet i andra hand på våren nittifem. En etta på Gamla Tanneforsvägen med balkong och stora vindsutrymmen på sidorna som gick att inreda. Det var nästan en liten trea. I köket hade jag skrivbord och elektrisk skrivmaskin och här skrev jag dom flesta låtarna till min första skiva. Jag levde extremt billigt och försörjde mig hjälpligt på småspelningar här och var. Jag spelade ofta på Flamman, en studentpub och på Lazlo´s pizzeria i Hjulsbro. Ofta ihop med P H. Jag var också i kontakt med folk från Bona, en kommunistisk folkhögskola utanför Motala, som ordnade musikkaféer och kulturkvällar. Jag spelade på en bröllopsfest i Borkhult som var minnesvärd, även om få troligen minns nånting. En gång spelade jag för internerna på Roxtuna-anstalten och en annan gång på Postens firmafest. Det var en bra skola. Jag behövde spela mycket för att bli bättre och för att ha råd med hyran. Det vanligaste gaget var mellan femhundra och tusen kronor svart och fri öl.
På hösten fick jag jobb tre dagar i veckan på en liten firma som hette Kärna Reklam. Jag ritade kartor och planlösningar till broschyrer åt Stångåstaden, ett fastighetsbolag. Det var bara jag och chefen, Göran, som jobbade där. Vi hade ett kontor i Konsert & kongress. Jag lyssnade mycket på Ola Magnell, Cornelis och Lundell när jag jobbade och trivdes bra.
1996
Mathias flyttade till Stockholm vintern 95-96. Till Götgatan 81.Det var en stor etta med högt i tak, fiskbensparkett, ornament i taket och ett typiskt söderkök. I rummet hade han ställt en säng, en stor rosa soffa, ett rejält soffbord, en hylla med skivor och filmer och några flyttkartonger. Väggarna var vita sånär som på en klunga bilder på vänner. Jag kom upp för inflyttningsfest. En råkall vind svepte över Götgatans blaskiga asfalt den kvällen. Jag och en polare gick till Ica Ringen för att köpa inflyttningspresent i form av diskborste och toapapper. Jag minns hur stort jag tyckte det var att Mathias skulle bo på Söder, så nära till allt att han knappt skulle behöva ytterkläder. Han var typen som alltid sa att det ordnar sig, och så gjorde det det. Han sa att stålar är inga problem, vilket blev vårt motto även om vi aldrig hade några, eller just därför.
Det var en bra fest med mycket folk. Hallen var överfull av vinterjackor och kängor. Vid tretiden hade polisen varit där för andra gången och festen hade lugnat sig. Några låg och sov i sängen, andra satt i soffan med sina vinglas och började bli eftertänksamma. Mathias bad mig spela några nya låtar och jag gjorde det. Jag spelade Kom änglar och Vårdag i november och Av ingens frö. Vid väggen på golvet vid hallen satt Johan som jag aldrig träffat förut. Han hade just kommit från nån annan fest. Han hade långt, ljust hår och glasögon och en lila schal runt halsen och en snygg tjej som hette Emma. Jag märkte att han gillade Kom änglar. Efteråt började dom fråga om jag skickat nåt till skivbolagen, om jag ville göra en platta och hur jag tänkte. Jag hade varit dålig på att få iväg demokassetter. Jag drömde, men var också rätt nöjd med dom spelningar jag hade. Men Mathias hade visioner och en idé växte fram klockan fyra på morgonen. Han och Johan skulle starta ett eget skivbolag, ett handelsbolag. Det började göras överslag, det jämfördes, det frågades och spånades. Jag trodde nog innerst inne inte alls på idén, men lät planerandet fortgå. I teorin lät det kul. Som att planera ett bankrån bara för att stretcha sin kreativitet vid femsnåret på morgonen. Och snart var festen slut och jag somnade på den rosa soffan.
Dagen efter åt vi brunch på VC på Skånegatan. Ett nytt begrepp för mig, fanns inte i Linköping. Jag åt amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, bacon och prinskorv med juice och kaffe. Mathias och Johan hade inte släppt idén. Det måste funka, sa dom, och vi gjorde överslagen igen. Hur mycket pengar kan vi skrapa ihop och från vilka? Hur många skivor borde vi kunna sälja utan distribution? Vad kan det kosta att göra en skiva om vi använder oss av kompisar som kan spela gratis? Tiotusen? Tjugo? Hur gör man? Hur blir rullbandet man spelat in på en CD-skiva? Vad är mastring? Vi bestämde att vi skulle kolla upp en del saker men ingen kände någon i branschen. Johan Johansson vågade jag inte ringa. Han skulle bara säga att vi borde vänta och det kunde vi inte.
Mathias ringde några dagar senare och föreslog att vi skulle ta med Filip Adamo, hans syssling, i projektet. Jag visste vem han var. Hade träffat honom på Stockholms filmfestival en gång, dryg och otrevlig. Men han hade en del kontakter antog jag, så okej, men det blir strictly business. Filip ville vara med. Han hade hört mina demokassetter och förstod ingenting av vad som var bra med dom, men om det nu var så att dom sålt i Linköping i femhundra exemplar så tänkte han inte missa chansen att vara med i skivbolaget. Filip visade sig vara den kreativa energi vi behövde, en galning som inte såg upp till någon och som inte var rädd att göra bort sig eller hamna i konflikter. Vi hamnade i konflikt, jag och Filip, hela tiden och han vande sig vid att jag slängde på luren i hans öra. Under tiden utvecklade vi en stark vänskap. Mathias var den ansvarsfulla som höll i själva handelsbolaget och ekonomin och stoppade mig och Filip när vi svävade ut. Johan var diplomaten och psykologen som försökte sänka våra röster under våra möten. Vi döpte bolaget till Elvira, vilket var min idé, och jag minns inte varför mer än att det lät vackert. Vi hade vårt första bolagsmöte i min etta på Gamla Tanneforsvägen. Där satte vi upp punkter på ett papper om hur vi skulle gå till väga, hur vi skulle dela inkomsterna och frågor om sånt vi inte visste och behövde ta reda på. Det var vårt skivkontrakt, två handskrivna A4, med instuckna interna skämt. Nu kunde vi börja jobba. Vi bokade den billigaste studion i Linköping, en helt nystartad som drevs av yngre och mer oerfarna personer än oss. P H var med, han gick då på Lunnevads folkhögskola och kände en trummis som gärna hjälpte till, Johan Aronsson. Helena Tagesson hade en lillebror, Kalle, som vi hört var begåvad på piano och jag frågade honom och han sa ja. Några basister kände vi inte, Anders bodde i lund nu och Snoddas var historia, men jag hade en vän från skolan i Kungälv, Martin Söderström, som var en hygglig gitarrist och vi tänkte att det är ungefär samma sak. Bara färre strängar att hålla reda på. Där hade vi bandet och studion. Vi repade en eftermiddag på Lunnevad och gick sen ner i den lilla källaren där studion låg och började spela in. Teknikern var nån som studion hade använt sig av förut och vi litade på dom. Det visade sig att han nog mest spelat in hårdrock och han spelade in skivan med gate på alla kanaler. Gate är en effekt som eliminerar brus genom att sluta signalen direkt efter ett instruments tillslag. Det går att använda om man spelar in Metallicas trummor, men låter inte lika bra på en nylonsträngad gitarr. När allt var inspelat, och det som lät konstigt förklarats med att "det fixar vi i mixen", var det dags att mixa. Omslaget gjorde jag på kvällarna på Kärna Reklam. Anton H le Clerqc hade tagit bilderna, han var en eldsjäl i Studiefrämjandet där vi repade med Snoddas som alltid stöttade oss och mig och jag har mycket att tacka honom för. Han var också fotograf på Östgötacorrespondenten. Elvira var så gott som klara med planen för tryckandet, pressandet och releasen av plattan. Men när jag kom hem och lyssnade på vad vi åstadkommit under fem dagar i studion så grät jag. Det lät inte ens i närheten av en skiva. Pengarna var egentligen slut och tiden knapp, men jag lyckades övertala Elvira om lite mer av båda för att ta tapen ner till Tranås, där vi spelade in Snoddas-singeln, och mixa om allt. Mats Axfors var tekniker och han räddade den katastrofala inspelningen bäst han kunde.
I maj kunde vi stolta plocka upp ett av femhundra exemplar av "Dans med svåra steg" ur kartongerna på Gamla Tanneforsvägen. Tvåhundrafemtio ställdes i ett av mina vindsutrymmen och den andra hälften delades upp mellan Elvira för att följa med till Stockholm. Jag sa upp mig på Kärna reklam och vi hade spelning med release på ett utsålt Skylten. Kalle hade varit bortrest och kom mitt under konserten rakt upp på scenen. Vi krängde nästan hundra skivor redan första kvällen. Sen hade vi fest till morgonen.
Flera skivaffärer i Linköping hjälpte oss att sälja skivor under disk, några tog sig till och med besväret att sälja den vitt. Den blev ganska efterfrågad och vi blev tvungna att beställa nya. Pengarna vi fick in som skulle gå till Elviras gemensamma kassa behövdes till hyror och mat och krogbesök och i Elviras kassa växte bara streck på hur mycket alla var skyldiga. En kartong skivor glömdes i en telefonkiosk, en annan på nån pizzeria. Det var ingen väldig ordning men alla hade vi oftast en hundring i fickan och alla var glada.
I juli ringde P H och berättade att han hade en trea på gång i Fruängen söder om Stockholm. Han hade inte råd att bo där ensam men om jag på en dags varsel kunde säga att jag ville hänga på så kunde han tacka ja. Fruängen hade tidigare inte funnits med i dom drömmar jag hade om huvudstaden, men jag tänkte att om jag inte sticker nu kanske jag aldrig kommer iväg. Så jag sa ja och i augusti flyttade vi in på Fruängens kyrkogata. Det var en kantor som bodde där innan och lägenheten var kyrkans och satt ihop med deras lokaler. Vi fick nycklar som tog oss in i alla utrymmen och kunde därför genom en hemlig kulvert ta oss in i kyrkans ungdomsgård och spela pingis där hur mycket vi ville. Vi hade ett stort vardagsrum med parkettgolv och balkong, varsitt sovrum och kök med diskmaskin och toa med tvättmaskin. Och under Guds tak. Man kan inte bo bättre. Men nu behövde vi mer jobb. Elvira hyrde en lokal på Tegnérgatan där dom inte fick bo utan bara arbeta. Så där bodde dom alla tre plus en till och då och då flickvänner. På samma gata ligger Krogen Tre Backar där man kunde få spelningar om man bara tog hand om allt själv. Filip hade skaffat spons på en alkoläsk så vi kunde trycka affischer med deras logga nere i hörnet och vi affischerade över stan och folk kom och Elvira satt i kassan och tog fyrtio kronor i inträde.
Nu ringde Johan Johansson. Han hade fått en skiva jag skickat. Bra, tyckte han. Bättre än han trodde. Han tipsade om att vi borde kontakta KonTur, ett bokningsbolag som bokade honom, Sundström, Staffan Hellstrand och Kjelle Höglund. Vi borde också slå en signal till MD musikdistribution, tyckte han, så att skivaffärer landet runt kunde beställa plattan. Sakta i backarna, tänkte jag, men vi gjorde som han tipsat om. På KonTur mötte vi Stefan Lilja och Hans Hjort. Hjort var stor och skäggig och rökte oavbrutet och såg ut som jag tänker mig att alla i skivbranschen såg ut på sjuttiotalet. Lilja var mindre och mycket sympatisk. Dom sa att om vi får MD med oss så kunde dom tänka sig ett samarbete. På MD sa dom att om KonTur bokar så kunde dom hjälpa oss med distributionen. Det var en bra eftermiddag och vi gick och åt kebab på Wendys i Hornstull.
Och där låg Stockholm. Distinkt med sitt vatten och sina torn. Lockande med sina skeva gator och sitt myller. Destruktiv, kreativ och självklar. Jag kan min Bellman och såg hans värld, jag kan min Evert Taube och såg hans hem. Jag kunde kyssa stadens fötter för alla äventyr den redan gett mig. För alla vackra namn, för alla vackra platser. Jag visste att jag var här för att stanna. Jag hade givits en fast punkt.
1997
Johan Johansson fortsatte hjälpa till. Han tipsade Nenne Zetterberg på P3 om min musik och hon nappade och vi skulle plötsligt spela in P3 Live från Cornelisrummet på Mosebacke. Cornelisrummet är ett litet rum som tar in allra, allra högst åttio personer och där hänger Mäster Cees väst med gammalt tobaksfras i fickorna. Om man har en släng av klaustrofobi, vilket jag har, är det ett obehagligt rum att vistas i när det är fullt. En gång såg jag Ola Magnell spela där och jag satt längst fram med fötterna på scenkanten och knäna i hakan. Jag hade svårt att andas, svettades och mådde illa. Men när konserten var slut ville jag bara sitta kvar och göra om det. Man blir odödlig när man klarat av en stund med sina nojor. Från Cornelisrummet har man utsikt över Slussen, Gamla Stan och Riddarholmen. Det är en vacker plats i Stockholm. Nu skulle jag spela där. Benen ville inte gå dom sista meterna uppför Hökens gata när jag var på väg till soundcheck. Jag övervägde tanken att sätta mig på ett tåg till Göteborg för att vara helt säker på att inte behöva spela. Folk hade nog blivit förvånade. Kvällen innan hade jag varit så stirrig att jag börjat dricka rödvin med en tjejkompis som var på besök och sen hade vi sex, så nu var nervositeten påbättrad med lite ångest och baksmälla. Great. Och på världens minsta scen, längst in i rummet med åttio personer mellan mig och utgången. Jag skulle kräkas, svimma och kissa på mig och allt skulle sändas i radio och hela Svea Rike skulle stämma upp i ett rungande hånskratt. Under soundcheck tänkte jag på vilket land jag skulle flytta till. Inte England, där bor massor av svenskar. Kanske tyskland.
Jag minns ingenting av konserten. Det är lustigt, med det jag sysslar med. Det är en extrem jakt på nuet, ett gigantiskt Carpe Diem ungefär som en fylla fungerar. Allt stängs av och här och nu är det enda som finns, och så minns man nästan ingenting efteråt och allt blir tomt och att göra det igen är det enda som känns meningsfullt. Det är en jävla paradox. Jag vet att jag tänkte mycket det här året på om det var värt det. Om det verkligen kändes lika bra efteråt som det kändes dåligt innan, eller om det var obalans åt fel håll. Jag vet inte vad jag kom fram till, men jag ser mig själv kliva upp på scenen gång efter gång fortfarande.
Jag skrev mycket. Försökte få det att bli ett jobb med rutiner. Jag började dagarna med en promenad i Långbro och hade Rolling Stones i lurarna. Eller Bob Dylan. Jag hade fortfarande väldigt poetiska ambitioner, tyckte om versrader och rim och utsmyckningar. Det var mycket daggvåta marker och älvdans och sånt som inte Filip Adamo förstod då och som jag knappt själv förstår nu. Johansson, Elvira och jag träffades mycket. Han ville producera nästa skiva och jag var ivrig att sätta igång. Vi började inspelningarna på sommaren och till hösten kom Rusningstrafik. Martin Söderström var kvar på bas och P H på fiol och flöjt. Johansson spelade trummor och gitarr. Elvira och Johan Johansson hade ständiga duster om ekonomi och vad som behövdes till skivan, vilket nästan alltid slutade med att Johan sa att så här går det till och Elvira sa jaså. Han var en räv, en övervintrad punkare som gjort mer plattor än vad vi hade hemma i våra hyllor. Jag förstod inte alltid hans breda ståkkålmska, han hade uttryck som att gå och luta sig och socker i kartongen. Jag försökte hitta på egna, men det gick inte.
Rusningstrafik sålde i tvåtusen ex första halvåret. En liten bit över break even, fast dit nådde vi inte eftersom vi hela tiden plockade förskott ur kassan. Jag låg alltid efter med ekonomin. Hade jag en hundring över åt jag en räkmacka eller åkte taxi.
På hösten skulle Sundström turnera i Norge och jag fick erbjudande att följa med. Både som förband och som kompgitarrist i Stefans band. Vi skulle besöka Oslo, Molde, Volda, Bergen, Kristiansand och Stavanger. Jag hade aldrig spelat mer än två dagar på raken innan, vilket man klarar utan att äta, och jag insåg att det krävdes förändringar i mitt sätt att deala med nervositeten. Jag slutade äta kött på den turnén. Stefan och Apache hade gått skilda vägar och Apache hade skaffat en ny sångare och blivit Weeping Willows. Sundströms nya band hette Rejvkommissionen. Norge var vackert så hjärtat värkte och exotiskt. På en bilfärja på en fjord på västkusten stod Stefan och jag på däcket och blickade ut över bergen och skogarna och vattnet och Stefan lade armen om mig i blåsten och sa: Tänk på tre saker Lasse, om du ska göra det här i livet. Skit i vad folk skriver i tidningarna, det är bara trams, ta det lugnt med spriten och skaffa dig en tjej och håll kvar vid henne resten av livet. Det var som en film, som att han sträckte handen mot nejderna och sa: En dag, min gosse, ska allt det här bli ditt. Stefan är en av dom roligaste, klokaste och varmaste personer jag träffat. Men det skulle dröja innan hans råd sjönk in. Ironiskt nog var det just Stefan och hans band som lärde mig dricka sprit på riktigt där i Norge. Festen började tidigt på eftermiddagarna och jag var härdad när jag kom hem till Fruängen igen.
Filip, som till och från hade körkort, skjutsade hem mig till Fruängen en kväll när vi varit och fikat vid Odenplan. Strax innan vi kom till Västerbron hörde vi introt till En av alla dom på bilradion och vi höjde volymen och log. Vi svävade över Stockholms öar blänkande i gatljus och jag kände att jag skakat av mig motståndarna, skolväsendet och dom utstakade vägarna. Vi var en egen maffia nu. Inga banker, inga kreditkort, inga register, inga chefer. Vi skulle leva av lust, ångest, passion, kärlek, musik och brustna hjärtan. Vi hade solen i ögonen.
1998
Tyvärr höll nu Elvira på att slita sönder vänskapen mellan mig och Mathias. Vi pratade knappt med varandra längre och det kändes forcerat och jobbigt. Vi var egentligen inte osams om nåt speciellt utan drogs isär för att vi alltid tvingades stå på varsin sida. Jag med visioner och han med ett ansvar och en budget. Stålar höll nu på att bli ett problem och vi klev i en simpel fälla. Vi visste att det inte fanns en framtid med Elvira records och alla hade nu andra jobb vid sidan och våren nittiåtta bad jag Stefan Lilja sprida ryktet om att jag sökte nytt skivbolag. Fyra bolag hörde av sig och jag gick och träffade dom och bad en jurist titta på kontrakten dom erbjöd och jag åt lunch med dom, driven av samtliga dödssynder. Jag var rädd att bli lurad. Jag tänkte att dom ville klippa mitt hår och stoppa in mig i en skivbolagsmaskin och trycka på en stor knapp. Den minst sympatiska av dom jag träffade var Magnus Nygren på Universal. Han pratade högt och fort och garvade åt såna söderromantiker som jag, men nånstans kände jag att vi skulle kunna bli kreativa ihop. Han påminde om Filip i sin brist på fjäsk och psykologi, han hade rykten om sig i branschen som mannen som gjorde Jakob Hellman stor, men också mannen som fick Hellman att aldrig mer göra skivor. Många hade åsikter om Magnus Nygren. Jag ringde Sara Isaksson som låg på Universal och frågade vad hon tyckte och hon sa att han var snäll. Sen ringde jag Nygren och sa att jag ville till Universal men att jag var rädd för honom och då skrattade han ett rått skratt. Vi blev ett bra team tillsammans med Jennifer McShane som då jobbade med promotion på Universal. Jennifer är den enda jag sett gå en hel Hultsfredsfestival i högklackat. Hon var fenomenal och oemotståndlig.
När jag skrivit på kontraktet skulle jag äta lunch med den svenska avdelningen på en fin restaurang på Östermalm nära deras kontor. Kvällen innan hade jag ätit musslor hos Johan Johansson och druckit massa vin med hans kompis Guld-Lars och nu kom kallsvetten krypande igen. Efter lunchen sa alla att det hade varit supertrevligt att träffa mig och jag vet att dom ljög för jag hade bara suttit där och petat i en liten förrätt och försökt få i mig en lättöl. Jag tror aldrig att jag sa nånting. Jag tror bara att jag nickade lite ibland och sneglade mot toaletten.
Jag var mycket förvånad över Universals samarbetsvilja. Ingenting ville dom lägga sig i, det tyckte dom var viktigt, allt skulle jag få göra på mitt sätt. Dom var rädda att min publik skulle se mig som en svikare som gått till ett multinationellt skivbolag. Det förstod inte jag. Jag tyckte Universals logga var skitsnygg och kände mig stolt över att dom ville ha mig. Johansson skulle få producera igen och nu var jag sugen på ett rockband.
Björn Rothstein var från Gotland, hade epilepsi och spelade trummor, Lasse Bax spelade bas och bodde granne med oss i Fruängen, men det var inte så vi träffades. Han var gammal vän med Johansson och hade spelat med honom mycket. Under vintern det här året hade min och P H:s vän Jens Back från Linköping flyttat upp till Stockholm. Han hade ingenstans att bo så han fick sova på våran soffa ett par veckor. Eftersom P H gick i skolan så blev det jag och Jens som hängde på dagarna. Jag kände inte Jens väl, men nån kväll på Gamla Tanneforsvägen hade vi ändå suttit och druckit oss fulla, han och jag, vet inte varför, och drömt om Stockholm och rockmusik och det gamla vin, kvinnor och sång. Jag gillade Jens, och jag visste att han spelade Hammondorgel. Jag hade sett honom spela med ett bluesband på tjugoettans krog i Linköping. Jag tog med honom till replokalen i Münchenbryggeriet för att träffa Johansson och vara med på ett rep. Alla gillade Jens och jag var glad att ha en jämnårig i bandet. Det fina med Jens Back är att när det kommer till rock'n'roll är han en större romantiker än dom flesta. När han senare skaffade en egen lägenhet satte han upp telekablar på väggarna för att han ville somna till doften av rockmusik. Han äter Lynnard Skynnard till frukost. Jag träffade en kvinnlig ljudteknikerlärling, dom är inte många, i Visby flera år senare och visste att Hovet skulle dit och spela in sin platta och kunde se Jens framför mig när han skulle möta henne. En snygg tjej med slitna jeans som kunde micka upp ett Leslie skulle Jens kunna dö för. Nu bor dom på Norrmalm.
Karl-Magnus skulle göra omslaget till skivan och han hade valt att jobba med fotografen Peter Norrman. Vi hade långa möten om hur det skulle se ut och vad jag skulle ha på mig och Karl-Magnus kunde med eftertryck säga saker som: Jag ser mycket gult, kanske en cykel. Det var inte som på Kärna Reklam. Peter tog över tolvhundra bilder, minns jag, och jag började förstå att det nu, på ett stort skivbolag, fanns större möjligheter men också mer att ta ställning till. Jag hade inte tänkt så mycket på nåt annat än låtarna tidigare. Förpackningen hade bara varit en förpackning. Ändå hade jag noggrant studerat alla andras förpackningar utan att riktigt förstå hur mycket det bidrog till helheten.
På sommaren nittioåtta var jag färdig med Fruängen och flyttade in i en tvåa, andra hand och möblerad, på cirkusvägen i Västberga.
Med solen i ögonen kom i slutet av augusti nittiåtta och den följande hösten gjorde jag min första riktiga turné ihop med bandet från skivan. Tvivel, första singeln, hamnade på Tracks, jag fick göra en del intervjuer med tidningar och jag, Jens, Nygren och Jennifer gick efter ett halvår ut och åt japanskt på Tegelbacken och firade tiotusen sålda ex av plattan. Plötsligt fanns det folk i Umeå som kunde mina sånger, i Växjö, i Västerås, folk i städer jag inte ens varit i tidigare. Jag visste inte vad jag skulle tycka. Jag vandrade under en klar himmel. Luften var frisk och lätt att andas in.
submitted by Loxus to winnerback [link] [comments]


2019.05.28 03:44 teddie124 Grannar som inte tar hänsyn

Flyttade äntligen till eget för drygt en månad sen, å allt var frid å fröjd... Trodde jag. Jag har ett par grannar ovanför mig som är antagligen är arbetslösa, då jag hör dem springa runt och ha ljudligt sex på nätterna. Så pass högljutt att man inte kan sova igenom det utan hörlurar. Skickade störningsjouren på dem i fredags för att de spelade så ofantligt hög musik så att det ekade i trapphuset. Vad fan ska man göra? Ska man behöva ringa störningsjouren varje gång de håller på? Ligger just nu sömnlös å kl är just nu 03:40.
Edit: Känner en av dem sen innan, då vi gick i samma klass under gymnasietiden men kan inte direkt säga att vi är bästa polare. Jag tror att situationen hade eskalerat om jag personligen hade gått upp och sagt till.
submitted by teddie124 to swedishproblems [link] [comments]


2018.12.23 15:33 Jezii_ Spökhistoria: Vad köpte jag på nätet?

Jag har skrivit en spökhistoria och behöver lite feedback. Jag är ingen van skribent men gillar att skriva och vill bli bättre. Detta är en fiktiv berättelse och jag kallar den: Vad köpte jag på nätet?
Har du hört talas om ”mysteri-box”? Du vet, en sån där låda du kan köpa på e-bay och liknande e-handelssidor, med ett okänt innehåll. Kort sagt så köper du en låda utan att veta vad den innehåller. Du får sedan en överraskning när du får hem lådan och öppnar den. Denna berättelse kommer handla om en sådan låda.
Först ska jag kort berätta vem jag är. Jag är en 25-årig tjej som bor i en småstad. Bortsett från min katt bor jag ensam i en hemtrevlig lägenhet. På dagarna har jag ett kontorsjobb och på min fritid träffar jag ofta vänner eller familj. Det är ett helt normalt och ganska stillsamt liv. I alla fram tills nu.
Det hela började en helt vanlig kväll. Jag låg i soffan med Youtube spelandes på TV-skärmen, men surfade mest på mobilen, trött efter dagen jobb. På TV:n rullade Youtube-klipp efter Youtube-klipp då jag för längesedan slutat köa klipp jag ville se. Plötsligt fångade ljudet från TV:n min uppmärksamhet och jag tittade upp. Det visade sig att det glada skriket från en Youtuber var reaktionen av att öppna en mysteri-box. Efter att ha sett ytterligare ett par klipp med Youtubers som öppnade sina mysteri-box framför kameran blev jag lite sugen på att själv klicka hem en. Jag tänkte att det kunde vara en kul grej. Kul grej... Om jag bara hade vetat...
Efter några dagar hade jag nästan glömt bort mitt köp men blev glatt överraskad när jag efter jobbet såg att jag fått ett sms om att jag hade ett paket att hämta. På vägen hem svängde jag förbi mitt postombud för att hämta ut paketet. Det är alltid mycket folk som ska hämta ut paket efter 16-tiden; alla på väg hem efter jobbet. Under tiden jag väntade på min tur fantiserade jag om vad som kunde finnas i låda. Jag hade betalt 300kr för den, vilket jag tycket var en lagom summa för att lådans innehåll skulle vara mer än bara billig skit, samtidigt som jag hade råd att förlora pengarna om det visade sig att innehållet var skit. -Nr: 42!, ropades ut och jag vaknade till ur mina fantasier och gick fram till disken för att uträtta mitt ärende. Efter flera minuters letande kom killen i butiken tillbaka från lagret med ett stort paket på en vagn. -OJ, det var större än jag förväntat mig, utbrast jag när jag såg paketet. Lådan var över 1x1 meter och minst lika hög. Jag var tacksam över att jag fick låna vagnen för att rulla ut paketet till bilen. Jävlar vad tungt, tänkte jag när jag lyfte in lådan i bagageutrymmet på bilen. Är det en IKEA-möbel eller vad kan det vara?, undrade jag och min nyfikenhet växte sig ännu större.
Efter att jag med lite möda fått in paketet i min lägenhet pustade jag ut och hängde av mig jackan, skorna, nycklarna och handväskan. -Nu ska vi se vad det är för mysteri-box, sa jag för mig själv då jag hämtade en kniv i köket för att skära upp tejpen som täckte lådans öppning. Min katt kom nyfiket fram för att lukta på lådan. -Den som packade har då verkligen inte snålat med tejpen, sa jag till katten samtidigt som jag skar genom tejpens alla lager. Helt plötsligt fräste katten till och sprang iväg från lådan i rasande fart. Jag har aldrig sett min annars så lugna katt fräsa åt något på det sättet, så jag sprang efter henne in i köket. Hon satt och tryckte under en stol och ville inte prata med mig. Ja, ja... tänkte jag och gick ut i hallen för att äntligen få se vad lådan innehöll. När jag kom ut till lådan var kartongkanterna uppvikta. Hmm... vek jag upp lådans kanter? Ja, det gjorde jag väl utan att tänka på det, antog jag. Jag tittade ner i lådan och förvånades över vad jag såg. I botten låg ett ouijabräde. ENDAST ett ouijabrädet. Jag plockade upp brädet och kliade mig i huvudet. Jag vägde brädet i handen och det vägde inte mer än vad man kan förvänta sig att ett spelbräde som är som ett A3-papper i storlek och ca 0,5cm tjockt. Jag tittade ner i lådan och undersöker det tomma utrymmet med handen för att sedan väga ouijabrädet en gång till i handen. Förbryllad la ner spelbrädet på golvet för att lyfta lådan, för att se om det var lådan i sig som hade varit så tung. Ännu mer förvånad och fundersam blev jag när jag efter flera lyft konstaterat att lådan inte vägde mer än en vanlig papplåda. Men paketet hade ju vart så tungt att bära in... visst hade det det... jag stod och stirrade på lådan ett tag och funderade på om jag blivit galen då jag inte kunde förstå varför det inte fanns någon förklaring till lådans vikt som plötslig minskat. Sedan bestämde jag mig för att laga lite mat och släppa mysteriet med lådan. Jag var nog bara trött efter att jag stirrat på en datorskräm hela dagen. Jag ser mig själv som en förnuftig person och tror att allt har en naturlig förklaring även om man inte ser den på en gång. Därför tänkte jag att mysteriet inte var något att grubbla sig gråhårig över.
Efter maten tog jag mig en ordentligare titt på ouijabrädet som funnits i lådan. Det hade alfabetets bokstäver i två prydliga rader, orden ”ja”, ”nej”, ”hej” och ”hejdå”, inramat av en mönstrad ram mot den ljusa bakgrunden. Det var allt. Spelbrickan, alltså den plattan som ska ligga på spelbrädet och som deltagarna ska lägga sina fingrar på, hade inte följt med. Tur att jag inte betalade mer för lådan, tänkte jag. Men det kunde bli kul att prova brädet under en spelkväll i framtiden tänkte jag samtidigt. Jag och mina vänner hade ofta spelkvällar då vi drack vin och spelade brädspel, vilket framåt småtimmarna kunde sluta hur som helst. Antingen blev någon osams över reglarna i Monopol eller så så firade vi alla att vi vunnit då ingen var nykter nog att veta vems tur det var i fia-med-knuff.
Den natten sov jag oroligt och när jag vaknade var jag allt annat än utsövd. Trött gick jag upp för att starta kaffebryggaren och ge katten mat, allt enligt min inövade morgonrutin. Katten som alltid kommer till matskålen så fort hon hör ljudet av kylskåpet som öppnas kom inte denna morgon. Istället hittade jag henne under soffan där hon verkade ha spenderat natten. Efter att ha sträckt in handen och klappat henne tänkte jag att jag skulle ha lite koll på henne så hon inte var sjuk. Detta beteende var inte likt henne. Efter att jag fått i mig lite frukost begav jag mig till jobbet.
När jag kom hem den dagen fick jag en konstig känsla så fort jag kom in i lägenheten. En känsla av att jag inte var ensam. Jag skakade av mig känslan och gick istället för att titta i kattens matskålar. Hon hade ätit upp mjuk-maten och även en del av torrfodret. Skönt, då verkar hon inte vara sjuk fast att hon bettet sig lite märkligt. Senare på kvällen skulle jag leta fram rena kläder till morgondagen. Garderobsdörren stod på glänt vilket det ofta gjorde då jag slarvade med att stänga den. På golvet av garderoben låg en klänning som halkat av sin galge. Eftersom det var en av mina finare klänningar som hängde längst in i garderoben var det egentligen lite konstigt att den halkat av galgen då jag inte varit så långt in i garderoben och rotat på länge. Utan att tänka nämnvärt på det plockade jag upp klänningen och hängde tillbaka den på en ledig galge. Efter att ha plockat fram kläder stängde jag garderobsdörren så att det skulle se lite städat och ordningsamt ut.
Denna natten sov jag bra, bortsett från att jag vaknat till ett par gånger av att jag hört ljud. Eftersom katten är vaken större delen av nätterna somnade jag om på en gång då jag visste att ljuden bara berodde på min fyrbenta hårboll. På morgonen ville jag minnas att ljuden som väckt mig hade påmint om fotsteg. Men jag visste ju att det bara hade varit katten. Hennes små tassar måste blandats med mina drömmar och fått mig att minnas något annat än verkligheten. Katten låg även denna morgon under soffan men kom tveksamt fram till matskålarna när frukosten serverats. Efter att ha ätit lite sprang hon in under soffan igen. Innan jag åkte till jobbet bestämde jag mig för att hämta en halsduk i garderoben då termometern visade att temperaturen var betydligt kallare än gårdagen. Garderobsdörren stod på glänt idag igen. Konstig... jag var säker på att jag stängt den dagen innan. Men kanske hade jag slarvat och den glidit upp de centimeterna den stod öppen. Jag ryckte åt mig en grå halsduk och begav mig ut i kylan.
Återigen fick jag en konstig känsla då jag kom hem denna dag. Jag kanske börjar bli sjuk eller något, tänkte jag, för att sedan leta efter katten och se hur hon mådde. Hon kröp ut från soffan för att sedan göra mig sällskap i köket då jag lagade mat. Under tiden jag åt skrev jag med mina vänner i våran gruppchatt. Lisa undrade vad vi alla hade för oss i helgen. Jag kom då att tänka på mitt ouijabräde och föreslog att vi skulle ha spelkväll hemma hos mig. Då alla tyckte att det var en bra ide bestämde vi att vi skulle ses hos mig på lördagskvällen.
Denna natten sov jag oroligt igen. Jag väcktes av ett ljud jag inte kunde identifiera och när jag tände lampan tyckte jag mig se en skugga i dörröppningen till sovrummet. Skuggan såg ut att vara från en människa men jag såg den endast en sekund då den försvann i riktning mot köket. Jag blev osäker på om det var mina trötta ögon och faktumet att jag var yrvaken som fått mig att se fel. Inte kunde jag ha sett en skugga av någon. Min rationella del av hjärnan tänkte att det var nog bara katten som i skenet av lampan fått en skugga mycket större än hennes verkliga storlek. Men känslan av att jag faktiskt sett en människoliknande skugga förbryllade mig så mycket att jag reste mig upp och gick ut i hallen och tände lampan. Jag var inte rädd att det skulle vara någon i lägenheten. Som sagt så tror jag att allt har en naturlig förklaring och därför ville jag se om det var katten som var uppe och gick. Kunde jag bara se att det var hon skulle jag kunna somna om utan att tänka mer på saken. -Hallå gumma?, frågade jag och tittade runt utan att se henne. Är det du som är uppe och går? Hon svarade med ett jamande som kom från soffan. Jag gick till in i vardagsrummet och böjde mig ner och sträckte in handen under soffan. När min hand strök över hennes mjuka päls hörde jag ett svagt spinnande från henne. Hon måste sprungit in och lagt sig här precis nu antog jag. Jag gick ut i köket för att passa på att dricka ett glas vatten, mest eftersom jag ändå var uppe. När jag åter gick mot sovrummet kom katten efter för att göra mig sällskap. När jag lade mig ner och drog upp täcket upptäckte jag att katten stannat upp och stirrade med skarp blick på den halvöppna garderobsdörren. Djupt inne i den lilla kattkroppen hörde jag ett morrande formas. Ljudet steg och blev till ett fräsande som följdes av att hon sprang ut i vardagsrummet och jag hörde hur hon klämde sig in under soffan. Jag förstod inte vad som flugit i henne.
Nattens uppvaknande hade fått mig att vara extra seg denna fredag. När jag till slut kom hem efter veckans jobb bestämde jag mig för att beställa pizza istället för att laga mat. Det var ju trots allt helg nu, så då kunde jag äta skräpmat utan att skämmas. Medan jag väntade på att pizzan skulle levereras städade jag inför spelkvällen och gästerna som skulle komma dagen efter. När jag skulle flytta på ouijabrädet som blivit liggandes på bordet fick jag se ett glas som stod på brädet. Jag kunde inte minnas att jag satt något glas på brädet men måste ställt ifrån mig det utan att tänka på det. Det var antagligen vattenglaset från natten då jag varit yrvaken och förvirrad. När jag pockade upp glaset fick jag se att det stod placerat precis över order ”hej” på spelbrädet. Jag skrattade till för mig själv. Lite ironiskt att jag satt glaset så perfekt över ”hej”. -Hej, finns det några spöken här, sa jag med löjlig röst och skrattade igen. ouijabrädet lade jag in i mitt skåp bland alla de andra brädspelen. Jag fortsatte städningen med att plocka upp en tröja från golvet som jag kastade in i garderoben. Samtidigt som jag stängde garderobsdörren plingade dörrklockan och jag skyndade dit för att få min efterlängtade pizza.
På lördagsmorgonen sov jag ut. Efter att ha legat vaken en stund lockade jag på katten. Det var en av våra rutiner att hon kom in och la sig i sängen när jag hade sovmorgon. Jag valde att tro att hon tyckte det var lika mysigt som jag med morgonmys, men egentligen ville hon nog få upp mig ur sängen så att jag skulle ge henne mat. Men denna morgon kom hon inte. Jag hörde henne jama ute i köket men in till sovrummet ville hon inte komma. Efter ytterligare en stund i sängen gick jag till slut upp. Då fick jag se att garderobsdörren åter stod öppen. Börjar gångjärnen bli slitna eller vad är det som gör att dörren inte längre håller sig stängd? Jag stängde dörren och kontrollerade att det klickade till innan jag ryckte i den för att känna att den var ordentligt stängd och inte kunde glida upp. Jag kan irritera mig onödigt mycket på sådana små saker som en dörr som glider upp om man slarvar att stänga den. Men nu var dörren i alla fall stängd ordentligt.
Efter frukosten gjorde jag mig i ordning för att gå ut och göra lite ärenden. Bland annat skulle jag köpa kex och ost till kvällen. Jag behövde även ta en sväng förbi systembolaget för att köpa en bag-in-box inför spelkvällen. När jag stod framför spegeln i badrummet och tog på mig mina smycket märkte jag att min silverring var borta. Jag har en liten skål med lock vid handfatet där jag förvarar de smycken som jag oftast använder. Där förvarar jag min silverring som jag fått av Lisa och Agnes när jag fyllt 20. Men nu var den inte där. Jag kunde inte förstå vart den tagit vägen. Den låg alltid där om den inte satt på mitt finger. Det var en ganska enkel ring med sparsam utsmyckning, men det var min favorit. Jag letade en stund för att försäkra mig om att den inte låg utanför skålen eller i burken med hårsnoddar. Men jag hittade den ingenstans. Fundersam fortsatte jag sätta upp håret innan jag gav mig ut för att fixa mina ärenden.
Efter att ha uträttat mina ärenden spenderade jag eftermiddagen med att kolla på film. När det blev dags att byta från mysbyxor till något finare för kvällen fann jag åter igen garderobsdörren öppen. -Va-fan, svor jag för mig själv. Jag stängde ju dig... dörrjävel... muttrade jag medan jag valde bland jeansen som hängde på galgarna.
När klockan var lite efter sex plingade det på dörren och Lisa stod med ett stort leende och en systemetkasse i handen. Vi hade precis hällt upp var sitt glas vin när det plingade igen och Agnes och Sara gjorde oss sällskap. Det dröjde inte länge innan Clara och Therese hade anslutit. Ett par timmar senare hade vi ätit ost och kex, pratat om allt och inget och druckit vin så att vi alla var fnittriga. -Nu är det dags att vi spelar något!, utbrast Therese som alltid var full av energi. -Vad vill ni spela?, frågade jag medan jag gick mot skåpet där alla mina brädspel låg. Jag hade inte berättat för tjejerna om mysteri-boxen jag köpt, eller om ouijabrädet. Det hade bara inte blivit av. När jag öppnade skåpet såg jag genast ouijabrädet jag lagt in kvällen innan. På brädet låg min silverring som saknades från badrummet. Jag frös till i hela kroppen när jag såg ringen ligga placerad perfekt över ”hej”. Ringen ramade in ordet på ett sätt som krävt att den som lagt ringen där placerat den med vilje och med viss precision. HUR FAN HAMNADE RINGEN DÄR?!, undrade jag. Nog för att jag blivit lite virrig och glömsk de senaste dagarna... men jag var helt, HELT säker på att det inte var jag som lagt ringen där. Det fanns ingen annan som kunde gjort det heller. Men det måste ha varit någon annan... hur hamnade den annars där. Snabbt ryckte jag åt mig ringen och satte den på mitt finger. -Åh, ett ouijabräde! Det måste vi prova! Lisa sträckte sig framför mig för att få tag på spelbrädet upprymd över fyndet. Efter att ha upptäckt ringen på spelbrädet var jag inte det minsta sugen på att prova brädet. -Spelbrickan man ska ha på brädet saknas, sa jag i ett försök att förhindra spelet. -Det gör väl inget, vi kan ta ett glas eller något, kontrade Lisa. Obehaget steg i min kropp. -Då blir det ju inte på riktigt, sa jag och försökte dölja obehaget och skräcken som infunnit sig i mig. Jag tog spelbrädet från Lisa och lade det ovanpå det axelhöga skåpet för att snabbt säga: -Vad sägs som en omgång Trivial pursuit? Det var det första spelet jag sett i skåpet och jag spelade gärna vad som helst, så länge det inte var ouija. Sagt och gjort så spenderades kommande timme med en omgång Trivial pursuit och ännu mera vin. Efter det blev det några glas till och tre omgångar Alias. Vi hade det riktigt trevligt och stämningen var på topp. Alla vara vid det här laget ganska berusade vilket resulterade i oavbrutet skratt åt saker som i nyktert tillstånd inte hade varit särskilt roligt. Lisa kom tillbaka från toan med ouijabrädet i sin hand. -När jag var på toa hände det något konstigt, sa hon ganska allvarlig. -Vad då?, frågade Agnes och Sara i kör. -Det kom ett spöke och sa att vi måste spela ouija. Lisa tappade masken och skrattade ut de sista ordet i meningen vilket resulterade i att vi andra brast i gapskratt vi också. Jag också. Det var förmodligen vinet och den goda stämningen som fått obehaget över ouijabrädet att försvinna. I denna stund mindes jag nog inte ens ringen jag hittat där tidigare på kvällen. Hur som helst så protesterade jag inte mot att spela denna gång. Agnes drack upp det sista av sin GT och vände glaset upp och ner på brädet. -Hur börjar vi?, frågade hon då hon svalt den stora klunken. -Vi säger hej. Antar jag? Clara tittar på oss andra för att se om någon hade invändningar. -Vi måste fråga om det finns någon ande här. Och be den om ett tecken! Nästan vrålar Therese ut. Therese blir oftast ännu mer energisk än vanligt då hon får alkohol i sig. -Och alla måste ha fingrarna på glaset. Annars funkar det typ inte, sa Lisa och la sitt finger på glasets botten. Vi andra följde efter. -Finns det någon ande här, sa Lisa med tillgjord mörk röst så påminde om en skräckfilm. Det fick oss alla att brista ut i skratt. Håll kvar fingrarna, skrattade Lisa, annars fungerar det inte. -Vilket tur att vi har med en expert, skrattar jag och gav Lisa en menande blick. -Haha, om du har en examen i ouija så får du gärna ta över, skrattar hon. Men först vill jag se ett inramat diplom. Vi skrattade i flera minuter innan vi samlade oss och Lisa åter sa: -Finns det någon ande här så ge oss ett tecken. I en halv minut satt alla tysta och väntade på att något skulle hända. Jag tror inte att någon av oss förväntade oss att något skulle hända. Vi hade ryckts med i stämningen och lyssnade spänt samtidigt som vi tittade på spelbrädet. Så plötsligt hörde vi ett knackande. För en sekund stelnade vi till men Agnes kunde inte hålla minen utan avslöjade sig själv med ett fniss. -Ha ha, trodde du vi skulle gå på det eller?, frågade Clara. -Ni ville ha ett tecken och det fick ni, skämtade Agnes. -Jag tänker ta en rök-paus, någon som vill med?, frågade Sara som är den enda av oss som röker. Det slutade med att vi alla gick ut på min lilla balkong. Den friska, kyliga luften var ett skönt avbrott. Efter två cigg gick vi alla in igen. Jag slängde ett öga mot ouijabrädet och fick se glaset stå placerat över ”hej”. -Lämnade vi glaset på hej?, frågade jag de andra. -Vad pratar du om?, frågade Lisa. -Spelbrädet, sa jag. Lämnade vi glaset på ”hej”? Jag kom på mig själv med att låta irriterad och hoppades att ingen hörde det. -Det kanske är anden som säger hej, skrattade Agnes retsamt och de andra stämde in i skratt. Jag tog bort glaset och plockade med ett par andra glas ut till diskhon. -Therese och Lisa ska spela ett parti schack och vi slår vad om vem som vinner, ropar Clara inifrån tv-rummet. Vem satsar du på? -Therese, svarar jag snabbt. Lisa är för full för att ens veta hur pjäserna ska ställas upp. Jag hade delvis rätt. Lisa fick upp spelpjäserna men var inte nykter nog att minnas vilken spelpjäs som fick gå på vilket sätt. Partiet blev kort och efter en skål för vinnaren tyckte vi alla att det var dags att avsluta kvällen. Jag bar ut all disk till diskhon medan tjejerna tog på sig ytterkläderna. Sedan följde jag dem ner för trapporna och vinkade av dem vid busshållplatsen som låg 20-tal meter från min port. Kylan bet i kinderna och det var skönt att komma in i den varma lägenheten igen. Jag var trött och orkade inte bry mig om att borsta tänderna utan gick raka vägen till sovrummet. När jag passerade bordet där ouijabrädet låg kvar stod där ett glas. Glaset stod upp-och-ner rakt över ”hej”. Jag gick fram och tittade förbryllat på glaset. Jag var långt ifrån nykter men jag hade plockat ut alla glas till diskhon innan jag följt tjejerna ut. Obehaget som ouijabrädet åstadkom fyllde min kropp på nytt. Då tröttheten tog över ställde jag ner glaset på bordet med en övertalande tanke om att ”jag missade bara glaset, det har stått där hela tiden. Jag är för full för att minnas det bara”. Spelbrädet ville jag i alla fall inte se mer av så jag la in det i skåpet igen och stängde skåpdörren. Sedan gick jag in i sovrummet, klädde av mig och somnade på två minuter.
Ett ljud hade väckt mig. Det var mörkt i rummet och mitt huvud var tungt och snurrigt. -Kom hit kissen, lockade jag på katten då det måste ha varit henne jag hört. Som svar fick jag ett fräsande som kom utifrån hallen. Jag tände lampan för att se vad klockan var och kanske kunde jag även få svar på vad katten hade fräst åt. Ljuset av lampan stack i ögonen. När ögonen hade börjat vänja sig såg jag en svag skugga på väggen. Skuggans konturer bildade gestalten av en smal, människoliknande varelse. Men skuggan såg inte ut som skuggan från någon som stått framför lampan, för skuggan var inte alls så kompakt, utan snarare som skuggan från en tunn gardin som släpper igenom det mesta av ljuset. En svag skugga. Skuggan var rakt framför mig och jag kunde inte se något som orsakade den. Instinktivt kastade jag blicken mot garderobsdörren. Den stod öppen. Denna gången var jag inte säker på att jag stängt den. Mitt fokus flyttades tillbaka till skuggan. Om det var skuggan av en människa var det en kort människa. Smal, eller rättare sagt spinkig och armarna längs dess sidor såg oproportionerligt långa ut och fingrarna lika så. Eventuellt kan det ha varit naglar som fick fingrarna att se längre ut. Jag tog in dess utseende på några sekunder innan jag la märke till att skuggan inte kunde komma från något i rummet. Skuggan från en möbel rör sig inte. Det gjorde skuggan. Inte som en direkt rörelse, utan den var bara inte still. Som det lätta gunget som blir när en människa andas. Hela min kropp stelnade till och skräcken fyllde varje millimeter av mig. Jag slutade andas då jag var rädd att skuggan skulle lägga märke till mig. Jag utgick från att skuggan var något levande. Om det var skuggan eller det som måste orsaka skuggan som skrämde mig kunde jag inte reda ut. En skugga har ju alltid en källa, men skuggans källa skulle i så fall finnas framför mina ögon vilket den inte gjorde. Jag låg paralyserad av skräck i cirka en minut innan jag tog mod till mig att snabbt släcka och dra täcket över huvudet. Tack vare allt vin jag druckit under kvällen somnade jag om efter kanske en halvtimme.
Jag vaknade av att solen sken in på mig. Med en gång påmindes jag av nattens händelse. Hade det bara varit en dröm? Jag hoppades det men det hade varit alldeles för verklighetstroget för att vara en dröm. Vad kastar en skugga utan att synas? Tänkte jag och kände hur obehaget fick det att vändas i magen. Jag hade ingen lust att ligga kvar i sängen utan gick upp för att distrahera tankarna med att städa. Huvudvärken påminde mig om allt vin jag druckit kvällen innan. Jag gick fram till väggen där skuggan visat sig under natten. Nu lystes väggen upp av solljuset. Trots att jag sett samma beigea tapet varje dag synade jag den noga efter fläckar eller något annat som kunde förklara om nattens upplevelse trots allt hade varit en synvilla. Men inget. Jag gick fram till garderoben och stängde dörren med en bestämt smäll. Jag behövde kaffe. Mycket kaffe och en Alvedon. Så snart jag startat kaffebryggaren och gett katten mat gick jag in till vardagsrummet för att städa undan. Katten jamade godmorgon underifrån soffan. Då fick jag se det. Ouijabrädet stod på bordet med ett glas på. Jag visste att glaset var placerat på ”hej” redan innan jag kommit hela vägen fram till brädet. Jag hejdade mig i steget och tog sedan mod till mig och gick fram till brädet. Mycket riktigt stod glaset över ”hej”. Jag tog ett djup, långt andetag. Andades in... och ut. Sedan ryckte jag åt mig glaset och spelbrädet och gick ut i köket. Spelbrädet kastade jag ner i papperskorgen. Det var för stort och endast ena hörnet gick ner i sophinken men de sket jag i. Nu skulle det förbannade spelbrädet ut. Jag ringde min mamma samtidigt som jag kläde på mig och hällde upp kaffer i min termosmugg. Jag frågade mamma om hon var hemma och sa att jag inte hade något för mig idag så jag tänkte komma på besök. Sanningen var att jag inte stod ut med att vara hemma i lägenheten hela dagen. Inte efter det som hänt under natten. Jag började på riktigt tro att jag var galen. Mamma sa att hon var hemma hela dagen och om jag kom kunde vi äta en god middag ihop. Det skulle bli trevligt.
På bussen på väg till mamma försökte jag reda ut tankarna. Hade jag börjat gå i sömnen, fast att jag aldrig gjort det tidigare? Var det i sömnen jag hade plockat fram ouijabrädet från skåpet. Nä... det kändes inte troligt. Och varför placerades alla saker över ”hej”. Vadå hej? Vem eller var det kanske VAD vill säga hej? Och varför öppnas garderobsdörren jämt? Är det verkligen bara gångjärnen som har blivit slitna? Eller är det någon som öppnar dörren när jag inte är hemma? Varför beter sig katten så konstigt? Allt hade börjat med den där mysteri-boxen. Lådan hade varit väldigt tung när jag hämtade den. Men då jag öppnat den var varken lådan eller dess innehåll tungt. Jag drack mitt varma kaffe med rynkade ögonbryn. Jag var så irriterad men ännu mera rädd. Vad jag var rädd för visst jag ju inte ens. Skuggan jag sett under natten MÅSTE ha orsakats av något. Allt har en naturlig förklaring, även om man inte alltid ser den med en gång, mediterade jag för mig själv. Vem hade ens skickat ett spelbräde i en så stor låda? Hm... lådan hade varit tung... kunde det vara så att det funnits något mer i lådan... något som avsändaren hade velat bli av med... något som hade med ouijabrädet att göra? Kan brädet ha hämtat något från andra sidan som sedan följt med brädet hem till mig. Något som nu ville ha min uppmärksamhet... något som inte hör hemma i denna värld och därför inte syns? Kan något som inte syns ge en skugga...? Bussen stannade och jag vaknade upp ur mina tankar och skyndade mig av.
Jag hade en trevlig dag med mamma men jag kunde inte sluta tänka på att konstig som hänt det senaste. Mamma märkte att jag svävade iväg i tankarna och frågade flera gånger vad jag tänkte på. -Inget, försäkrade jag henne. Jag har sovit lite dåligt bara. Jag kunde inte förklara för henne om allt konstigt. Vad skulle jag säga? Att det kanske finns något i min lägenhet, att garderoben behöver nya gångjärn, katten beter sig konstigt och att jag glömt vart jag ställt mina vattenglas. Ingen människa håller väl koll på vart de ställer sina glas! Jag insåg hur paranoid jag skulle ha låtit om jag sagt detta högt. Jag ville inte oroa henne men jag passade ändå på att fråga om jag någon gång gått i sömnen som barn. -Nej, det kan jag aldrig minnas att du gjort. Varför undrar du det? Mamma tyckte såklart att det var en konstig sak att fråga apropå ingenting. -Nej, inget särskilt. Bara en grej jag och tjejerna pratade om igår, ljög jag för att avfärda samtalet.
Det hann bli kväll innan jag till slut tog bussen hem. För varje meter bussen åkte växte sig obehaget större i mig. Stegen upp för trappan var tunga och när jag vridit om nycklarna i låset tog jag ett djupt andetag och sa till mig själv: ”Skärp dig! Allting har en förklaring. Och spöken finns inte. Det vet du”. Sedan öppnade jag dörren och klev in i lägenheten. Allt var som vanligt och jag andades ut och kände mig dum som låtit tankarna spinna iväg. Nycklarna hängde jag i nyckelskåpet på väggen och ytterkläderna hängde jag av mig vid hatthyllan. När jag kom in i vardagsrummet såg jag ouijabrädet stå på bordet. Denna gången var det ett av mina halsband som låg på brädet. Det var ett av de smycken jag förvarade i badrummet vanligtvis. Nu låg det placerat över ”hej”. Blodet frös till is i ådrorna. Jag blev rasande över rädslan som fyllde mig och hanterade det genom att bestämt och hastigt ta upp spelbrädet och med full kraft bryta det på mitten över mitt knä. Jag la ihop de två halvorna och bröt det på nytt över knät. Med bestämda steg gick jag sedan ut i köket och slängde bitarna i sopphinken igen. Denna gången gick hela spelbrädet, rättare sagt bitarna av det, ner helt i sophinken. Jag tryckte till bitarna lite extra så att de tog emot i botten. -Jag är inte galen, mumlade jag irriterat till mig själv och styrde stegen tillbaka till vardagsrummet. Halsbandet satte jag runt halsen. Nu kunde det inte hamna på det dumma spelbrädet såvida ingen slet de från min hals, resonerade jag. Efter det tog jag en dusch och tvättade håret. Det var en kort dusch. Klockan var mycket och imorgon blev det en ny vecka. Efter duschen gjorde jag mig i ordning för kvällen och det sista jag tänkte göra var att släcka ner i lägenheten. Jag släckte i köket och gick vidare till vardagsrummet... Där, på bordet låg de trasiga ouijabrädet. Jag gick långsamt och tveksamt fram till det. De fyra bitarna låg tätt ihop som att någon försökt laga det men inte haft varken tejp eller lim för att fästa bitarna i varandra. Över ”hej” låg mina nycklar. I några sekunder stod jag helt mållös och gapade med blicken fäst på spelbrädet. Hur...? var allt mina tankar kunde forma. Min ilska hade inte försvunnit. Enda förklaringen till att ouijabrädet och allt annat konstigt är att någon är i min lägenhet och flyttar sakerna. Någon som jag inte ser. Som inte låter sig bli sedd. Genast bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Jag beväpnade mig med en stekpanna och ficklampa innan jag gick in till garderoben i sovrummet. Dörren stod på glänt. Med stekpannan redo att slå till vem, eller vad, som kunde finnas där inne lyste jag igenom garderoben. Jag flyttade på kläderna för att försäkra mig om att det var tomt. Det var det. Efter att ha sökt igenom hela lägenheten lyste jag igenom garderoben en gång till. Hela tiden med stekpannan i högsta hugg. Nu andades jag ut och slappnade av för första gången sedan jag kommit hem. Det var ingen i min lägenhet. Bara jag och katten. Och dörren var låst. Hade det varit någon här var den inte det längre. För säkerhets skull lät jag några lampor vara tända när jag gick och lade mig.
Vettskrämd vaknade jag upp. Jag vet inte vad som väckt mig men jag var säker på att något var fel. Försiktigt sträckte jag ut armen och letade upp lampknappen som tände sänglampan. 03.00 visade klockan. Paniken sköt igenom mig då jag plötsligt insåg att sänglampan var en av de lampor jag lämnat tänd. Sakta vred jag på huvudet för att se ut över rummet. Framför sängen såg jag samma skugga jag sett natten innan. Den var ännu mer obehaglig än jag mindes den. Med sina långa smala armar. Skuggan var fortfarande svag som från en tunn gardin. Skuggan rörde sig mot mig. Den sträckte sina oproportionerligt långa knotiga fingrar mot mig. Jag höll andan och hjärnan kunde inte formulera en enda tanke. Skräcken paralyserade mig. Skuggan tog ytligare ett steg närmre. Med armarna sträckta mot mig tog den sig över sänggaveln och kröp sakta mot mig. När den kommit fram till min bröstkorg sträckte den på sig, lutat över mig. De knotiga fingrarna kom närmre mitt ansikte... Jag måste ha svimmat för plötsligt vaknade jag upp med ett ryck. Jag drog häftigt efter andan medan jag kastade mig efter lampknappen. Lampans ljus kastade ett skarpt ljus över rummet. Tomt. Förvirrad och skräckslagen som jag var kastade jag mig ut i köket och greppade stekpannan jag lämnat framme från kvällen. Jag kollade först att dörren var låst. Sedan sökte jag igenom lägenheten säkert tio gånger utan att hitta något. Inget ovanligt alls. Bara katten som jamade under soffan.
Nu är klockan 05.48 och jag är inne på min åttonde kopp kaffe. Om en timme ska jag ringa till jobbet och sjukskriva mig för dagen. Idag ska jag göra mig av med ouijabrädet för gott. De fyra bitarna ligger fortfarande på soffbordet framför mig. Prydligt och tätt intill varandra. Ditlagda av den där hemska saken. Min ytterdörr har varit låst hela natten och jag vet att det inte är något som varken kommit in eller gått ut genom den. Om skuggan som anföll mig är en ond demon, ett spöke, en poltergais eller något annat vet jag inte. Jag bryr mig inte. Vad det än är så är det av ondo. Jag känner det i varje nerv i kroppen. Min rimligaste gissning är att personen som skickade ouijabrädet till mig hade framkallat något som inte hör hemma i vår värld. Något som följde med i lådan till mig. Så fort affärerna öppnar ska jag åka och köpa tändvätska och sedan ta mig ut i skogen och bränna ouijabrädet. Jag sväljer den sista klunken kaffe, vänder koppen upp och ner, placerar den över ordet ”hej då” och säger högt och tydligt ”HEJ DÅ”.
0
submitted by Jezii_ to sweden [link] [comments]


2018.12.23 15:28 Jezii_ Spökhistori: Vad köpte jag på nätet?

Jag har skrivit en spökhistoria och behöver lite feedback. Jag är ingen van skribent men gillar att skriva och vill bli bättre. Detta är en fiktiv berättelse och jag kallar den: Vad köpte jag på nätet?

Har du hört talas om ”mysteri-box”? Du vet, en sån där låda du kan köpa på e-bay och liknande e-handelssidor, med ett okänt innehåll. Kort sagt så köper du en låda utan att veta vad den innehåller. Du får sedan en överraskning när du får hem lådan och öppnar den. Denna berättelse kommer handla om en sådan låda.
Först ska jag kort berätta vem jag är. Jag är en 25-årig tjej som bor i en småstad. Bortsett från min katt bor jag ensam i en hemtrevlig lägenhet. På dagarna har jag ett kontorsjobb och på min fritid träffar jag ofta vänner eller familj. Det är ett helt normalt och ganska stillsamt liv. I alla fram tills nu.
Det hela började en helt vanlig kväll. Jag låg i soffan med Youtube spelandes på TV-skärmen, men surfade mest på mobilen, trött efter dagen jobb. På TV:n rullade Youtube-klipp efter Youtube-klipp då jag för längesedan slutat köa klipp jag ville se. Plötsligt fångade ljudet från TV:n min uppmärksamhet och jag tittade upp. Det visade sig att det glada skriket från en Youtuber var reaktionen av att öppna en mysteri-box. Efter att ha sett ytterligare ett par klipp med Youtubers som öppnade sina mysteri-box framför kameran blev jag lite sugen på att själv klicka hem en. Jag tänkte att det kunde vara en kul grej. Kul grej... Om jag bara hade vetat...
Efter några dagar hade jag nästan glömt bort mitt köp men blev glatt överraskad när jag efter jobbet såg att jag fått ett sms om att jag hade ett paket att hämta. På vägen hem svängde jag förbi mitt postombud för att hämta ut paketet. Det är alltid mycket folk som ska hämta ut paket efter 16-tiden; alla på väg hem efter jobbet. Under tiden jag väntade på min tur fantiserade jag om vad som kunde finnas i låda. Jag hade betalt 300kr för den, vilket jag tycket var en lagom summa för att lådans innehåll skulle vara mer än bara billig skit, samtidigt som jag hade råd att förlora pengarna om det visade sig att innehållet var skit. -Nr: 42!, ropades ut och jag vaknade till ur mina fantasier och gick fram till disken för att uträtta mitt ärende. Efter flera minuters letande kom killen i butiken tillbaka från lagret med ett stort paket på en vagn. -OJ, det var större än jag förväntat mig, utbrast jag när jag såg paketet. Lådan var över 1x1 meter och minst lika hög. Jag var tacksam över att jag fick låna vagnen för att rulla ut paketet till bilen. Jävlar vad tungt, tänkte jag när jag lyfte in lådan i bagageutrymmet på bilen. Är det en IKEA-möbel eller vad kan det vara?, undrade jag och min nyfikenhet växte sig ännu större.
Efter att jag med lite möda fått in paketet i min lägenhet pustade jag ut och hängde av mig jackan, skorna, nycklarna och handväskan. -Nu ska vi se vad det är för mysteri-box, sa jag för mig själv då jag hämtade en kniv i köket för att skära upp tejpen som täckte lådans öppning. Min katt kom nyfiket fram för att lukta på lådan. -Den som packade har då verkligen inte snålat med tejpen, sa jag till katten samtidigt som jag skar genom tejpens alla lager. Helt plötsligt fräste katten till och sprang iväg från lådan i rasande fart. Jag har aldrig sett min annars så lugna katt fräsa åt något på det sättet, så jag sprang efter henne in i köket. Hon satt och tryckte under en stol och ville inte prata med mig. Ja, ja... tänkte jag och gick ut i hallen för att äntligen få se vad lådan innehöll. När jag kom ut till lådan var kartongkanterna uppvikta. Hmm... vek jag upp lådans kanter? Ja, det gjorde jag väl utan att tänka på det, antog jag. Jag tittade ner i lådan och förvånades över vad jag såg. I botten låg ett ouijabräde. ENDAST ett ouijabrädet. Jag plockade upp brädet och kliade mig i huvudet. Jag vägde brädet i handen och det vägde inte mer än vad man kan förvänta sig att ett spelbräde som är som ett A3-papper i storlek och ca 0,5cm tjockt. Jag tittade ner i lådan och undersöker det tomma utrymmet med handen för att sedan väga ouijabrädet en gång till i handen. Förbryllad la ner spelbrädet på golvet för att lyfta lådan, för att se om det var lådan i sig som hade varit så tung. Ännu mer förvånad och fundersam blev jag när jag efter flera lyft konstaterat att lådan inte vägde mer än en vanlig papplåda. Men paketet hade ju vart så tungt att bära in... visst hade det det... jag stod och stirrade på lådan ett tag och funderade på om jag blivit galen då jag inte kunde förstå varför det inte fanns någon förklaring till lådans vikt som plötslig minskat. Sedan bestämde jag mig för att laga lite mat och släppa mysteriet med lådan. Jag var nog bara trött efter att jag stirrat på en datorskräm hela dagen. Jag ser mig själv som en förnuftig person och tror att allt har en naturlig förklaring även om man inte ser den på en gång. Därför tänkte jag att mysteriet inte var något att grubbla sig gråhårig över.
Efter maten tog jag mig en ordentligare titt på ouijabrädet som funnits i lådan. Det hade alfabetets bokstäver i två prydliga rader, orden ”ja”, ”nej”, ”hej” och ”hejdå”, inramat av en mönstrad ram mot den ljusa bakgrunden. Det var allt. Spelbrickan, alltså den plattan som ska ligga på spelbrädet och som deltagarna ska lägga sina fingrar på, hade inte följt med. Tur att jag inte betalade mer för lådan, tänkte jag. Men det kunde bli kul att prova brädet under en spelkväll i framtiden tänkte jag samtidigt. Jag och mina vänner hade ofta spelkvällar då vi drack vin och spelade brädspel, vilket framåt småtimmarna kunde sluta hur som helst. Antingen blev någon osams över reglarna i Monopol eller så så firade vi alla att vi vunnit då ingen var nykter nog att veta vems tur det var i fia-med-knuff.
Den natten sov jag oroligt och när jag vaknade var jag allt annat än utsövd. Trött gick jag upp för att starta kaffebryggaren och ge katten mat, allt enligt min inövade morgonrutin. Katten som alltid kommer till matskålen så fort hon hör ljudet av kylskåpet som öppnas kom inte denna morgon. Istället hittade jag henne under soffan där hon verkade ha spenderat natten. Efter att ha sträckt in handen och klappat henne tänkte jag att jag skulle ha lite koll på henne så hon inte var sjuk. Detta beteende var inte likt henne. Efter att jag fått i mig lite frukost begav jag mig till jobbet.
När jag kom hem den dagen fick jag en konstig känsla så fort jag kom in i lägenheten. En känsla av att jag inte var ensam. Jag skakade av mig känslan och gick istället för att titta i kattens matskålar. Hon hade ätit upp mjuk-maten och även en del av torrfodret. Skönt, då verkar hon inte vara sjuk fast att hon bettet sig lite märkligt. Senare på kvällen skulle jag leta fram rena kläder till morgondagen. Garderobsdörren stod på glänt vilket det ofta gjorde då jag slarvade med att stänga den. På golvet av garderoben låg en klänning som halkat av sin galge. Eftersom det var en av mina finare klänningar som hängde längst in i garderoben var det egentligen lite konstigt att den halkat av galgen då jag inte varit så långt in i garderoben och rotat på länge. Utan att tänka nämnvärt på det plockade jag upp klänningen och hängde tillbaka den på en ledig galge. Efter att ha plockat fram kläder stängde jag garderobsdörren så att det skulle se lite städat och ordningsamt ut.
Denna natten sov jag bra, bortsett från att jag vaknat till ett par gånger av att jag hört ljud. Eftersom katten är vaken större delen av nätterna somnade jag om på en gång då jag visste att ljuden bara berodde på min fyrbenta hårboll. På morgonen ville jag minnas att ljuden som väckt mig hade påmint om fotsteg. Men jag visste ju att det bara hade varit katten. Hennes små tassar måste blandats med mina drömmar och fått mig att minnas något annat än verkligheten. Katten låg även denna morgon under soffan men kom tveksamt fram till matskålarna när frukosten serverats. Efter att ha ätit lite sprang hon in under soffan igen. Innan jag åkte till jobbet bestämde jag mig för att hämta en halsduk i garderoben då termometern visade att temperaturen var betydligt kallare än gårdagen. Garderobsdörren stod på glänt idag igen. Konstig... jag var säker på att jag stängt den dagen innan. Men kanske hade jag slarvat och den glidit upp de centimeterna den stod öppen. Jag ryckte åt mig en grå halsduk och begav mig ut i kylan.
Återigen fick jag en konstig känsla då jag kom hem denna dag. Jag kanske börjar bli sjuk eller något, tänkte jag, för att sedan leta efter katten och se hur hon mådde. Hon kröp ut från soffan för att sedan göra mig sällskap i köket då jag lagade mat. Under tiden jag åt skrev jag med mina vänner i våran gruppchatt. Lisa undrade vad vi alla hade för oss i helgen. Jag kom då att tänka på mitt ouijabräde och föreslog att vi skulle ha spelkväll hemma hos mig. Då alla tyckte att det var en bra ide bestämde vi att vi skulle ses hos mig på lördagskvällen.
Denna natten sov jag oroligt igen. Jag väcktes av ett ljud jag inte kunde identifiera och när jag tände lampan tyckte jag mig se en skugga i dörröppningen till sovrummet. Skuggan såg ut att vara från en människa men jag såg den endast en sekund då den försvann i riktning mot köket. Jag blev osäker på om det var mina trötta ögon och faktumet att jag var yrvaken som fått mig att se fel. Inte kunde jag ha sett en skugga av någon. Min rationella del av hjärnan tänkte att det var nog bara katten som i skenet av lampan fått en skugga mycket större än hennes verkliga storlek. Men känslan av att jag faktiskt sett en människoliknande skugga förbryllade mig så mycket att jag reste mig upp och gick ut i hallen och tände lampan. Jag var inte rädd att det skulle vara någon i lägenheten. Som sagt så tror jag att allt har en naturlig förklaring och därför ville jag se om det var katten som var uppe och gick. Kunde jag bara se att det var hon skulle jag kunna somna om utan att tänka mer på saken. -Hallå gumma?, frågade jag och tittade runt utan att se henne. Är det du som är uppe och går? Hon svarade med ett jamande som kom från soffan. Jag gick till in i vardagsrummet och böjde mig ner och sträckte in handen under soffan. När min hand strök över hennes mjuka päls hörde jag ett svagt spinnande från henne. Hon måste sprungit in och lagt sig här precis nu antog jag. Jag gick ut i köket för att passa på att dricka ett glas vatten, mest eftersom jag ändå var uppe. När jag åter gick mot sovrummet kom katten efter för att göra mig sällskap. När jag lade mig ner och drog upp täcket upptäckte jag att katten stannat upp och stirrade med skarp blick på den halvöppna garderobsdörren. Djupt inne i den lilla kattkroppen hörde jag ett morrande formas. Ljudet steg och blev till ett fräsande som följdes av att hon sprang ut i vardagsrummet och jag hörde hur hon klämde sig in under soffan. Jag förstod inte vad som flugit i henne.
Nattens uppvaknande hade fått mig att vara extra seg denna fredag. När jag till slut kom hem efter veckans jobb bestämde jag mig för att beställa pizza istället för att laga mat. Det var ju trots allt helg nu, så då kunde jag äta skräpmat utan att skämmas. Medan jag väntade på att pizzan skulle levereras städade jag inför spelkvällen och gästerna som skulle komma dagen efter. När jag skulle flytta på ouijabrädet som blivit liggandes på bordet fick jag se ett glas som stod på brädet. Jag kunde inte minnas att jag satt något glas på brädet men måste ställt ifrån mig det utan att tänka på det. Det var antagligen vattenglaset från natten då jag varit yrvaken och förvirrad. När jag pockade upp glaset fick jag se att det stod placerat precis över order ”hej” på spelbrädet. Jag skrattade till för mig själv. Lite ironiskt att jag satt glaset så perfekt över ”hej”. -Hej, finns det några spöken här, sa jag med löjlig röst och skrattade igen. ouijabrädet lade jag in i mitt skåp bland alla de andra brädspelen. Jag fortsatte städningen med att plocka upp en tröja från golvet som jag kastade in i garderoben. Samtidigt som jag stängde garderobsdörren plingade dörrklockan och jag skyndade dit för att få min efterlängtade pizza.
På lördagsmorgonen sov jag ut. Efter att ha legat vaken en stund lockade jag på katten. Det var en av våra rutiner att hon kom in och la sig i sängen när jag hade sovmorgon. Jag valde att tro att hon tyckte det var lika mysigt som jag med morgonmys, men egentligen ville hon nog få upp mig ur sängen så att jag skulle ge henne mat. Men denna morgon kom hon inte. Jag hörde henne jama ute i köket men in till sovrummet ville hon inte komma. Efter ytterligare en stund i sängen gick jag till slut upp. Då fick jag se att garderobsdörren åter stod öppen. Börjar gångjärnen bli slitna eller vad är det som gör att dörren inte längre håller sig stängd? Jag stängde dörren och kontrollerade att det klickade till innan jag ryckte i den för att känna att den var ordentligt stängd och inte kunde glida upp. Jag kan irritera mig onödigt mycket på sådana små saker som en dörr som glider upp om man slarvar att stänga den. Men nu var dörren i alla fall stängd ordentligt.
Efter frukosten gjorde jag mig i ordning för att gå ut och göra lite ärenden. Bland annat skulle jag köpa kex och ost till kvällen. Jag behövde även ta en sväng förbi systembolaget för att köpa en bag-in-box inför spelkvällen. När jag stod framför spegeln i badrummet och tog på mig mina smycket märkte jag att min silverring var borta. Jag har en liten skål med lock vid handfatet där jag förvarar de smycken som jag oftast använder. Där förvarar jag min silverring som jag fått av Lisa och Agnes när jag fyllt 20. Men nu var den inte där. Jag kunde inte förstå vart den tagit vägen. Den låg alltid där om den inte satt på mitt finger. Det var en ganska enkel ring med sparsam utsmyckning, men det var min favorit. Jag letade en stund för att försäkra mig om att den inte låg utanför skålen eller i burken med hårsnoddar. Men jag hittade den ingenstans. Fundersam fortsatte jag sätta upp håret innan jag gav mig ut för att fixa mina ärenden.
Efter att ha uträttat mina ärenden spenderade jag eftermiddagen med att kolla på film. När det blev dags att byta från mysbyxor till något finare för kvällen fann jag åter igen garderobsdörren öppen. -Va-fan, svor jag för mig själv. Jag stängde ju dig... dörrjävel... muttrade jag medan jag valde bland jeansen som hängde på galgarna.
När klockan var lite efter sex plingade det på dörren och Lisa stod med ett stort leende och en systemetkasse i handen. Vi hade precis hällt upp var sitt glas vin när det plingade igen och Agnes och Sara gjorde oss sällskap. Det dröjde inte länge innan Clara och Therese hade anslutit. Ett par timmar senare hade vi ätit ost och kex, pratat om allt och inget och druckit vin så att vi alla var fnittriga. -Nu är det dags att vi spelar något!, utbrast Therese som alltid var full av energi. -Vad vill ni spela?, frågade jag medan jag gick mot skåpet där alla mina brädspel låg. Jag hade inte berättat för tjejerna om mysteri-boxen jag köpt, eller om ouijabrädet. Det hade bara inte blivit av. När jag öppnade skåpet såg jag genast ouijabrädet jag lagt in kvällen innan. På brädet låg min silverring som saknades från badrummet. Jag frös till i hela kroppen när jag såg ringen ligga placerad perfekt över ”hej”. Ringen ramade in ordet på ett sätt som krävt att den som lagt ringen där placerat den med vilje och med viss precision. HUR FAN HAMNADE RINGEN DÄR?!, undrade jag. Nog för att jag blivit lite virrig och glömsk de senaste dagarna... men jag var helt, HELT säker på att det inte var jag som lagt ringen där. Det fanns ingen annan som kunde gjort det heller. Men det måste ha varit någon annan... hur hamnade den annars där. Snabbt ryckte jag åt mig ringen och satte den på mitt finger. -Åh, ett ouijabräde! Det måste vi prova! Lisa sträckte sig framför mig för att få tag på spelbrädet upprymd över fyndet. Efter att ha upptäckt ringen på spelbrädet var jag inte det minsta sugen på att prova brädet. -Spelbrickan man ska ha på brädet saknas, sa jag i ett försök att förhindra spelet. -Det gör väl inget, vi kan ta ett glas eller något, kontrade Lisa. Obehaget steg i min kropp. -Då blir det ju inte på riktigt, sa jag och försökte dölja obehaget och skräcken som infunnit sig i mig. Jag tog spelbrädet från Lisa och lade det ovanpå det axelhöga skåpet för att snabbt säga: -Vad sägs som en omgång Trivial pursuit? Det var det första spelet jag sett i skåpet och jag spelade gärna vad som helst, så länge det inte var ouija. Sagt och gjort så spenderades kommande timme med en omgång Trivial pursuit och ännu mera vin. Efter det blev det några glas till och tre omgångar Alias. Vi hade det riktigt trevligt och stämningen var på topp. Alla vara vid det här laget ganska berusade vilket resulterade i oavbrutet skratt åt saker som i nyktert tillstånd inte hade varit särskilt roligt. Lisa kom tillbaka från toan med ouijabrädet i sin hand. -När jag var på toa hände det något konstigt, sa hon ganska allvarlig. -Vad då?, frågade Agnes och Sara i kör. -Det kom ett spöke och sa att vi måste spela ouija. Lisa tappade masken och skrattade ut de sista ordet i meningen vilket resulterade i att vi andra brast i gapskratt vi också. Jag också. Det var förmodligen vinet och den goda stämningen som fått obehaget över ouijabrädet att försvinna. I denna stund mindes jag nog inte ens ringen jag hittat där tidigare på kvällen. Hur som helst så protesterade jag inte mot att spela denna gång. Agnes drack upp det sista av sin GT och vände glaset upp och ner på brädet. -Hur börjar vi?, frågade hon då hon svalt den stora klunken. -Vi säger hej. Antar jag? Clara tittar på oss andra för att se om någon hade invändningar. -Vi måste fråga om det finns någon ande här. Och be den om ett tecken! Nästan vrålar Therese ut. Therese blir oftast ännu mer energisk än vanligt då hon får alkohol i sig. -Och alla måste ha fingrarna på glaset. Annars funkar det typ inte, sa Lisa och la sitt finger på glasets botten. Vi andra följde efter. -Finns det någon ande här, sa Lisa med tillgjord mörk röst så påminde om en skräckfilm. Det fick oss alla att brista ut i skratt. Håll kvar fingrarna, skrattade Lisa, annars fungerar det inte. -Vilket tur att vi har med en expert, skrattar jag och gav Lisa en menande blick. -Haha, om du har en examen i ouija så får du gärna ta över, skrattar hon. Men först vill jag se ett inramat diplom. Vi skrattade i flera minuter innan vi samlade oss och Lisa åter sa: -Finns det någon ande här så ge oss ett tecken. I en halv minut satt alla tysta och väntade på att något skulle hända. Jag tror inte att någon av oss förväntade oss att något skulle hända. Vi hade ryckts med i stämningen och lyssnade spänt samtidigt som vi tittade på spelbrädet. Så plötsligt hörde vi ett knackande. För en sekund stelnade vi till men Agnes kunde inte hålla minen utan avslöjade sig själv med ett fniss. -Ha ha, trodde du vi skulle gå på det eller?, frågade Clara. -Ni ville ha ett tecken och det fick ni, skämtade Agnes. -Jag tänker ta en rök-paus, någon som vill med?, frågade Sara som är den enda av oss som röker. Det slutade med att vi alla gick ut på min lilla balkong. Den friska, kyliga luften var ett skönt avbrott. Efter två cigg gick vi alla in igen. Jag slängde ett öga mot ouijabrädet och fick se glaset stå placerat över ”hej”. -Lämnade vi glaset på hej?, frågade jag de andra. -Vad pratar du om?, frågade Lisa. -Spelbrädet, sa jag. Lämnade vi glaset på ”hej”? Jag kom på mig själv med att låta irriterad och hoppades att ingen hörde det. -Det kanske är anden som säger hej, skrattade Agnes retsamt och de andra stämde in i skratt. Jag tog bort glaset och plockade med ett par andra glas ut till diskhon. -Therese och Lisa ska spela ett parti schack och vi slår vad om vem som vinner, ropar Clara inifrån tv-rummet. Vem satsar du på? -Therese, svarar jag snabbt. Lisa är för full för att ens veta hur pjäserna ska ställas upp. Jag hade delvis rätt. Lisa fick upp spelpjäserna men var inte nykter nog att minnas vilken spelpjäs som fick gå på vilket sätt. Partiet blev kort och efter en skål för vinnaren tyckte vi alla att det var dags att avsluta kvällen. Jag bar ut all disk till diskhon medan tjejerna tog på sig ytterkläderna. Sedan följde jag dem ner för trapporna och vinkade av dem vid busshållplatsen som låg 20-tal meter från min port. Kylan bet i kinderna och det var skönt att komma in i den varma lägenheten igen. Jag var trött och orkade inte bry mig om att borsta tänderna utan gick raka vägen till sovrummet. När jag passerade bordet där ouijabrädet låg kvar stod där ett glas. Glaset stod upp-och-ner rakt över ”hej”. Jag gick fram och tittade förbryllat på glaset. Jag var långt ifrån nykter men jag hade plockat ut alla glas till diskhon innan jag följt tjejerna ut. Obehaget som ouijabrädet åstadkom fyllde min kropp på nytt. Då tröttheten tog över ställde jag ner glaset på bordet med en övertalande tanke om att ”jag missade bara glaset, det har stått där hela tiden. Jag är för full för att minnas det bara”. Spelbrädet ville jag i alla fall inte se mer av så jag la in det i skåpet igen och stängde skåpdörren. Sedan gick jag in i sovrummet, klädde av mig och somnade på två minuter.
Ett ljud hade väckt mig. Det var mörkt i rummet och mitt huvud var tungt och snurrigt. -Kom hit kissen, lockade jag på katten då det måste ha varit henne jag hört. Som svar fick jag ett fräsande som kom utifrån hallen. Jag tände lampan för att se vad klockan var och kanske kunde jag även få svar på vad katten hade fräst åt. Ljuset av lampan stack i ögonen. När ögonen hade börjat vänja sig såg jag en svag skugga på väggen. Skuggans konturer bildade gestalten av en smal, människoliknande varelse. Men skuggan såg inte ut som skuggan från någon som stått framför lampan, för skuggan var inte alls så kompakt, utan snarare som skuggan från en tunn gardin som släpper igenom det mesta av ljuset. En svag skugga. Skuggan var rakt framför mig och jag kunde inte se något som orsakade den. Instinktivt kastade jag blicken mot garderobsdörren. Den stod öppen. Denna gången var jag inte säker på att jag stängt den. Mitt fokus flyttades tillbaka till skuggan. Om det var skuggan av en människa var det en kort människa. Smal, eller rättare sagt spinkig och armarna längs dess sidor såg oproportionerligt långa ut och fingrarna lika så. Eventuellt kan det ha varit naglar som fick fingrarna att se längre ut. Jag tog in dess utseende på några sekunder innan jag la märke till att skuggan inte kunde komma från något i rummet. Skuggan från en möbel rör sig inte. Det gjorde skuggan. Inte som en direkt rörelse, utan den var bara inte still. Som det lätta gunget som blir när en människa andas. Hela min kropp stelnade till och skräcken fyllde varje millimeter av mig. Jag slutade andas då jag var rädd att skuggan skulle lägga märke till mig. Jag utgick från att skuggan var något levande. Om det var skuggan eller det som måste orsaka skuggan som skrämde mig kunde jag inte reda ut. En skugga har ju alltid en källa, men skuggans källa skulle i så fall finnas framför mina ögon vilket den inte gjorde. Jag låg paralyserad av skräck i cirka en minut innan jag tog mod till mig att snabbt släcka och dra täcket över huvudet. Tack vare allt vin jag druckit under kvällen somnade jag om efter kanske en halvtimme.
Jag vaknade av att solen sken in på mig. Med en gång påmindes jag av nattens händelse. Hade det bara varit en dröm? Jag hoppades det men det hade varit alldeles för verklighetstroget för att vara en dröm. Vad kastar en skugga utan att synas? Tänkte jag och kände hur obehaget fick det att vändas i magen. Jag hade ingen lust att ligga kvar i sängen utan gick upp för att distrahera tankarna med att städa. Huvudvärken påminde mig om allt vin jag druckit kvällen innan. Jag gick fram till väggen där skuggan visat sig under natten. Nu lystes väggen upp av solljuset. Trots att jag sett samma beigea tapet varje dag synade jag den noga efter fläckar eller något annat som kunde förklara om nattens upplevelse trots allt hade varit en synvilla. Men inget. Jag gick fram till garderoben och stängde dörren med en bestämt smäll. Jag behövde kaffe. Mycket kaffe och en Alvedon. Så snart jag startat kaffebryggaren och gett katten mat gick jag in till vardagsrummet för att städa undan. Katten jamade godmorgon underifrån soffan. Då fick jag se det. Ouijabrädet stod på bordet med ett glas på. Jag visste att glaset var placerat på ”hej” redan innan jag kommit hela vägen fram till brädet. Jag hejdade mig i steget och tog sedan mod till mig och gick fram till brädet. Mycket riktigt stod glaset över ”hej”. Jag tog ett djup, långt andetag. Andades in... och ut. Sedan ryckte jag åt mig glaset och spelbrädet och gick ut i köket. Spelbrädet kastade jag ner i papperskorgen. Det var för stort och endast ena hörnet gick ner i sophinken men de sket jag i. Nu skulle det förbannade spelbrädet ut. Jag ringde min mamma samtidigt som jag kläde på mig och hällde upp kaffer i min termosmugg. Jag frågade mamma om hon var hemma och sa att jag inte hade något för mig idag så jag tänkte komma på besök. Sanningen var att jag inte stod ut med att vara hemma i lägenheten hela dagen. Inte efter det som hänt under natten. Jag började på riktigt tro att jag var galen. Mamma sa att hon var hemma hela dagen och om jag kom kunde vi äta en god middag ihop. Det skulle bli trevligt.
På bussen på väg till mamma försökte jag reda ut tankarna. Hade jag börjat gå i sömnen, fast att jag aldrig gjort det tidigare? Var det i sömnen jag hade plockat fram ouijabrädet från skåpet. Nä... det kändes inte troligt. Och varför placerades alla saker över ”hej”. Vadå hej? Vem eller var det kanske VAD vill säga hej? Och varför öppnas garderobsdörren jämt? Är det verkligen bara gångjärnen som har blivit slitna? Eller är det någon som öppnar dörren när jag inte är hemma? Varför beter sig katten så konstigt? Allt hade börjat med den där mysteri-boxen. Lådan hade varit väldigt tung när jag hämtade den. Men då jag öppnat den var varken lådan eller dess innehåll tungt. Jag drack mitt varma kaffe med rynkade ögonbryn. Jag var så irriterad men ännu mera rädd. Vad jag var rädd för visst jag ju inte ens. Skuggan jag sett under natten MÅSTE ha orsakats av något. Allt har en naturlig förklaring, även om man inte alltid ser den med en gång, mediterade jag för mig själv. Vem hade ens skickat ett spelbräde i en så stor låda? Hm... lådan hade varit tung... kunde det vara så att det funnits något mer i lådan... något som avsändaren hade velat bli av med... något som hade med ouijabrädet att göra? Kan brädet ha hämtat något från andra sidan som sedan följt med brädet hem till mig. Något som nu ville ha min uppmärksamhet... något som inte hör hemma i denna värld och därför inte syns? Kan något som inte syns ge en skugga...? Bussen stannade och jag vaknade upp ur mina tankar och skyndade mig av.
Jag hade en trevlig dag med mamma men jag kunde inte sluta tänka på att konstig som hänt det senaste. Mamma märkte att jag svävade iväg i tankarna och frågade flera gånger vad jag tänkte på. -Inget, försäkrade jag henne. Jag har sovit lite dåligt bara. Jag kunde inte förklara för henne om allt konstigt. Vad skulle jag säga? Att det kanske finns något i min lägenhet, att garderoben behöver nya gångjärn, katten beter sig konstigt och att jag glömt vart jag ställt mina vattenglas. Ingen människa håller väl koll på vart de ställer sina glas! Jag insåg hur paranoid jag skulle ha låtit om jag sagt detta högt. Jag ville inte oroa henne men jag passade ändå på att fråga om jag någon gång gått i sömnen som barn. -Nej, det kan jag aldrig minnas att du gjort. Varför undrar du det? Mamma tyckte såklart att det var en konstig sak att fråga apropå ingenting. -Nej, inget särskilt. Bara en grej jag och tjejerna pratade om igår, ljög jag för att avfärda samtalet.
Det hann bli kväll innan jag till slut tog bussen hem. För varje meter bussen åkte växte sig obehaget större i mig. Stegen upp för trappan var tunga och när jag vridit om nycklarna i låset tog jag ett djupt andetag och sa till mig själv: ”Skärp dig! Allting har en förklaring. Och spöken finns inte. Det vet du”. Sedan öppnade jag dörren och klev in i lägenheten. Allt var som vanligt och jag andades ut och kände mig dum som låtit tankarna spinna iväg. Nycklarna hängde jag i nyckelskåpet på väggen och ytterkläderna hängde jag av mig vid hatthyllan. När jag kom in i vardagsrummet såg jag ouijabrädet stå på bordet. Denna gången var det ett av mina halsband som låg på brädet. Det var ett av de smycken jag förvarade i badrummet vanligtvis. Nu låg det placerat över ”hej”. Blodet frös till is i ådrorna. Jag blev rasande över rädslan som fyllde mig och hanterade det genom att bestämt och hastigt ta upp spelbrädet och med full kraft bryta det på mitten över mitt knä. Jag la ihop de två halvorna och bröt det på nytt över knät. Med bestämda steg gick jag sedan ut i köket och slängde bitarna i sopphinken igen. Denna gången gick hela spelbrädet, rättare sagt bitarna av det, ner helt i sophinken. Jag tryckte till bitarna lite extra så att de tog emot i botten. -Jag är inte galen, mumlade jag irriterat till mig själv och styrde stegen tillbaka till vardagsrummet. Halsbandet satte jag runt halsen. Nu kunde det inte hamna på det dumma spelbrädet såvida ingen slet de från min hals, resonerade jag. Efter det tog jag en dusch och tvättade håret. Det var en kort dusch. Klockan var mycket och imorgon blev det en ny vecka. Efter duschen gjorde jag mig i ordning för kvällen och det sista jag tänkte göra var att släcka ner i lägenheten. Jag släckte i köket och gick vidare till vardagsrummet... Där, på bordet låg de trasiga ouijabrädet. Jag gick långsamt och tveksamt fram till det. De fyra bitarna låg tätt ihop som att någon försökt laga det men inte haft varken tejp eller lim för att fästa bitarna i varandra. Över ”hej” låg mina nycklar. I några sekunder stod jag helt mållös och gapade med blicken fäst på spelbrädet. Hur...? var allt mina tankar kunde forma. Min ilska hade inte försvunnit. Enda förklaringen till att ouijabrädet och allt annat konstigt är att någon är i min lägenhet och flyttar sakerna. Någon som jag inte ser. Som inte låter sig bli sedd. Genast bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Jag beväpnade mig med en stekpanna och ficklampa innan jag gick in till garderoben i sovrummet. Dörren stod på glänt. Med stekpannan redo att slå till vem, eller vad, som kunde finnas där inne lyste jag igenom garderoben. Jag flyttade på kläderna för att försäkra mig om att det var tomt. Det var det. Efter att ha sökt igenom hela lägenheten lyste jag igenom garderoben en gång till. Hela tiden med stekpannan i högsta hugg. Nu andades jag ut och slappnade av för första gången sedan jag kommit hem. Det var ingen i min lägenhet. Bara jag och katten. Och dörren var låst. Hade det varit någon här var den inte det längre. För säkerhets skull lät jag några lampor vara tända när jag gick och lade mig.
Vettskrämd vaknade jag upp. Jag vet inte vad som väckt mig men jag var säker på att något var fel. Försiktigt sträckte jag ut armen och letade upp lampknappen som tände sänglampan. 03.00 visade klockan. Paniken sköt igenom mig då jag plötsligt insåg att sänglampan var en av de lampor jag lämnat tänd. Sakta vred jag på huvudet för att se ut över rummet. Framför sängen såg jag samma skugga jag sett natten innan. Den var ännu mer obehaglig än jag mindes den. Med sina långa smala armar. Skuggan var fortfarande svag som från en tunn gardin. Skuggan rörde sig mot mig. Den sträckte sina oproportionerligt långa knotiga fingrar mot mig. Jag höll andan och hjärnan kunde inte formulera en enda tanke. Skräcken paralyserade mig. Skuggan tog ytligare ett steg närmre. Med armarna sträckta mot mig tog den sig över sänggaveln och kröp sakta mot mig. När den kommit fram till min bröstkorg sträckte den på sig, lutat över mig. De knotiga fingrarna kom närmre mitt ansikte... Jag måste ha svimmat för plötsligt vaknade jag upp med ett ryck. Jag drog häftigt efter andan medan jag kastade mig efter lampknappen. Lampans ljus kastade ett skarpt ljus över rummet. Tomt. Förvirrad och skräckslagen som jag var kastade jag mig ut i köket och greppade stekpannan jag lämnat framme från kvällen. Jag kollade först att dörren var låst. Sedan sökte jag igenom lägenheten säkert tio gånger utan att hitta något. Inget ovanligt alls. Bara katten som jamade under soffan.
Nu är klockan 05.48 och jag är inne på min åttonde kopp kaffe. Om en timme ska jag ringa till jobbet och sjukskriva mig för dagen. Idag ska jag göra mig av med ouijabrädet för gott. De fyra bitarna ligger fortfarande på soffbordet framför mig. Prydligt och tätt intill varandra. Ditlagda av den där hemska saken. Min ytterdörr har varit låst hela natten och jag vet att det inte är något som varken kommit in eller gått ut genom den. Om skuggan som anföll mig är en ond demon, ett spöke, en poltergais eller något annat vet jag inte. Jag bryr mig inte. Vad det än är så är det av ondo. Jag känner det i varje nerv i kroppen. Min rimligaste gissning är att personen som skickade ouijabrädet till mig hade framkallat något som inte hör hemma i vår värld. Något som följde med i lådan till mig. Så fort affärerna öppnar ska jag åka och köpa tändvätska och sedan ta mig ut i skogen och bränna ouijabrädet. Jag sväljer den sista klunken kaffe, vänder koppen upp och ner, placerar den över ordet ”hej då” och säger högt och tydligt ”HEJ DÅ”.
submitted by Jezii_ to u/Jezii_ [link] [comments]


2018.11.06 11:30 nyhetsbubbla Då 20-årig man har sex med 13-årig hustru under bröllopsnatten i Turkiet i samband med flykt mot Sverige, gärning straffbar även i Turkiet samtidigt som dubbel straffbarhet ej gäller vid våldtäktsbrott mot minderåriga, medför att svensk lag gäller för par som nu är bosatta i

Då 20-årig man har sex med 13-årig hustru under bröllopsnatten i Turkiet i samband med flykt mot Sverige, gärning straffbar även i Turkiet samtidigt som dubbel straffbarhet ej gäller vid våldtäktsbrott mot minderåriga, medför att svensk lag gäller för par som nu är bosatta i submitted by nyhetsbubbla to bubbla [link] [comments]


2018.11.04 00:24 tooyooo Hur ska jag göra för att bli kåt på en fest?

Tjena, blir alltid vänner med ett par tjejer på varje fest men har aldrig gjort något med en. Tror detta är för att jag inte ger några signaler att jag vill ha sex, tänker helt enkelt inte på att jag vill ha sex, vilket leder till att jag bara är trevlig och vänskaplig. Vet inte om jag eventuellt också fegar för att jag är rädd att få ett nej, tror dock inte detta är en lika stor anledning som första. Hur löser jag detta? Har autism och liten kuk.
submitted by tooyooo to sweden [link] [comments]


2018.07.24 18:35 driverdone Automatiseringen - MP, KD (och V)

Som uppföljning på denna tråd där några framförde önskemålet att jag skulle återkomma med övriga partiers åsikter kommer här nu åsikter från MP och KD som också, i alla fall till viss del, svarat på min fråga. Men först till en rättning till förra tråden, jag hade missat att kolla upp vad V hade för åsikt i frågan. Som tur var krävdes inget mejl till dem, utan man fick resultat likt denna sida när man sökte på deras hemsida. Så där har vi ju i alla fall ganska tydligt vad man tänker, även om detaljnivån kanske inte är extrem (var väl inte direkt oväntade åsikter heller).
KD
Som jag nämnde i förra tråden så hade jag redan då fått svar ifrån KD, men jag tyckte det kändes lite väl kort så jag hade dragit iväg ett svarsmejl. Har fortfarande inte fått svar på detta, men det har gått så pass lång tid nu att jag tänker att det inte kommer hända så tänkte att jag skriver vad de sagt:
Jag (Samma initialfråga som ställt till alla partier jag kontaktade):
Hej!
Jag jobbar som mjukvaruingenjör och en del av mitt arbete går ut på att automatisera och effektivisera diverse olika processer. I det arbetet ser jag många arbetsuppgifter som inom överskådlig framtid kommer att kunna göras snabbare och bättre av program istället för av människor. Det görs redan idag på vissa av de arbetsplatser jag arbetar på (är konsult).
Det handlar inte om triviala uppgifter utan kan vara t.ex. serverhantering eller underhåll av databaser och liknande system. Uppgifter som det funnits/finns detikerade arbetslag till att göra kan tas över av utvecklaren själv som bygger applikationen.
Detta är inte enda exemplet, t.ex. på Scania i Oskarshamn så har man automatiserat en stor del av processen för att konstruera hytter till sina lastbilar så man räknar med att samma antal arbetare ska kunna producera dubbelt så många hytter.
Till en början kan ju detta låta som enbart positivt, men om det skulle finnas en övre gräns på efterfrågan så blir ju det enda sättet att öka effektiviteten att börja skära ner på antalet arbetare.
I längden låter inte detta som en hållbar utveckling med den nuvarande samhällsformen. Så min fråga är vad ni har tänkt göra åt saken? Skattesänkningar åt de som jobbar kommer inte gynna de som blir ersatta. Man kan inte heller hitta på mer och mer komplexa arbetsuppgifter åt alla som blir ersatta.
Jag sökte på er hemsida och kunde inte hitta svaret på denna fråga.
KDs representant:
Bäste <>
Stort tack för ditt mejl.
Anpassningsförmågan till den strukturomvandlingen som nu sker och som kommer fortgå under en lång tid, är avgörande för utvecklingen av svensk ekonomi. Under det kommande decenniet kommer automatisering och digitalisering leda vägen för strukturomvandlingar i ekonomin. Hur väl arbetskraften och övriga resurser klarar att ställa om och anpassa sig till en sådan utveckling kommer att vara avgörande, både för svenskt välstånd och för hur vårt samhälle kan hålla ihop.
I detta behövs dels insatser riktade mot befintlig arbetskraft där vi i vår budget bygger ut yrkesvuxutbildningen för att de som vill eller måste skola om sig ska kunna göra det. Men det krävs också riktade satsningar mot skola och unviersitet. För detta har vi en rad förslag för att förbättra skolan då högre utbildning kommer bli allt mer viktigt på sikt.
Läs gärna mer om vår utbildningspolitik här: https://kristdemokraterna.se/skola-och-utbildning/ Och mer om vårt yrkesvuxförslag här: https://kristdemokraterna.se/wp-content/uploads/2016/11/Budgetmotion-2018.pdf (sid 58)
Vänliga hälsningar Kristdemokraterna
Jag:
Hej igen,
Tack för svar.
Så alltså inga planer för de människor som oundvikligen kommer bli överflödiga på arbetsmarknaden, bara planer för att minimera det antalet? Anser ni det vara för långsiktigt att planera för eller är ni skeptiska till att det verkligen kommer ske?
...
Spontana reaktionen är ju att det kändes ganska likt Liberalerna i deras syn i frågan, men det är väl kanske inte jätteotippat iom att de är båda allianspartier. Hade ju varit roligt med lite mer diskussion och förklaringar.
MP
Jag:
Hej!
Jag jobbar som mjukvaruingenjör och en del av mitt arbete går ut på att automatisera och effektivisera diverse olika processer. I det arbetet ser jag många arbetsuppgifter som inom överskådlig framtid kommer att kunna göras snabbare och bättre av program istället för av människor. Det görs redan idag på vissa av de arbetsplatser jag arbetar på (är konsult).
Det handlar inte om triviala uppgifter utan kan vara t.ex. serverhantering eller underhåll av databaser och liknande system. Uppgifter som det funnits/finns detikerade arbetslag till att göra kan tas över av utvecklaren själv som bygger applikationen.
Detta är inte enda exemplet, t.ex. på Scania i Oskarshamn så har man automatiserat en stor del av processen för att konstruera hytter till sina lastbilar så man räknar med att samma antal arbetare ska kunna producera dubbelt så många hytter.
Till en början kan ju detta låta som enbart positivt, men om det skulle finnas en övre gräns på efterfrågan så blir ju det enda sättet att öka effektiviteten att börja skära ner på antalet arbetare.
I längden låter inte detta som en hållbar utveckling med den nuvarande samhällsformen. Så min fråga är vad ni har tänkt göra åt saken? Skattesänkningar åt de som jobbar kommer inte gynna de som blir ersatta. Man kan inte heller hitta på mer och mer komplexa arbetsuppgifter åt alla som blir ersatta.
Jag sökte på er hemsida och kunde inte hitta svaret på denna fråga.
MPs representant:
Hej <>!
Tack för ditt mejl!
Vad gäller människor som till följd av automatisering av alltfler tjänster riskerar att förlora sina jobb resonerar vi som följande: Inget förbud mot automatisering eller robotisering är på ingång, och hittills har det inte funnits någon forskning som visar på att ett sådant behövs. Följande citat kommer från statens offentliga utredning 2016:72 "entreprenörskap i det tjugoförsta århundradet": "(...)Flera forskare finner helt enkelt blygsamma eller inga negativa sysselsättningseffekter av den automatisering, digitalisering och robotisering som hittills ägt rum (Graetz and Michaels 2015, Gregory m.fl. 2015).20 I stället hävdar t.ex. Nordhaus (2015) att arbetstillfällena inte kommer att bli färre, men annorlunda. Det innebär omstruktureringsproblem, kostnader och ekonomisk-politiska utmaningar.
Sammantaget kan konstateras att den nya teknikens effekter på arbetskraftsefterfrågan bör tas på största allvar och kommer sannolikt innebära omvälvande förändringar. I dagsläget är det emellertid svårt att slå fast att fler arbeten kommer att försvinna än vad som skapas. Än mer avlägset ter sig en framtida massarbetslöshet p.g.a. dessa tekniska framsteg. "
Enligt detta är det alltså möjligt, till och med troligt, att framtidens jobb inte kommer att vara desamma som de jobb vi har idag och att många arbetstillfällen som finns nu automatiseras bort, men ersätts av nya. Att mängden arbetstillfällen skulle minska finns det inga större belägg för i den samlade forskningen.
Hoppas det var svar på frågan!
Allt gott!
Vänliga hälsningar Miljöpartiet de gröna
Jag:
Hej!
Förbud mot automatisering eller robotisering ger jag själv inte mycket för då jag inte tror man kommer kunna konkurrera alls utan det.
Jag vet dock inte om jag anser att ni har rätt i påståendet att "mängden arbetstillfällen skulle minska finns det inga större belägg för i den samlade forskningen". Här är ett urval av rapporter och artiklar som hävdar motsatsen:
Frey and Osborne (2013)
Human + machine: A new era of automation in manufacturing
54% of EU jobs at risk of computerisation
The future of jobs at risk of automation (2016) (fokuserad på sydostasien)
Artificial Intelligence, Automation, and the Economy (Obama administration) (fokuserad på USA)
A mighty contest (the Economist)
Det finns också data som visar att uppgifter man inte trodde var möjliga att automatisera tidigare faktiskt kan automatiseras:
Andrew McAfee and Erik Brynjolfsson (2014)
4 Reasons Why Technological Unemployment Might Really Be Different This Time
Med det menar jag att även om Sverige enligt en av de ovanstående rapporter har lägst mängd enkelt automatiserbara jobb inom EU (46%) så tycker jag inte man ska sitta säkert. Om man skulle dela in jobb i kategorier efter hur svåra de är att automatisera, så menar jag också att om man "löser" ett jobb inom en kategori så är det bara en tidsfråga innan alla jobben i den kategorin är automatiserad. Likt hur det fungerar med algoritmer inom datalogin (dvs löser en algoritm ett problem i en problemklass kan man enkelt modifiera den så den löser andra problem inom klassen).
Jag måste också säga att jag blev rätt förvånad över ert svar, jag såg intervjun med Isabella Lövin på SVTs Opinion live och hon uttryckte sig positivt till att korta ner arbetstiden, vilket är något som presenterats som förslag för att mildra effekten av bl.a. Larry Page (Google) [Inser här att det är lite otydligt skrivet, jag menar alltså mildra effekten av automatiseringen, inte effekten av bl.a. Larry Page ;)]. Detta var alltså inte Miljöpartiets officiella ståndpunkt i frågan utan bara Isabellas egna åsikt? Det enda jag kunde hitta som nämner detta på er hemsida var en artikel under Västergötland. Eller ni kanske bara förespråkar denna förändring helt utan koppling till automatiseringen?
MPs representant:
Hej igen <>!
Vi tar till oss av dina synpunkter.
Miljöpartiet är annars positiva till att sänka normalarbetstiden och införa mer flexibel arbetstid. Framför allt gäller det inom välfärdsyrken. Eftersom vi generellt lever längre kommer vi också att behöva arbeta längre om vi ska kunna ha ett hållbart pensionssystem. Utan en höjd pensionsålder kommer finansieringen av pensionssystemet inte att fungera, och de som går i pension i framtiden kommer inte att ha en rimlig pension. Samtidigt ser vi att det trots längre livslängd är väldigt olika hur länge människor orkar jobba - i tyngre yrken kan man vara väldigt sliten i kroppen och redo för pension redan tidigare. När vi höjer pensionsåldern är det därför viktigt att vi samtidigt skapar en mer flexibel arbetsmarknad där människor har större rätt att styra över sin tid.
Allt gott!
...
Allt som allt så var det ju trevligt att få lite källor citerade till varför de tycker som de gör, men i övrigt så känns det som deras åsikter är väldigt lika KD och Liberalernas i denna fråga. Att de skulle ta till mig sina synpunkter känns ju lite copy paste, och att höja pensionsåldern vet jag inte riktigt varför man tar upp - känns ju som det skulle ha effekten att höja arbetslösenheten ännu mer. Kanske är för att man vill kunna hålla kvar folk i jobbet tills det är helt automatiserat och man inte behöver lära upp någon ny till ett jobb som ändå kommer försvinna om ett par år? Jag bara spekulerar.
De partier som ännu inte svarat på mejl jag skickat, och jag börjar ju tvivla på att de kommer göra det, är alltså M, S, SD och C.
Mina egna tankar är ju att V i alla fall är på rätt håll med att sänka arbetstiden, jag vet dock inte om 6 timmar är att ta i för mycket på en gång. Men en sänkning i arbetstid skulle ju i varje fall göra arbetskraften dyrare, förutsatt samma lön, vilket också bör påskynda själva automatiseringsprocessen, då det blir mer lönsamt för företagen att ersätta den anställde. Sen är det ju självfallet viktigt att inte alla intäkter går till de få som äger "robotarna" allt eftersom personer försvinner från arbetsmarknaden. Bill Gates har ju föreslagit en skatt på robotarnas arbete, men det känns som det kan hämma utvecklingen om man tar bort incentiv till automatisering.
Det är dock inte helt självklart, det vore ju ett bakslag om företag istället för att automatisera hade valt att flytta till länder med billigare arbetskraft. Det är ju alltså helt klart någon balansgång som behöver gås här. En känsla jag får är att det vore skönt om partier inte behövde "slagordsförslag" likt "vi ska ha 6 timmars arbetsdag!" utan att det gick att uttrycka sig lite mer varsamt som att man "vi vill justera ned arbetstiden som ett svar på automatiseringen". Nu kommer det ju i princip ses som ett misslyckande om man "bara" skulle sänka arbetstiden till 7 timmar. Men jag antar att man inte blir vald på sånt.
Vad tycker ni om de här, kanske inte helt oväntade, svaren?
submitted by driverdone to svenskpolitik [link] [comments]


2017.10.14 12:50 abbebaay Nytt livsuppdrag; sökandet efter den perfekta kondomen!

Jag är en av de olycksamma människor som gillar att "ligga runt", hatar kondomer, men har inte samvetet att köra oskyddat varken mot mig själv eller mina partners. Så igår satte jag ett nytt mål med mitt liv; att hitta den perfekta kondomen!
På senaste har jag testat:
Profil: Den jag gillar minst. Känns för tjock och ingen bra passform. Den har likt många andra kondomer en inåtbuktning precis innan ollonet som gör den lite onödigt tajt längst uppe.
Nam-Nam: Likadan som profil, dock får den sexet att lukta helt okej istället för den äckliga latexlukten, dock är lukten fortfarande väldigt syntetisk och inte så märkvärdig.
Thin: Snäppet bättre än profil för att den är tunnare, men fortfarande samma passform som inte är skapt för mig.
Näkken: Påminner ganska mycket om "Thin", men knottrorna skulle jag nog faktiskt säga gör mer nytta än skada. Jag känner bara av det lite grann, dock tror jag det känns mer för kvinnan.
True Feeling: Så tunn som man realistiskt sett kan önska sig (tror jag), hysat bra passform för att den inte har den där inåtbuktningen innan ollonet. Den är dock ganska svår att trä på sig bra, för att kanten som man rullar ner också är fruktansvärt tunn. Lite onödigt kanske! Det är två gånger under den senaste tiden som jag kan minnas att den har gått sönder, vilket förstör syftet lite med hela kondomanvändandet. Jag är inte säker på om detta beror på kondomen i sig, eller att jag haft otur. Inom tidsramen av dessa två missöden har jag nog haft sex ungefär lika många gånger med "True Feeling" som jag har haft sammanlagt med alla de andra kondomerna, så man kan inte säga att bristen i kvalité är statistiskt säkerställd.
Jag har hört att vissa njuter mer av friktionen från sexet, och andra njuter mer av "trycket" och uppenbarligen är jag då en friktionssnubbe! True Feeling är väl ett lite överdrivet namn, men den är verkligen otroligt tunn så man får faktiskt lite av den härliga friktionskänslan som många gillar.
Jag tror inte jag är helt ute och cyklar om jag tror att jag inte är den enda killen i Sverige som har det här dilemmat med kondomer. Så var snälla och hjälp!
Vilken kondom tycker ni är skönast och varför?
EDIT: Recenserade alla kondomer och la till ett par saker.
submitted by abbebaay to sweden [link] [comments]


2017.09.08 01:22 mastermindmao Vill du hålla pedofiler borta ifrån dina barn? Se hit

Hej!
Har under en period utgett mig för att vara en åttaårig flicka på diverse forum. På dessa forum kontaktar pedofiler mig och erbjuder mig pengar, alkohol, droger, kläder, tv-spel, mobiler osv i utbyte mot sex eller nakenbilder.
Det som händer sen är att jag bestämmer träff med pedofilen på en avlägsen plats. Tyvärr så dyker det inte upp nån åttaårig flicka/pojke utan vad som väntar är jag och ett par kamrater som psykiskt och fysiskt misshandlar kräket.
Ska inom en snar framtid flytta till Malmö och ska där starta en liknande grupp. Så ifall du känner för att ta lagen i egna händer och ge pedofilerna ett värdigt straff istället för dagsböter för grooming, skicka gärna ett pm.
submitted by mastermindmao to malmo [link] [comments]


2017.08.30 10:15 trippelparentes Angående modereringen på /svenskpolitik

Möjligt att detta inte hör hemma här, men jag vill upplysa alla som skriver på forumet "svenskpolitik" om hur de censurerar vissa åsikter och förbjuder diskussion kring vissa ämnen. Detta dessutom "hemligt" så till vida att man raderar inlägg utan att ens berätta att man gör det, och än mindre motivera sitt beslut. Vidare så blev jag även bannad på forumet på grund av "fientligt användarnamn".
Som exempel på "osakliga inlägg som inte har med svensk politik att göra" hänvisar moderatorerna till dessa inlägg:
Allt du skriver är frågor som borde vara centrala i den politiska debatten men av någon anledning är det inte så. Istället ska vi bry oss om på det stora hela meningslösa frågor som "HBTQ", "extra pappamånader" och liknande, i den mån vi ska bry oss om politik alls var fjärde år. Vi ska vara mer intresserade av Zlatans hemliga konto på instagram och vad som hände i förra veckans Lets Dance istället för den typen av existentiella frågor som måste lyftas i detta kritiska läge.
Den som ser klippen nedan och ändå säger att alla symptomen bara är ett sammanträffande, och att den undanträngning av vita européer som pågår i västvärlden bara är en "konspirationsteori" är inget annat än en lögnare eller en grindvakt.
The War on Whites is Real
"Diversity" Is a Weapon Against White People
The Endgame - Full White Genocide Documentary
With Open Gates: The Forced Collective Suicide Of European Nations
Det är knappast heller någon slump att de som lyfter frågor som dessa bespottas och förlöjligas i offentligheten. Det handlar om allt ifrån större organisationer som offentligt gör motstånd mot systemet, vare sig det är Sverigedemokraterna, Nordisk Ungdom, eller Nordiska Motståndsrörelsen, till offentliga personer som tar bladet från munnen i olika utsträckning, till medborgarinitiativ som "Stå upp för Peter Springare" och "Folkets demonstration", till privatpersoner som skriver kritiska inlägg på internet. Allt ska svartmålas som nazism, rasism, fascism, främlingsfientlighet, islamofobi. Du ska hängas ut i systemets massmedier, du ska få ditt hem sönderslaget av systemets gatutrupper i form av AFA och liknande avskräde, du ska få sparken från ditt jobb. Personer som framför kritiska åsikter är att betrakta som paria i offentligheten och det enda syftet med det är att förtrycka dessa personer för att skrämma fler från att gå samma väg.
Samma utveckling sker globalt och vi ser hur nationalistiska grupperingar förvägras plattformar för att sköta ekonomiska transaktioner och sprida sitt budskap. Identity Evropa har en bra sida med den senaste tidens censur:
https://www.identityevropa.com/censorship.html
Till denna listan kan läggas en mängd radioprojekt (Motgift, Ingrid & Conrad, Nya Dagbladet, Red Ice, Nordisk Alternativhöger, Nordisk Ungdom, Den Kokta Grodan) som senast igår kastades ut från Soundcloud.
Men vem bryr sig?
Maria Montazamis yngsta son har ju börjat på college i USA!
(Det här inlägget blir väl borttaget, precis som allt annat som börjar brännas lite för mycket på det här forumet)
https://www.reddit.com/svenskpolitik/comments/6v9b1b/massflykt_planeras_till_sverige_via_haparanda/dlymyou/
Samt
Varför det? Det är ett välbelagt faktum att det finns mycket överlappning mellan homolobbyns aktivism och pedofili, både i Sverige och utomlands. Ett par snabba exempel:
Känd pedofilledare invigde Pride
(Länken till DN är trasig i artikeln, men här är den: http://www.dn.se/kultur-noje/tapetserade-kebnekajse-med-rfsl-reklam/)
Ett till exempel:
Pride marknadsför avancerade sexlekar till 13-åringar
Och ett par klipp där detta diskuteras:
Pedofiler på Pridefestivalen
samt
Fredrik Hagberg från Nordisk Ungdom berättar om Pride-aktionen
Sverigedemokraternas Björn Söder har skrivit bra om detta perversa spektakel på sin blogg:
I samband med Pridefestivalen 2003 gjorde Pridearrangörerna reklam med småbarn. Jag vill minnas att vissa affischer hade en bild av en liten gosse med text i stil med ”Kalle 7 år och bög”. Detta väckte avsky från olika grupper. Bland annat Ecpat, som är en organisation som arbetar mot barnpornografi, barnsexturism och trafficking runt om i världen, protesterade och menade att man sexualiserade småbarn och talade till pedofiler. I denna kritik instämde både jag själv och SD.
/../
Jag förde i mina blogginlägg en filosofisk diskussion om hur man sett på homosexualitet tillbaka i tiden. Om man går bara några decennier bakåt och då skulle sagt till folk hur det skulle se ut på Stockholms gator med Pridefestivalen 2003 när man sexualiserar småbarn och visar upp sig halv- eller helnakna på lastbilsflak så skulle de tro man var galen och ingen skulle tro att något sådant skulle ske. I samband med detta tog jag upp hur man idag ser på andra sexuella avvikelser och hur man anser att vissa av dessa aldrig kommer att accepteras. Men idag finns t ex olika föreningar som driver deras intressen. I Danmark fanns vid tiden för mitt blogginlägg en pedofilförening som krävde att man skulle accepteras (under 2014 överklagade en nederländsk pedofilförening beslutet om att förbjuda dem) osv. Jag menade då i diskussionen att det är inte säkert att man ser likadant på dessa sexuella avvikelser om några decennier. Inte minst när man redan nu i Pride drar in barn och sexualiserar dem.
http://www.bjornsoder.net/med-anledning-av-osanningar-kring-mina-uttalanden-om-pride-och-homosexualitet/
Joakim Anderssen har också skrivit om detta på Motpol: 1968 och pedofilin
Eller varför inte gå till Prides egen hemsida, där man gör reklam för "Pride ung" för 13-29 åringar!?
Behöver jag fortsätta eller är du villig att erkänna att det absolut kan vara på sin plats att protestera mot pedofili i samband med Pride?
https://www.reddit.com/svenskpolitik/comments/6sfnkt/strejkande_ensamkommande_attackerade_aftonbladet/dldbga9/?context=3
Samt
Milo, Ben Shapiro och liknande är inte Alt-Right utan "Alt-Lite" (eller som vissa vill kalla det; *Alt-Kike).*
Här är en bra, kort genomgång som publicerades bara för några dagar sedan med avstamp i en ny artikel från ADL (en judisk intresseorganisation, i Sverige motsvaras den ungefär av Expo) som tar upp skiljelinjerna mellan Alt-Right och "Alt-Lite":
https://altright.com/2017/07/23/adl-finally-picks-up-on-alt-litealt-right-divide/
Alt-Right är ett brett begrepp, vilket gjort det framgångsrikt, men kärnan i budskapen har alltid varit densamma: Att lyfta fram vita intressen och kritisera det judiska inflytandet.
Kort sagt: Går något emot dessa två kärnpunkter, så är det inte Alt-Right. Alla inom Alt-Right lyfter inte uteslutande fram dessa två punkter, eller fokuserar enbart på dessa två. Men ingen går emot dem.
För mer läsning som tar upp alla aspekter och individegrupper inom Alt-Right rekommenderar jag Andrew Anglins genomgång: A Normie's Guide to the Alt-Right
https://www.reddit.com/svenskpolitik/comments/6peyrw/altmodernism%C3%A4r_alth%C3%B6gern_postmodern/dkqr5xo/
samt
Värt att tillägga är att inte en enda tidning uppmärksammade årsdagen av de fruktansvärda morden. Hur många svenskar vet ens vad deras landsmän som blev offer för vad som borde varit en utvisad afrikan heter?
Detta är återkommande. Svenska offer ska hamna i minneshålet, men invandrare ska det påminnas om i vissa fall i decennier (lex "Fadime"). Jag har skrivit det förut men ser man inte mönstret i detta så är det för att man inte vill göra det!
Medias manual är ungefär den följande - och den är likadan i hela västvärlden, jag undrar varför?
Svensk (eller ens vit) gärningsman = gör exempel av, påminn om, använd för att problematisera en hel grupp
Svart/arab/liknande gärningsman = leta förklaringar, ursäkta, bedyra gång på gång att det är ett undantag, glöm helst bort fallet helt
Svenskt/vitt offer = glöm bort fallet, men går inte det (som i fallet med IKEA-morden eller Åbo-dådet) så lägg fokus på någon invandrare som gjorde något bra, eller några invandrare som kanske känner sig hotade - eller allra helst svenskar som reagerat negativt
Invandraroffer = gör till martyrer, skuldbelägg om möjligt (eller i vissa fall även omöjligt) vita svenskar, påminn om hur utsatta dessa stackars "minoriteter" är
Ett vidrigt och avhumaniserande beteende är det vad det är. "Journalister" (snarare *propagandister) är verkligen den lägsta formen av människor tillsammans med de mördare, pedofiler, våldtäktsmän och annat avskum de tar i försvar. Fy fan!
https://www.reddit.com/svenskpolitik/comments/6vkurs/man_som_h%C3%A4ktats_f%C3%B6r_terrord%C3%A5det_i_%C3%A5bo_har_bott_i/dm278uu/
Som ni ser är det inget inlägg som inte har med svensk politik att göra (möjligen det om Alt-Right, men ser man kontexten och tråden det är skrivet i så hör förklaringen av rörelsen absolut dit). Vad som egentligen värre är att inget av dessa inlägg har man meddelat att man tagit bort, och meddelat mig att de inte är OK att skriva. De har bara smugit ner dem i minneshålet och när jag är inloggad ser det fortfarande ut som att de syns för alla användare.
Men det mest intressanta är att moderatorerna själva medger att det inte rör sig om några regelbrott, utan om att man inte vill ha diskussioner om vissa ämnen enligt vad man skriver i PM:
Medens få enstaka kommentarer är direkta regelbrott, du som användare i helheten drar ner diskussionerna i en slags mix av /conspiracy och /the_donald, vilket inte uppskattas eftersom vi försöker sträva efter en vettigare nivå med fokus på just svensk politik, inte globala judekonspirationer och kriget mot vita rasen. Och jag menar inte argumentera om du har fel eller inte, utan bara påpekar kommentarerna som varit del av problematiken från vår sida.
Notera den raljanta tonen och utpekandet av "konspirationsteorier", vilket står i stark kontrast mot mina inlägg där jag hänvisar till faktiska exempel och källor som stödjer teserna i det jag skriver. Trots detta gömmer man sig om att man vill ha "en saklig diskussion" om svensk politik. Samtidigt kan vi se hur trådar som
"Varför folkhälsan kräver många svenskars lobotomering" (astrologi), "DEBATT: Jag är så trött på er hatande skitstövlar" och "Aron Flam - Tjänar 100 000 i månaden på sin podd – anklagar SVT för censur" samt inlägg likt dessa: ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju uppenbarligen inte ligger tillräckligt långt från "en saklig diskussion om svensk politik" för att tas bort. Dubbelmoralen blir minst sagt slående här och det var bara ett snabbt axplock.
Jag har egentligen två frågor:
Är det fler som upplevt denna typ av censur på /svenskpolitik?
Samt
Är det inte problematiskt att mer eller mindre samma modteam styr både /Sweden och /svenskpolitik som är de två största svenska forumen här på reddit, och gör det genom att censurera diskussioner om vissa ämnen?
submitted by trippelparentes to Sverige [link] [comments]


2017.08.27 15:47 csartgirl14 Kaliforniensk 23-årig tjej söker Swedent vänner i Stockholm

Hej! Jag hälsar på min pappa i Stockholm ett par veckor och skulle vilja träffa några chilla människor i Stockholm. Eftersom jag bor i Kalifornien så röker jag och min vänner vanligen för att det är så lätt att få tag på och laglig. Jag vet att det är ganska 'sketchy' att försöka köpa här om man inte känner någon, så jag tänker inte ens försöka. Jag vill bara ha ett par vänner som jag kan ses medan jag är här och som kanske vill röka lite rock-n-roll tobak ibland.
Jag är en 23 årig tjej, som har precis got ut Universitet. Jag jobbar som ljusdesigner och ljustekniker i teater. Jag tycker om natur och långpromenad men jag tycker om att åka in till stan lika mycket. Jag är inte så pratig när jag först träffar någon ny men jag är bra på att sitta och lyssna på pratiga människor och lika glad när det är tyst. Andra säger att jag är rolig men det får du väll se för dig själv. :)
PM mig om ni skulle vilja träffas och fika eller gå på promenad eller något. Jag är ganska öppen till vad som helst. Jag är här tills den 11 september, men jag kommer hitt en eller två gånger om året.
Jag är helt ointresserad av någonting romansikt eller sex, så försök inte ens.
submitted by csartgirl14 to swedents [link] [comments]


2017.06.07 07:38 TheBiscuiteer Välkommen till /r/Soderhamn!

Välkommen till /Soderhamn!
Detta är en subreddit för allt angående Söderhamns kommun som är den allra vackraste av Hälsinglands sex kommuner!
Subredditen har varit inaktiv i ett par år sedan den skapades på grund av att den originella moderatorn lämnade den. För två månader sedan så var det helt dött här och framsidan var fylld med reklamspam angående diverse produkter. En request skickades för att få tillgång till subredditen, och nu 2 månader senare så har den en ny moderator.
Reklamen har tagits bort och inom den snara framtiden så kommer subben få en riktigt beskrivning, några enkla regler, och ansträngning kommer göras för att förbättra subbens CSS (alltså den kommer vara mindre ful).
Vad som helst angående Söderhamns kommun är välkommet här! Nyheter, memes, politik, frågor, diskussion, etc. Du är väldigt påbjuden att kontribuera vad du vill. Målet är att få liv i subben igen. Det skulle vara kul om man i framtiden kunde gå hit för att snacka kring vad som händer i kommunen eller för att ta del i evenemang.
Om du har frågor eller efterfrågningar kan du antingen kommentera i den här tråden eller skicka ett PM till TheBiscuiteer.
submitted by TheBiscuiteer to Soderhamn [link] [comments]


2017.03.20 13:17 ElnifIsLord Elnif (A Swedish love story)

Kapitel 1: Elnif i advent
Del 1: Jag har funnit mig själv. Detta genom ett väsen, en gud, en glädje, en frälsning. Den flög in genom det öppna vinterfönstret i en frusen höstvind och landade på min kudde. Jag vände mig mot Elnif, han tittade på mig, och sa: “Krister, jag är allt, jag är kärlek, älska mig.” Jag svarade: “Okej mi lord” och blundade. När jag öppnade ögonen igen var han borta. Jag vände mig hastigt om i min mjuka säng, och hann precis se honom flyga ut genom fönstret igen i ögonvrån. Jag tänkte, nu är mitt liv komplett. Elnif, nu och för alltid.
Del 2: Jag visste då att jag aldrig kunde återvända till stadiet jag varit. Aldrig tillbaks till en värld utan Elnif. Så jag sprang, långt därifrån, längre än någon sprungit sedan första tidsåldern af Elnif. På min färd väntade stora farhågor och skrämmande ting, men i mitt sinne befann sig alltid den allsmäktige, den som vakade över mig som en höjdhoppande ängel i nöd.
Del 3: Min slutdestination låg framför mig, mitt hjärta bultade som en springande gasell på Afrikas stäpp. Jag sprang som aldrig förr med kraften av Elnif. Jag kände hur halsen snörpte ihop sig, törsten trängde på mitt fys som en ångvält påväg att köra över en qvagga. Jag sa: “Elnif, hjälp mig, ge mig din vätska!” samtidigt som jag kände närheten av min frälsare. Mina ögon kändes bredare, men mina byxor kändes smalare. Han stod där, som aldrig förr, uppe på sitt skimrande slott av troféer och sade ner till mig, överlägset men inte nedlåtande; “Mitt barn, var inte rädd, jag ska bjuda dig på en stor och riklig måltid utan dess like…”
Del 4: Elnif drar ner gylfen och tar ut sin breda middag och serverar den till mig. Jag kan se hur han har hela tallriksmodellen där på. MUMS! tänker Krister. Helt plötsligt, utan förvarning, medans jag var på väg att ta min första tugga ur den saftiga munsbit jag blivit erbjuden, kände jag en värmande ström av flytande massa komma flödande nerför min strupe, ner till min suktande mage som längtade efter ögonblicket. Jag blickade upp mot Elnif, och han stirrade tillbaka på mig. Vi behöll ögonkontakten en stund, fram tills jag säger; “Jag är tacksam för din gåva, o du mäktige.” Han stönar försiktigt och drar upp gylfen. Några sekunder senare var han borta igen, men jag visste, att bestod närvarande i mitt hjärta, att vi är en, för evigt.
Del 5: Det var en mörk och kall vinternatt. Solen var sedan länge nedgången, men ännu skålades det i glasen. Hur glada alla än verkade vara, fanns det ett ting som mitt sinne aldrig lyckats släppa. Hur hans kräm flöt så lätt ner genom mig, i mig. Fångad i min fantasi kunde jag inte ana annat, men när frågan väl kom, så svår men så lätt, visste jag direkt svaret, oberoende av frågan. “Elnif”. Det var då jag visste, att legenden skulle spridas över kontinenterna.
Del 6: “Vad sa du Krister?”, frågade de. Min blick höjdes, och ögonen spändes. Tiden var kommen för en ny sägen, en ny era, som endast var till för Elnif och mig. “Han är gud, och de som nekar honom kommer bli straffade” sade jag och sprang gråtandes upp på mitt rum. Ingen förstod glädjen utom jag. Ingen annan kunde greppa Elnif. Ur mina tårar lyckades jag urskilja en skepnad utan dess like, en skapelse som aldrig förr. Framför mig än en gång stod han där, Elnif.
Del 7: - Haiku: Min Elnif är gud Friidrottsmästaren tack Vår själ blir nu en
Del 8: Min allsmäktige gud var framför mig, och endast för mig var han tillgänglig. Hans djupa blå ögon stirrade in i mina genom glasögonen som verkade ha skärpan +69. “Mitt barn. Tiden har kommit nu. Vi, tillsammans, kommer att frälsa världen, och få en helt ny begynnelse. Utan förvarning tog han fram sin enorma träslev ut bakfickan, den som legender skvallrat om, men aldrig rättvist beskrivit. Framför mina ögon verkade den enorm, men Elnif, utan tvekan sade: “Det är dags nu”.
Del 9: Jag kände en våg av entusiasm flöda genom min ack så arma kropp. Jag visste precis vad jag skulle göra, jag hade aldrig varit så säker på något i hela mitt liv. Jag gick ner och satte mig på alla fyra. Jag vände mig så att min stuss pekade rakt mot honom, sedan svankade jag med all min kraft och stålsatte mig inför den kommande händelsen. Jag drog ned byxorna och sa, “Jag är redo, o du allsmäktige.” Då svingade plötsligt Elnif sin väldiga träslev och smiskade mig, först en, sen två, sedan tre gånger. Elnif fortsatte smiska mig så som jag aldrig har blivit smiskad förr. Jag njöt av varje sekund, varje stöt av ren kärlek som strömmade från min högra skinka ut i kroppen, det påminde mig om julafton hos farbror Bodil. Jag vände på huvudet för att beskåda denna storartade händelse. Sådan kraft och sagolik teknik som han hade. Man såg tydligt att han var en erfaren man.
Del 10: Till slut kunde jag inte hålla mig längre, min suktan blev oöverkommlig. Snabbt vände jag mig om, med en klar destination. Mina ögon liknade ett lejons vars synfält just fyllts av den mest underbara buffeln. Min hand öppnades, nästan av ren reflex, och sakta började jag smeka min Elnifs runda och svullna biceps. “Mycket diskus på sistone?” frågar jag Honom, medans jag tänker igenom mitt nästa drag. Han nickar sakta med ett leende på läpparna. “Främst stöt, men allting med stor massa fröjdas min kropp åt.” svarade han, nästan poetiskt. Min önskan hade äntligen förkroppsigats, den som funnits långt inom mig, bevarad som sista kinderägget på en dansk firmafest. Men samtidigt fortgick ett kval inombords, ett beslut som grävde i mig. Jag var lycklig, men jag ville samtidigt ha mer. Mer av Elnif.
Del 11: Jag vaknade upp av att morgonsolens första stråla kysste mitt nakna lår. Jag blinkade några gånger trots att sömnens rep drog mig mot sitt lugnande djup. När jag vaknat ordentligt så märker jag att jag somnat på golvet. Det är inte förrän då som jag kommer ihåg gårdagen. Den magiska kväll som nu var historia. Mina skinkor ömmade och jag kände mig levande som aldrig förr, fastän min lycka trånade jag efter mer. Jag måste ha överväldigats av situationen och somnat på plats. Jag hade skinnet av en blåmes runt mig, och den fortfarande heta insidan värmde min hud. Jag hade aldrig använt ett sådant här skinn som täcke förut, inte sett ett heller för den delen. Det var en gåva från Elnif. Jag begravde mitt ansikte i den mjuka insidan av skinnet och med tungan så kände jag hur små köttbitar från pippi fågeln fortfarande var fast vid skinnet. Jag kände mig trygg. Efter att ha njutit av tillvaron några timmar så reste jag mig och hängde in skinnet bland de andra och jag kände mig hedrad av gåvan jag erhållit.
Del 12: Naken inför Gud Nu var helgen över och det var dags att gå till förskolan igen. Plötsligt kände jag hur ångesten öppnade upp sig som ett svart hål i magen. Tänk om ingen av min klasskompis kan förstå storheten af Elnif? Tänk om hen inte förstår hur underbar vår riktiga frälsare är? Hur skulle jag göra då? Sedan tänkte jag; “Elnif hjälper mig säkert. Jag litar på hans vägledning. Nu och för alltid. Det löser sig säkert, så länge jag tror.” Sedan gick jag ut genom den gamla slitna trädörren från mitt rum och ner för trappan till köket där mina föräldrar satt och drack kaffe, utspätt med den ryska vodkan som pappa älskar, precis så som det brukar vara. När mina föräldrar får syn på mig blir de förskräckta, och mamma säger förvånat; “Vad har hänt med dig Krister!? Varför är du helt blodröd på hela baken?” Det är då jag inser att jag har glömt sätta på mig kläder. Så där stod jag, en pojke på 5 bast, komplett naken med ett kärleksmärke på rumpan och försökte komma på ett sätt att beskriva orsaken till märket och hur fantastisk den föregående kvällen hade varit, på ett sätt så att mamma och pappa förstod precis hur bra Elnif verkligen är. Efter några sekunder så öppnade jag munnen och sa; “Han är gud, och de som nekar honom kommer bli straffade”.
Del 13: Vinden fläktade min kropp när jag näck vandrade hoppfullt nedför gatan. Strålande blickar smekte min nudistiska kropp och jag märkte hur en mystisk känsla reste sig i kroppen, den som endast kunde beskrivas med ett ord. Elnif. Mina kånkelbär var blottade, men på något sätt var jag inte skamsen, då de omgavs av den rosenröda gåvan från min herre. Jag vandrade långt, längre än aldrig förr, men till slut kände jag värken i mina skinkor, och inte från upplevelsen kvällen före. Framför mina ögon såg jag ett fint värdshus, men inte för fint för Elnifs missionär. Min entré skapade tumult i lokalen, ingen förut hade fått granska en så söt syn av frälsarens utsände. “Ett stort glas kräm tack” uppmanade jag den äldre kyparen. “Självklart min unge nudist” svarade han. Äntligen någon som förstod. Mina böner var besvarade. Min natt var räddad, och jag satte mig lätt ned på barstolen, lättad, fri.
Del 14: Jag borde känna mig sorgsen över att jag blev utsparkad ur mitt eget hem utan att jag fick någonting med mig. Som tur var så bjöd den snälla gubben i baren mig på krämen då jag inte kunde betala. Han berättade för mig att jag kunde komma till hans rum senare på kvällen och betala tillbaka skulden. Jag var nöjd. Den förväntade sorgen dök aldrig upp. Bara lycka bestod i mitt hjärta. Jag var fri och kunde nu spendera resten av mitt liv åt Elnif och att missionera om Elnif-ismen. Mannen i baren var trevlig, när jag sa att jag inte hade någonstans att bo så erbjöd han till och med att jag kunde få bo hemma hos honom. Nu hade jag min chans att börja sprida mitt fantastiska budskap om Elnif, börja med gubben. Gubbens namn var Antero.
Del 15: Dagen förflöt utan vidare omständigheter medans jag smuttade på all kräm jag kunde svälja. Den äldre kyparen gav mig kläder som jag tacksamt tog emot, och snart värmdes hela min kropp. Sakta men säkert slaknade sig solen som en utlöst formel efter ett matteprov, och jag drog mig tillbaks till det ensliga rummet på andra våningen. Väntandes på mig i endast strumplästen befann sig Antero, den äldre, smått överviktiga herren. “Jag har insett den sanna vägen, och från ditt dryckesval ser jag att du gjort detsamma” sade han. Med en bestämd blick nickade jag, och djupt ned i min bröstkorg kunde jag märka en känsla som aldrig funnits där förut. “Tillsammans kan vi göra det Antero, tillsammans kan vi låta alla glädjas åt denna vackra tro” sade jag och knäppte sakta upp mitt bälte som verkade sitta åt hårdare än någonsin. Antero nickade. “Tillsammans”.
Del 16: Jag sprang snabbare än jag någonsin sprungit förut, mina ben värkte, mina lungor trånade efter luft likt en frustande buffel efter en oskuld pojkscout på parningssäsongen. Jag vågade inte titta bakåt, men jag visste att fadern min var mig hack i hälarna. Jag visste att jag inte fick stanna. Jag ville inte bli penetrerad av hypotenusan på hans könstriangel. Jag tittade upp från marken under mig för att inte springa in i något, och då såg jag honom igen. Frälsaren i egen hög person, bara några meter framför mig stod han med en öppen famn och träslev framme. Jag visste att jag skulle vara säker hos honom, så jag kastade mig, ansikte först mot min älskade. Då vaknade jag med ett ryck.
Del 17: Slutligen lät min kärlek sig öppna dörren till oändlighetens paradis vars himmel så blå. Antero var nu vaken och spritt språngande näck. “Aj” sa jag när jag slog köttet med stumpen, hårt, men varsamt. “Min käre slickepott, jag har ännu inte orgasmiserat, snälla hjälp mig att göra detta.” Jag funderade en kort snutelitut tills jag bestämde mig för att medverka i denna ceremoni. Sakta men säkert knäppte Antero upp sin väldiga kedja som nu hängde löst kring hans håriga stock. Jag blev chockad, men negativt överraskad. Själv var jag ovan vid minimalistiska rymdskepp som stred mot svarta hål djupt inne i universums rymd. Men ändock gick den in i smakhålet där den hör hemma.
Del 18: Dagen var inte långt borta nu. Elnifs födelsedag låg precis kring hörnet och vår frälsare skulle självklart förtjäna ett massivt och majestätiskt partaj. Jag flydde i natten från Antero och återvände till mitt hem. Vid mitt ädla bord började jag skissa på planerna, för det som skulle bli den bästa festen någonsin, bara för min älskade. Den bästa 24 december någonsin.
Kapitel 2: Det våras för Elnif
Del 1: Fåglar kvittrar i vårvinden, växter blomstrar i det gröna gräset, kärleken sprudlar i världen, och Antero ser ut genom sitt blekta fönster på de små barnen som leker med kulor på stengången. “Snart”, säger han, “kommer mitt öde också att uppfyllas. Jag kommer också att bli lycklig.” Efter att hans älskade Krister gett sig av blev smärtan outhärdlig. Hur kunde detta ha hänt? Han som delat med sig av sin översvällande kärlek för Elnif som sedan inspirerat Antero själv. Han kom på sig själv med att tänka på alla de underbara stunder som de upplevt tillsammans. En ensam tår sipprade ner för hans kind samtidigt som han kände en mystisk känsla i botten av bukspottskörteln, han funderade en stund på vad denna mystiska sensation innebar. Det var inte sorg, och det var inte saknad. Till sist insåg han att det var glädje som han kände. Visserligen i ringa mängd, men sannerligen var det glädje.
Del 2: Antero funderade på vart Krister befann sig i denna stund. Var han i Danmark?, Stockholm?, Göteborg?, eller kanske Öland? Hade han tak över huvudet?, var han varm och lycklig?, var han ensam? (Krister var egentligen på en strippklubb i Bangladesh.) Han antog att han aldrig skulle få svar på dessa frågor. Plötsligt, när han minst anade det, visade sig en närvaro i rummet, en sensation som aldrig förr. Föga visste han vems ande som uppstått bakom honom, men han fick snart reda på detta, när han kände hur en grov hand med tjocka fingrar klämde tag i hans stjärt. Han kände doften av nyköpt litteratur och senapsfrön, en arom som hans smala näsborrar aldrig förr upplevt. Han kände igen den precisa beskrivningen som han erhållit av Krister. Äntligen fick han mottaga Elnif.
Del 3: Efter ett par timmars klämmande släppte Han taget. Antero blev ledsen. Det fasta, sköna greppet hade nu upphört. Det kändes som att all lycka i världen hade farit sin kos, som blott en livets solförmörkelse. Sedan uppenbarade Han sig framför Anteros ögon. Så som att solen återigen hade uppenbarat sig på himmelen samma morgon vid halv sex snåret. Med ett vidsträckt grin stirrade Han på honom, med ögon som hungrade efter en bred häck att plantera sitt träd i, och Antero glodde häpet tillbaka, så som ett barn vid första anblicken av jultomten. Sedan frågade han: “Är det verkligen du?” och Han svarade: “Nej, inte än mitt barn”, varpå Han gick upp i rök. Nu var Antero helt ensam igen, med bara tystnaden som sällskap. Var det bara en dröm, eller hade Elnif, i hela sin härlighet, verkligen uppenbarat sig för honom?
Del 4: Nästa dag var det dags för Antero att fira bröllopsdag med sin skrumpna make Borild. Han hade länge sett fram emot denna dag, men Antero hade dåliga nyheter för honom. Han hade nämligen blivit förälskad i Elnif och var påväg att lämna Borild för att kunna ägna resten av sitt liv åt Elnif. Antero var orolig över hur han skulle reagera, men han visste att han gjorde det rätta. Tiden gick och plötsligt var det kväll. Borild hade dukat upp till en trevlig middag för två, han hade till och med lagat mat i form av bränd kalops samt rökta pumpafrön. De slog sig ner tillsammans vid bordet, och Borild log mot Antero, precis som han brukade göra. Då var det dags, Antero visste vad han behövde göra, han förberedde sig mentalt innan han öppnade munnen, sedan sade han: “Han är gud, och de som nekar honom kommer bli straffade” sade han och sprang gråtandes upp på sitt rum.
Del 5: Borild hade blivit mycket förvirrad över situationen, och sedan lämnat källaren de bodde i. Antero hoppades att han aldrig skulle komma tillbaka. Att Borild skulle försvinna ur hans liv för alltid, att denna önskan hade förenklat Anteros situation var ett faktum. Att tillägna all sin levande tid åt Elnif var något han enbart kunde utföra på egen hand. Han kunde inte veta säkert, men han kände på sig att Elnif instämde.
Del 6: Nu hade det gått sex dagar sedan Antero avslutade sin relation med Borild, men Elnif hade fortfarande inte uppenbarat sig för honom. Antero började just förlora hoppet när han låg i sängen och funderade på sin älskade frälsare när han såg hur gardinen vid det vidöppna källarfönstret fladdrade till. En vind som världens andedräkt, en pust som gudarnas väder. Långt i fjärran hördes en dov röst, en som med säkerhet talade till Antero. “Sök mig där bergen möter älven, endast där kommer lyckan finnas för eder.” hördes Elnifs röst. Förundrad satte Antero sig upp i sin dvala, och påbörjade genast reseplaneringen för sin vallfärd mot det ökända mötet. Snart skulle han resa dit, till Nangijala.
Del 7: Han plockade fram sin finaste axelremsväska med det vackra Hello Kitty trycket på, och sedan började han packa ner allt vad han behövde. Ett par byxor, 3 par strumpor, 2 vita t-shirts, en tandborste, en sovsäck, en medelstor glittrande dildo, två par trosor, en extra stor brun dildo, glidmedel, pennvässare, klubbkräm och en kudde. Allt fick precis plats i axelremsväskan. Han var exalterad över det stundande äventyret, han hade en liten känsla i botten av sin kärlekspåse som viskade till honom att han gjorde det rätta. Denna brännande suktan efter köttet som han drömt om i månader kanske äntligen skulle komma till sin ro, och lyckan tycktes för ett ögonblick finnas nära Antero, som om han kunde röra den med sina breda, kraftiga fingrar.
submitted by ElnifIsLord to sweden [link] [comments]


2017.02.01 19:11 fashionablylean Ignorerad hela dagen

Denna onsdagen började som de flesta vardagarna brukar göra. Uppstigning 06.45 och havregrynsgröt. Skillnaden denna morgon är att min helg började redan idag och jag mådde exceptionellt bra just pga detta faktum. Efter en stunds plugg på förmiddagen begav jag mig ut för att löpa en runda på spåret.
Springer i ett bra tempo längs en lokal slinga och musiken går igång. Det låter bra och det går bra. I takt med min positiva anda känner jag ett behov att hälsa på diverse promenerare och pensionärer. Sprida lite positivitet i vårat grådaskade rike.
Måltavla nummer ett upptäcks en bit bort och jag förbereder mig. Tant. Ca 65. Piggt tempo. Vi möts och jag skickar ut en flåsande, men ack så tydlig hälsning i form av "Hej!" Tanten i fråga ger mig en surmulen blick och svarar inte. Efteranalysen börjar direkt och jag kommer till slutsatsen att hon var en av hundra, satan i form av en surkärring. Jag släpper det och fortsätter turen.
Tio minuter senare möter jag mina nästa måltavlor. Ett par. Troligen 70-talister. Gubbe med mustach, korpulent liten dam vid sin sida och sex fula hundar som inte borde kallas hundar, snarare råttor. Fylld med aggressioner pga tidigare händelse, redan halvvägs genom processen skickar jag ut ett mer bestämt "Hallå!" men ler direkt efteråt för att lätta till stämningen. Får arga blickar och hundarna skäller på mig och gubbfan ryter åt flocken, utan att hälsa.
Något skakad efter de två underliga incidenterna känner jag mig uppgiven men ger ett sista försök till en tafatt vinkning åt en bil med kommunala underhållsarbetare. Klädda i reflexer och redo för arbete. Vinkar de tillbaka? Nej. Inte ett tecken på min existens.
Förtvivlad och förödmjukad ger jag mig hem och sitter nu här och känner mig bittrare än någonsin. De jävlarna vann och skrattar nu åt mitt nederlag.
Tl;dr: Vaknade glad och positiv och kände ett behov att hälsa på folk jag mötte på spåret under löpturen. Blir därefter ignorerad av tant, tant och gubbe och inte minst av kommungubbar. Positiv inställning till dagen förändrades således och just nu sitter jag här som en riktig misantrop.
submitted by fashionablylean to swedishproblems [link] [comments]


2016.10.15 02:19 only_glutathione Mina åsikter från vad jag har läst, sett och lyssnat på den senaste tiden.

De två senaste åren har jag precis som så många andra på internet läst och lyssnat mycket på saker som händer i Sverige, som inte pratas om förrän det inte längre går att undvika. Men också diverse saker som har varit helt tyst om under hela min uppväxt. De föll nästan som dominobrickor, det ena ämnet ledde till det andra och förstärkte min övertygelse i de föregående.
Börja med dagens och senare års samhälliga och politiska situation. Migrationskrisen, eller flyktingkrisen som det kallas i nyspråk.
I början pratades det om att vi behövde invandring för att klara av att betala pensioner o.s.v. Vi var nära en exakt ersättning, med reproduktionsnivå på ett barn per person, vilket vi fortfarande är. Mer om reproduktionsnivå senare.
Det skulle vara en vinst för Sverige, det var ett kompetensregn och om man var emot invandring fanns det bara en anledning kvar, för allt annat var positivt! Man var rasist, nazist eller främlingsfientlig.
Men sedan lade man märke till SD och undrade vad de tyckte. Deras argument var inte uppenbart rasistiska i min mening, så trotsig som jag är ville jag argumentera deras ståndpunkt i min vardag tills jag får en annan uppfattning. Tino hade de bästa argumenten emot invandring enligt mig.
På den tiden hade epitet som nazist och rasist fortfarande vikt, så jag undersökte vad det innebar. Skolan hade som vanligt gjort ett dåligt jobb på att framföra en balanserad bild. Vart ordet kom ifrån, nationalsocialism hade inte pratats om. Inte heller mycket om situationen i Tyskland innan arbetarpartiet demokratiskt fick makten. Ett fullständigt enormt fokus hade såklart lagts på förintelselägren och antisemitismen. Det är helt enkelt inte intressant. Där finns ingen konflikt. Det är självklart att man fördömer det om man inte är en genuin antisemit, vilket inte många från västvärlden är.
Det intressanta är hur det var ett världskrig, ett ideologiskt krig, ett fruktansvärt krig med flera krigsbrott. Det byggde dessutom på spänningar från ett tidigare världskrig. Det var ett ENORMT komplext krig på grund av hur många länder som var med och alla olika motiv.
Diskussionen runt allt annat än antisemitismen har liksom tystats ner. Om man inte tycker att de allierade gjorde allt rätt och var perfekta hjältar och stoiska beskyddare av rättvisa, så har man fel och är en apologist, en nazist och därför en antisemit som vill massmörda judar.
Man bortser helt från att Tyskland gick från en legendarisk lågkonjunktur till att bli en stormakt på ett par decennier, med flera infrastrukturer som står kvar idag, t.ex. autobahn. Att ryssland svälte sitt folk till den grad att kannibalism blev vanligt, för att producera en armada av pansarvagnar. Att dödssiffran i koncentrationslägren har skrivits ner flera gånger.
Ingen faktisk kritik förs emot nationalsocialism, utan det beblandas med den version av etnontaionalism som Hitler förespråkade. Där etnonationen var en förlängning av evolutionen och de som erövrade världen var den överlägsna människan. Det är åtminstone min tolkning runt deras starka krigiska och expansiva tendenser. Om man bestämt vill beblanda nazism med antisemitism, får man banne mig lämna ordet nationalsocialism ifred, för det är vad Sverige blir om vi går ur EU och stänger gränsen. Vi blir nationalistiska och vi är redan socialistiska sett till världsstandarden.
Det är någonstans här jag börjar undersöka IQ. Läste om det på mensa.se, kollade på intervjuer och presentationer av James Flynn, Charles A. Murray, Richard Lynn och Linda Gottfredson. Kom fram till den radikala slutsatsen att medvetande, och därmed intelligens, är resultatet av gener som interagerar med sin omgivning. Omgivningen kan givetvis vara olika näringsrik o.s.v. - men alla saker lika kommer gener bland annat göra att:
  • Fight-or-flight responsen kommer, och går, olika lätt. MOA-A påverkar detta där mindre effektiva versioner av generna innebär att neurotransmittörerna bryts ner långsammare. En av de dåliga versionerna av MOA-A kallas "krigargenen" och är kraftigt överrepresenterad bland gärningsmän av våldsbrott. Någon som försökt tänka logiskt när ni är arga?
  • Koncentrationer av neurotransmittörer blir olika, balansen därimellan likaså. Detta påverkas av ovan nämnda enzym och dess gen, men även av transporten av aminosyrorna fenylalanin och tryptofan till hjärncellerna, där de är materialet för dopamin och serotonin och dess vidare produkter.
  • Volymen av hjärnan blir olika.
In a large meta-analysis consisting of 88 studies Pietschnig et al. (2015) estimated the correlation between brain volume and intelligence to be about correlation coefficient of 0.24 which equates to 6% variance. Researcher Jakob Pietschnig showed that this strength of the positive association of brain volume and IQ has been overestimated in the literature, but still remains robust. He has stated that "It is tempting to interpret this association in the context of human cognitive evolution and species differences in brain size and cognitive ability, we show that it is not warranted to interpret brain size as an isomorphic proxy of human intelligence differences". Another 2015 study by researcher Stuart J Ritchie found that brain size explained 12% of the variance in intelligence among individuals.
Alla av dessa är uppenbart länkade till IQ, även om de inte förklarar hela skillnaderna själva.
Jag tror de flesta vet att frekvensen av genvarianter är olika bland olika befolkningar. Vi vet redan sedan länge att afrikaner har lägre kranial volym. Det säger som sagt långt ifrån allt. Men sen har vi en högre frekvens av "krigargenen" med. Jag menar inte att peka ut afrikaner specifikt här utan att påpeka att skillnader mellan etniska grupper, raser, folk, vad ni än vill kalla det, finns och ju mer forskning vi gör desto fler skillader kommer hittas och de kommer framstå tydligare. Inte för att de syns bättre på individen, utan för att ingen längre nekar det som alla redan ser. Att olika kulturer (interpersonella relationer och lagar, inte mat, inte musik, inte mode) har vuxit fram på olika världsdelar. Att länder har olika IQ. Läkare är nog närmast denna insikt då de får lära sig att olika etniciteter har olika sjukdomsrisker.
Låt oss tackla ett par saker som sägs om IQ för att förminska dess resultat.
  • Normalt sett syftar IQ på generell intelligens, eller g-faktor.
It is a variable that summarizes positive correlations among different cognitive tasks, reflecting the fact that an individual's performance on one type of cognitive task tends to be comparable to that person's performance on other kinds of cognitive tasks.)
  • IQ är högst ärftligt, med ca 0.75 ärftlighet vid vuxen ålder. Det betyder att dina föräldrars IQ är en bättre indikator än din omgivning, givet att individen inte är undernärd. Bekräftat av tvillingstudier och allmäna adoptionsstudier.
  • IQ test är inte designade för något västerländska eller vita män är bättre på. Bokstäverna är irrelevanta för provet och endast grundläggande aritmatik helt utan siffror används. Det är istället samband av ökande/variabel svårighet man ska förstå. Om denna typ av samband på något vis är till orättvis fördel för västerlänningar får ni gärna förklara hur detta kommer sig, och varför östasiater är bättre än oss.
  • Generell intelligens är inte specifik intelligens, det säger sig självt. Det innebär att man kan vara utmärkt på mattematik och ändå få sämre resultat på IQ-test än någon som är dålig på mattematik. Men den individen som fick bättre resultat är troligtivs bättre på något annat, vare sig det är att skriva, spela spel e.t.c. . Så är det ett sant mått på intelligens? Det är så vitt jag vet inte en enighet på den frågan än. Men det är det bästa vi har, och det gör ett bra jobb på att förutsäga prestanda i arbetsliv och akademia.
Slutligen, om man inte är nöjd med forskningen bakom ras/etniska/folkliga skillnader, be om mer forskning. Forskningsresultaten som finns är minst lika konsekventa som dem inom t.ex. näringslära.
Tillbaka till migrationskrisen. Den svenska arbetsmarknaden kräver praktiskt taget en gymnasieutbildning, och om man vill tjäna mer än en dräglig lön behöver man högskole/universitetsutbildning. Om ursprungsländerna för migranterna är någon indikation på deras IQ landar de flesta på 80-90. Skola ändrar inte på det. Näring har inte förbättrats markant från deras hemländer. Deras hemländer befann sig inte i svält och har tillgång till samma mat som vi har. De kommer aldrig integreras till fullo i arbetsmarknaden, utan majoritieten kommer få lågbetalda jobb, och vara underrepresenterade i jobb som kräver mental ansträngning och teoretisk utbildning. Precis som i USA.
Deras kultur kommer inte att ändras. Deras kvinnosyn och religion kan säkerligen ändras, det tar nog bara en generation, men machokulturen kommer vara kvar. Tendensen till vrede och våld kommer vara kvar. Precis som i USA.
Hur lång tid kommer det ta för en så starkt religiös grupp med stark kulturell identitet att skapa en rörelse lik BLM? Där våld och förstörelse är acceptabelt och den vite mannen är den enda anledningen till att de inte är till fullo representerade på toppen av den sociala och ekonomiska hierarkin?
Faktum är att en majoritet av de som kom hit inte var flyktingar. De var ekonomiska migranter. Man frågas retoriskt "Vem skulle inte göra det?" och svaret är att de flesta skulle det. Heder försvinner snabbt när man ser att man kan få det bättre. Problemet med den typen av immigration är tvåfaldigt. Att det finns miljontals människor som skulle göra det, och att vi har en begränsad budget med vilken vi kan hjälpa ofantligt mycket fler på plats än vi kan integrera (som i regel aldrig kommer lyckas).
Med opportunity loss i tanken har vi skapat ondo i världen i form av svält och utebliven utbildning. För det är där skon klämmer mest hos min humanistiska sida. Att budgeten för bistånd har minskats för att ta hand om dessa människor som fått ge uttryck för sin girighet.
Om vi återgår till den påstådda orsaken till behovet av immigration, reproduktionsnivån, den s.k. demografiska vintern. Det är intressant att det som alla länder i, eller på väg mot demografisk vinter har gemensamt är välstånd. Jag tänker framförallt på Japan, Skandinavien, USA och Kanada. Sydosteuropa, Afrika och sydostasien har inga sådana problem. Andra skillnader är såklart kvinnliga rättigheter, välfärd och IQ. Som någon som funderat mycket på feminism, välfärd, den kvinnliga populationen och dess reproduktiva motivationer lutar jag mot att det är skillnaden.
Centralt för tankegången är att innan teknologin framkommit fanns det ingen garanti att mannen i ett förhållande var den biologiska fadern. Uppenbarligen var motsatsen sann för kvinnan. Det plus att kvinnan blev mer och mer handlingsförlamad ju längre gången hon var innebar att mannen var den som lämnade hemmet och arbetade. Detta var sant i jägar-samlar stadiet och framåt och har troligtvis format vår parbildning och psykologin som leder till den.
Kvinnor som vet att barnet är deras behövde inte lita på sin partners trogenhet utan endast att maten, vattnet och värmen fortsätta komma, samt skydd från externa hot. Bäst mat, vatten, värme och skydd gav bäst odds för kvinnans och barnens överlevnad. För att rikta och sporra mannens arbete sade kvinnan vad hon ville ha härnäst. Därav kom mannens tävlingsinriktan, och kvinnans gnäll.
Eftersom resurser krävs för att barnafödsel samt uppväxt ska lyckas är mannens roll högst nödvändig. Om en kvinna blir gravid med en man som inte förser henne med resurser krävs en annan man, annars riskerar hon sin hälsa samt förlorar ett års fertilitet och sitt rykte. Det betyder att hon behöver hitta en hanrej, och att hon behöver kunna manipulera honom/undanhålla sanningen/ljuga bra nog att han tror att det är hans barn.
Att som man vara kontrollerande eller känna sig hotad av sin partners manliga umgänge när man själv inte är närvarande är förståeligt. De som inte var oroliga har inte längre avkomma i världen.
In more recent history, as a global average, about four or five women reproduced for every one man.
Detta innebär såklart inte att 75-80% av kvinnor hanrejade deras män, eftersom det kan ha varit polygamiska förhållanden, eller ännu mer troligt, seriella reproduktiva förhållanden, där mannen tog en fru eller två efter hans dåvarande fru inte kunde få barn. Abraham i bibeln är nog ett välkänt historiskt exempel.
Men man ska inte glömma att, akten att hanreja sin man är en legitim reproduktionsstrategi, eftersom man får både bättre gener för sin avkomma, och resurserna från en hängiven man, om man lyckas.
Industriella revolutionen kommer. Snart har kvinnan allt hon någonsin kunnat önska sig och mer. Gnället riktas till annat, får en annan form i offentliga forum. Feminism skapas.
Jämnställdhet framkommer. Män har helt plötsligt inte några resurser kvinnan inte redan har eller kan få av staten.
Det är här vikten av att feminism är en förlängning av kvinnlig natur kommer in. Vi har likhet inför lagen. Kvinnor håller alla kort reproduktivt eftersom det finns spermabanker och det är lätt att bara sluta ta p-piller i förhållanden. Flickor får högre betyg än pojkar för samma resultat i skolan. Det finns ingen anledning för feminism längre.
Fast då kollar de på "resultaten" på arbetsmarknaden. Där är män dominanta i inkomst och ledarpositioner. Det förklaras lätt genom att normalfördelningen av män är bredare. Det är större varians. Det innebär att det finns fler av högt IQ och lågt IQ. Om välbetalda arbetsplatser kräver högt IQ och hög utbildning är det tillräcklig förklaring. Att det finns forskning som pekar på att män har upp till 5 IQ högre än kvinnor skulle bara vara bonus för att förklara den skillnaden.
Det är som om det vore i mäns natur att ge kvinnor vad de vill ha, precis som det är i kvinnors natur att gnälla. Vart kommer det sluta?
Men vad har detta med vår reproduktionsnivå att göra?
I ett land med sexuell liberalism, ingen stigma runt skiljsmässor, ingen ekonomisk risk vid byte av partner, där män inte har monopolet på resurser de under en evolutionärt signifikant tid fört till bordet, vad finns kvar för män? I stort blir vi alla hanrejar retroaktivt och får konstant tävla om vem som bär byxorna i hemmet. Det enda som skiljer behandlingen man får av kvinnor är hur man ser ut, och det spelar ingen roll hur dom själva ser ut. Alla tycks förvänta sig Orlando Bloom, Ryan Gosling, Channing Tatum eller George Clooney. Så fort man når någon sorts tröskel vänder det som ett jävla mynt, som för evigt förändrar hur man ser på kvinnor. Helt plötsligt är man inte jobbig längre och alla ler. (källa)
Män rivs ner konstant, blir tillsagda att vara mer feminina i form av känslighet, följa sina drömmar o.s.v. Samtidigt är det bara maskulinitet och resurser som respekteras. Vi skäms ut om vi inte är sexuellt aktiva, vi fördöms offentligt om vi är sexuellt aktiva utanför relationer, vi fördöms av alla om vi är i relationer där vi inte respekteras. Det finns inget "safe space" för män som inte är bland den maskulina eliten när det gäller kvinnor.
Det offentliga forumet måste inse att vi är en sexuellt dimorfisk art. Män och kvinnor har helt olika förutsättningar för att lyckas i skolan, på arbetsmarknaden och på köttmarknaden. Liberalism och jämnställdhet är inte alltid det bästa alternativet. Frihet innebär stratifiering. I vissa fall är det bäst och nödvändigt, som på arbetsmarknaden och troligtvis i skolan. I andra är det inte det, som i könsfrågor.
Jag, precis som en till synes växande grupp andra, lutar åt att inte beblanda mig med kvinnor mer än nödvändigt. MGTOW kallas det. Men Go Their Own Way. Det är ingen kult, rörelse eller grupp. Det är en filosofi om något. TFM gjorde nyss en video som ganska väl beskriver MGTOW och svar på den vanliga kritiken. Vissa saker handlar om en ekonomisk riskbedömning som inte är lika relevant i Sverige. Här handlar det till hundra procent om uttrycket kvinnans natur tar i vårat samhälle.

Kom ihåg: undantag varken bekräftar eller motbevisar regeln. Jag generaliserar mycket men fokusera på om generaliseringen är rimlig, inte på om det finns undantag.

Så vad tycker ni? Vad är anledningen till vår demografiska vinter? Vad är fel på socialnationalism? Borde vi fortfarande vara ute efter jämnställdhet mellan könen och etniciteter? Jag menar detta borde vara diskussionsunderlag för ett par dagar!
submitted by only_glutathione to svenskpolitik [link] [comments]


2016.08.20 22:41 Apeshaft Jag bröt benet för sex veckor och postade om min vårdupplevelse - här är en uppdatering

Råkade ut för en olycka för sex veckor sedan och bröt fotleden. Skrev ett par dagar efter det ett inlägg om min vårdupplevelse och tänkte att det vore intressant med en uppdatering?
https://www.reddit.com/sweden/comments/4tnvcm/r%C3%A5kade_ut_f%C3%B6r_en_olycka_och_fick_uppleva_svensk/
Så här kommer den.
Något jag märkte av väldigt fort är exakt hur jävla handikappad man blir när man inte kan använda armarna för att greppa saker annat än kryckor. Lyckades hoppa ut till köket och värmde en Findus färdigrätt och när microvågsungnen plingade till så insåg jag att jag inte kunde förflytta den värmda rätten från köket till köksbordet.
Jag var ju tvungen att använda båda händerna för att kunna hoppa fram genom lägenheten. Det slutade med att jag slängde ner formen i en ica-påse varpå alla delikata ingridienser ramlade ner i ena hörnet av formen och blandades till vad som bäst kan beskrivas som hundmat. Ja - eftersom det var en färdigrätt så är det väl mer hundmat som inte ens hundar skulle äta vid det laget.
En annan sak som blev plågsamt uppenbar var hur jävla dålig överkroppsstyrka jag hade. Tänkte i min enfald att jag var hyfsat ung och frisk och hoppade iväg på mina kryckor till min lokala konsumbutik som ligger typ 200 meter från min lägenhet. När jag nått ingången så var jag så slut att jag höll på att börja kräkas. Men jag bet ihop och hoppade vidare. Det var först när jag kommit in i butiken och skulle plocka på mig en liter mjölk som jag insåg att jag inte kunde göra det eftersom jag hoppade på kryckor!
Så jag hoppade tillbaka till kassan och norpade en plastpåse. Med hjälp av den kunde jag hjälpligt handla det absolut nödvändigaste. Men ju mer jag la i påsen desta svårare blev det att hoppa på kryckorna eftersom påsen tenderade att slå bort kryckan i den hand jag höll påsen i. Det var en riktig mardröm. Lyckades iallafall ta mig hem och spydde ett antal gånger av ansträngningen.
Men dagarna gick - och långsamt så lärde jag mig att hantera mitt nyfunna handikapp. Det gick till och med att börja duscha med hjälp av speciella plastpåsar. Visst, enligt instruktionerna skulle det räcka med den självhäftande tejpen för att göra det vattentätt - men jag insåg snabbt att ett par extra lager av silvertejp var nödvändigt för att få det hela att fungera. Tog en vecka eller två innan jag fått in vettiga rutiner. Och jag hade aldrig klarat mig utan hjälp från farsan som hjälpte mig att handla och slänga soporna.
I fredags så var det äntligen dags att ta bort gipset. Vilken jävla lättnad! Att kunna klia sig ordentligt igen. Känslan är svår att beskriva. Plus att det gick att skrapa bort sex veckors hudlager. Så nu är jag utan gips och hyfsat återställd. Är fortfarande extremt stel och öm i fotleden men det går verkligen snabbt åt rätt håll.
Och bland kommentarerna i mitt första inlägg så fanns det en uppmaning att jag skulle kontakta media för att folk inom vården skulle få se att det faktiskt finns folk som uppskattar det de gör. Så jag kontaktade kommunikationsenheten på Region Gävleborg och berättade min historia. De publicerade delar av min berättelse på sitt intranät och kontaktade även de avdelningar jag varit i kontakt med.
Ja - det var väl allt.
Här nedan är några bilder på mitt benbrott, gipsavtagning samt ärr.
http://imgur.com/a/N9izX
submitted by Apeshaft to sweden [link] [comments]


2016.07.20 00:23 Apeshaft Råkade ut för en olycka och fick uppleva svensk sjukvård på nära håll för första gången

Hade oturen att cykla omkull tidigt på kvällen förra torsdagen när jag skulle hem lite snabbt till morsan och farsan eftersom de var bortresta och jag hade lovat att vattna deras tomatplantor.
Hade mobilen på laddning så jag tog inte den med mig eftersom jag bara skulle dit och vända. Ungefär en kilometer från målet precis vid en idrottsplats där man kan kunde snedda ner till en konsumbutik så kör jag på en sten stor som en tennisboll och får ett kast på framhjulet. Lyckas parera genom att sätta ner vänsterbenet varpå det smäller till. Faller omkull och tror att det var något på cykeln som gått sönder. Men när jag sätter mig upp och ska trampa igen så är det som om någon kör upp glödgade spett från fotknölen upp i underbenet. Har dessutom noll förmåga att stödja på vänsterfoten så jag ramlar omkull igen.
Tuppar av en stund av smärtan och när jag kvicknar till så svär jag ve och förbannelse över att jag inte tog mobilen med mig.
Men tur som jag har så dyker det upp en ung kille. Minns inte så mycket av den här delen eftersom jag har så otroligt ont. Men han var skitsjysst och ringde efter ambulans som kom ganska omgående trots allt tal om ambulansbrist och underbemanning.
Ambulansjukvårdarna var suveräna och jag får morfin innan jag flyttas över in i ambulansen. Fick mer morfin där men det hjälpte inte nämnvärt. Så då fick jag något annat som skickade mig till en helt annan planet vilket gjorde att jag började berätta mitt livs historia. Plus att jag minns att jag babblade om en massa annat också. Vi hade det ganska trevligt! :)
Vi kom in till sjukhuset och där rullades jag in på akuten där jag fick vänta åtta timmar.... Nä, jag skojar. Fick vänta typ fem minuter innan jag rullades in för röntgen där det snabbt konstaterades att det var en rätt komplicerad fraktur. Själva "hälknölen hade åkt och sidan och båda benen som sitter bredvid var av på diagonalen.
Det var inte så mycket mer de kunde göra just då annat än lägga ett stabiliserande gips. När det väl var gjort så blev det mer morfin och intravenöst stesolid plus penicillindropp och någon typ av annat dropp. Sa tack och adjö till akut-teamet som var extremt proffsiga och empatiska och blev upprullad till ortopedavdelningen där jag fick dela sal med tre andra olyckliga själar. Två av dem hade råkat ut för exakt samma skada som mig när de vurpat på sina cyklar. Blev väckt klockan sex och fick käka Alvedon och Oxycodone.
Har ganska ont och får mer morfin intravenöst. Klockan tolv på dagen blir jag inrullad i rummet mittemot där ett gäng på fyra personer ska försöka dra alla trasiga skelettbitar till rätt plats med råstyrka - inklusive min "hälkula". Får mer morfin, stesolid och två enorma sprutor med lokalbebövande vätska.
De drar och härjar så det knakar och sprakar. Känner dock inte ett dugg. Sen rullades jag direkt iväg till röntgen igen för att de skulle kunna kolla in resultatet. Jag rullas tillbaka till rummet.
Två timmar senare dyker läkaren upp och säger att reponeringen inte har lyckats och att jag därför ska förbereda mig för operation. Det innebar i praktiken att jag baxades över i en rullstol och kläddes av naken av två trevliga tjejer som sedan lämnade mig ifred med tvål och vatten. Torkar mig så gott jag kan och baxas tillbaka till sängen där jag blir liggande en timme innan jag rullas iväg till operationsalen.
Var vid det här läget rätt nervös eftersom jag verkligen ogillar narkos. Man vet ju faktiskt inte när man sövs om man kommer att vakna igen. Får reda på att de ska ge mig ryggmärgsbedövning istället. Minst sagt obehagligt - men lysande personal som höll mig i handen pratade lugnande med mig hela tiden. Känner hur underkroppen domnar bort totalt och rätt som det är så ser jag att kirurgerna lyfter upp ett ben. Det är mitt ben med ändå inte?! Har noll upplevelse av att benet sitter fast i mig.
Talar iallafall om att utifall det mot alla odds skulle gå åt helvete så är jag organdonator. Men då skrattade de bara och sa att det inte skulle oroa mig. :) Får någon sorts flumgas av narkossköterskan som inte är som narkos utan mer som att jag låg och halvsov trots att jag var fullt talbar.
När allt var klart så tackade jag för mig och fick se en röntgenbild av foten där man kunde se att det gått åt en hel del metall och skruvar innan jag rullas iväg till uppvaket för att vänta på att ryggmärgsbedövningen skulle släppa. Till saken hör att man inte känner om man är kissnödig eller ej så länge som ryggmärgsbedövningen är aktiv så det dök upp en kille med en ultraljudsmaskin och gjorde ett ultraljud på min urinblåsa som var sprängfylld. Fick 30 minuter på mig att försöka kissa på egen hand - men det var helt döfött.
Så då kom han tillbaka med en lång plastslang som slutade i en påse. Och in gick slangen och ut kom urinet! Mindre trevligt och inte så värdigt. Men vi skämtade lite och jag var mest glad att jag faktiskt var på en plats där de hade koll på det här.
Ett par timmar senare har ryggmärgsbedövningen släppt och jag rullas tillbaka in i min vanliga sal. Klockan är väl sju-åtta på kvällen då. Somnar ganska snabbt och vaknar runt midnatt och har fruktansvärt ont.
Det glödgade spettet i foten är tillbaka gånger tio. Det gör så otroligt ont att jag kräks konstant av smärtan. Eller kräks och kräks - jag hulkar och har mig och vill bara svimma. Sjuksystern kommer in och jag får X antal doser intravenöst morfin utan att det händer något. De försöker få mig att svälja en oxycodonekapsel och två stora alvedontabletter men spyr upp dem lika fort som jag svalt dem. Så det blir mer morfin och alvedondropp. Till slut glider jag in i dimman och somnar. När jag vaknar klockan åtta på morgonen så har all smärta försvunnit. Det här var alltså på lördag morgon och sen dess har jag inte haft speciellt ont. Får käka alvedon och oxycodonekapslar depot med jämna mellanrum. Största problemet nu var mina snarkande sänggrannar. Men det löstes med Imovane-tabletter. Sen flöt dagarna på och på måndagen kunde jag skrivas ut efter att en rehabiliterare besökt mig och hjälpt mig prova ut ett par kryckor samt en liten snabbkurs i hur man ska ta sig fram.
Så jag blir utskriven av en av de sjyssta läkare jag haft kontakt med tillsammans med ett stort knippe recept. Blir nerkörd i rullstol till entrén där farsan dyker upp som den hjälte han är. Hämtar ut alla mediciner (vilket inte var direkt billigt) och sen blir jag hemskjutsad.
Och nu har det gått tio dagar sedan operationen och det är två veckor kvar tills jag får ta bort gipset och stygnen för att få ett nytt gips som jag så sakteliga ska få börja stödja på.
Det gnälls rätt mycket på svensk vård. Det blir fel, det tar tid, bla. bla. bla. etc. etc... Men jag lär säga att jag inte har någonting att klaga på! All personal var helt underbar. Från ambulansjukvårdare, akutpersonal, läkare, sjuksystrar, undersköterskor, vårdbiträden, transportpersonal, rehabiliterare och apotekspersonal samt alla andra jag förmodligen glömt bort.
Det fungerade klockrent och allting var så proffsigt och bra.
Så ett stort jävla tack till alla som tog hand om mig när jag var som absolut ynkligast! :D
submitted by Apeshaft to sweden [link] [comments]


2016.06.29 11:32 armandur Är vändtia för tråkigt, sjuan för enkelt, och tar Chicago för lång tid att spela? Då kan Supergurka vara spelet för dig!

Supergurka eller 22
Vad är nu detta? Jo, ett helt nytt kortspel. Du som spelar Gurka (ett gammalt klassiskt kortspel) kommer att känna igen dig. Det hela går ut på att ha det lägsta kortet kvar på slutet . En av finesserna med spelet är att man kan lägga flera kort.
Texten är ursprungligen publicerad i tidskriften The Playing Card, nr 3 2007, som ges ut av International Playing-Card Society (IPCS). En publikation som i huvudsak vänder sig till samlare av spelkort, men som även tar upp en del kortspel. Författare till den engelska versionen av ”22” är John McLeoud.
Texten är översatt och omarbetad av undertecknad.
Regler
Antal spelare 2-6 (det går att spela med flera lekar, beräkna ungefär 1 kortlek/ 4 spelare).
En vanlig kortlek utan joker används, rangordningen är den vanliga med esset högst, sedan kungen osv ner till tvåan.
Spelets idé: Att sitta med lägst kort kvar på handen (eller i varje fall att minst en annan spelare har ett högre kort).
Man drar om given, högst ger.
I första rundan delas 7 kort ut.
Man får titta på korten och om man vill så får man byta hur många som helst (0-7). Här finns dock ett undantag, man får bara byta så många som finns kvar i talongen (kastade kort används inte) vilket innebär att flera spelare kanske inte kan byta kort.
När man spelar måste man alltid se till att ha ett kort kvar på handen.
Spelare till vänster om given startar spelet med ett kort eller flera, men då måste de vara lika t. ex. 7-7-7. Var och en måste sedan lägga lika många kort som den som först spelade. När man spelar på korten finns två möjligheter:
  1. Spela lika högt eller högre än den som lade innan.
  2. Om du inte kan (eller inte vill) slå över, måste du spela dina lägsta kort.
När alla har spelat på i en runda, är det den som lagt högst kort som spelar ut i nästa. Har flera lagt lika högt är den högst som la det senaste kortet.
Denne får nu spela ett kort eller flera om de är lika.
Förklaring till att spela lika högt eller högre Det är bara den första spelare i varje omgång som spelar lika höga kort. Kvarvarande spelare måste sedan matcha varje kort med ett lika högt eller högre. Exempel. På 7-7 Kan du spela D-7 eller Kn-8.
Om den första spelaren, lägger 5-5-5 och nästa Kn-7-6 kan den tredje t. ex. spela K-7-7. Kungen slår knekten, sjuan är lika med sjuan och den andra sjuan slår sexan.
Men observera, om du inte kan matcha alla kort, så måste du spela dina lägsta. Antag att första spelaren spelar 5-5-5 näste spelare 10-9-7 och du sitter med K-K-6-3-3-2-2 Nu måste du spela dina lägsta kort 3-2-2 eftersom du inte kan matcha alla tre korten av 10-9-7.
Ytterligare ett exempel. Förste spelaren spelar 10-10, näste kommer inte över utan spelar 3-2. Tredje spelaren måste nu komma över 10-10 (inte 3-2) med sina två kort. Man skall alltså slå de högsta spelade korten i varje omgång.
Visning
När alla har ett kort kvar vidtar visning. Den som sitter med högst kort kvar har förlorat omgången. Detta kort skall behållas av spelaren, uppvänt, för att markera poängen. Esset räknas i detta fall som elva, honnörerna som tio och alla andra kort efter deras siffervärde.
Vinnare och förlorare
Förloraren blandar och ger nästa omgång. Antal kort bestäms av förlorarens poäng. Har han förlorat med en femma delas fem kort ut till varje spelare. Hade han ett ess, så delas elva kort ut.
Flera spelare kan förlora samtidigt. Då drar man om given mellan dessa och högst ger. Förlorarna behåller sina kort för att markera poängen.
Det kan även inträffa om förloraren haft ett högt kort att korten inte räcker till. Antag att sex spelare deltar. Första omgången förlorades med en dam. Nu skall alla egentligen ha tio kort var (totalt 60), men det finns det inte kort till. I detta fall delar man ut 8 kort till alla (totalt 48) så det blir tre över att byta med (tre? Ja, förlorarens dam ska ligga uppe för att markera poängen).
En spelare som kommer till 22 eller mer har förlorat och är ute ur spelet. Kvarvarande spelare fortsätter att spela tills endast en spelare återstår, vinnaren! Ibland händer att det att alla kvarvarande spelare passerar 22 samtidigt. Då kan man antingen betrakta alla dessa som vinnare eller räkna den som har minst poäng som totaltsegrare.
Speltips
En mix av låga och höga kort är bra, försök därför att byta bort mellankorten.
Höga par, trissar och fyrtal är bra för att kunna driva ut motståndarnas låga kort. I vissa fall kan det t.o.m. vara bättre att lägga sitt lägsta för att i ett senare skede kunna spela en hög triss (i st. f. ett par).
Håll koll på vilka kort som markerar poängen. Ligger där t. ex. flera ess så stiger kungar och damer i värde.
Slutord
Spelet är i den amerikanska versionen döpt till ”22” men jag föreslår att vi hädanefter kallar spelet: Supergurka.
Spelet har stora likheter med det polska och skandinaviska spelet Gurka, Finländska Mätäpesä och svenska Kryp-Kille.
Skalar man bort några regler, ja då blir spelet identiskt med Gurka.
Att spela ”sekvenser” med korten tillför en spännande dimension till det i mitt tycke något tråkiga Gurka. Prova Super-Gurka, du kommer inte att bli besviken!
Johan Pettersson, Härnösand 090707
submitted by armandur to sweden [link] [comments]


Sex enkla tips för att undvika matförgiftning - YouTube Hur ofta måste man ha sex för att hålla kärleken vid liv ... SEXUALKUNSKAP: Hur har homosexuella sex? (FYLLD MED SKRATT) Ex on the Beach Sverige ☀️🌴👙 - YouTube HUR KÄNNS DET FÖRSTA GÅNGEN MAN HAR SEX? BERÄTTAR FÖR MIN CRUSH ATT JAG GILLAR HEN #7 - YouTube

Hur ofta ska par ha sex? Här är expertens svar

  1. Sex enkla tips för att undvika matförgiftning - YouTube
  2. Hur ofta måste man ha sex för att hålla kärleken vid liv ...
  3. SEXUALKUNSKAP: Hur har homosexuella sex? (FYLLD MED SKRATT)
  4. Ex on the Beach Sverige ☀️🌴👙 - YouTube
  5. HUR KÄNNS DET FÖRSTA GÅNGEN MAN HAR SEX?
  6. BERÄTTAR FÖR MIN CRUSH ATT JAG GILLAR HEN #7 - YouTube
  7. BERÄTTAR FÖR MIN CRUSH ATT JAG GILLAR HEN! #2 - YouTube

Nyhetsmorgon i TV4 från 2017-02-03: Relationsakuten svarar på tittarnas frågor och ger nycklar till en långvarig relation. Dessutom vill psykolog Anna Bennic... I denna video tittar vi ännu en gång på en chattkonversation mellan två människor där den ena bekänner hans kärlek för den andre. Dessa videor kallas: 'Berät... Sex enkla tips för att undvika matförgiftning 1. Tvätta händerna noga innan och mellan matlagningens olika skeden. 2. Använd rena redskap. 3. Tvätta alla fru... Jag har försökt blanda humor och informativa inslag i en video för att nå ut som bäst! ... Cheat Codes - Sex. Category People & Blogs ... Heterosexuella par VS Homosexuella par - Duration: 4 ... Vi reagerar på ännu en 'Berättar för min crush att jag gillar hen'. Ni verkade gilla förra videon så här kommer en till! Denna gång går det inte lika bra tyv... Ex on the Beach Sverige Bassam vet exakt vad han ska göra för att irritera exet Ewe ... Kan Amandas åsikter om par ändras efter mysig dejt med Emil? by Ex on the Beach Sverige. Tack för att just du tittade denna video, du är bäst! Om du gillade videon glöm inte bort att Gilla, Kommentera, Dela & Prenumerera så blir jag glad! Vi ses igen i nästa video!